Under nedfärden från Alip Vealevárri bröt solen igenom på allvar och det flytande ljuset kom rusande mot mig genom Aliseatnus dalgång. Sällan om nånsin har jag upplevt något liknande, i fjällen eller annorstädes. Jag skattade mig otroligt lycklig för att ha fått vara just där just då och återvände rent salig till tältet och tänkte att "nu gör det mig inte ett dugg om det blir en riktig skitdag nästa dag".

Japp, det blev en riktig skitdag nästa dag.

(Förstora gärna.)