Album > Jörgen Larsson > Kungshamn-Morga naturreservat

Kungshamn-Morga naturreservat

Detta är en enkel vandringsberättelse om min första promenad som jag gjorde i naturreservatet Kungshamn-Morga för många år sedan. Jag har även lagt in lite bilder som jag tagit, ofta på eftermiddagen eller kvällen när det brukar vara som vackrast.

För att skapa lite eftertanke, så har jag efter de flesta bilderna lagt till poesi/strofer av Karin Boye.
Om dikten inte har citattecken, så är det jag själv som har skrivit den. Även dikten i slutet av denna text har jag skrivit, och samtliga dikter är tillägnad just dig som rörde vid mitt hjärta. Hela albumet speglar egentligen just denna händelse, men jag hoppas i alla fall att min lilla berättelse kanske kan glädja vem som än läser den.

Mitt första riktiga besök i Kungshamn Morga:

Trots att jag hade bott i Uppsala under ett flertal år, så hade jag inte mer ingående genomforskat naturskyddsområdet Kungshamn-Morga.
Några år tidigare så hade jag däremot besökt ett område som kallas för "Holmen", och med svartvit analog film fotograferat några döda, men ändå vackra träd.
Glömmer inte heller när jag en sen vinterkväll tillsammans med en god vän vandrade över Holmen ner mot vattnet, och när vi kom fram hördes det en mycket vacker tydlig klang i mörkret, liknande ett änglaspel, skapat av isbitar som klirrade mot varandra i vågskvalpet.
Det var en tid när vi fick för oss att med fackla vandra på gamla skogsstigar, och för den som inte har provat på detta, så kan jag rekommendera att med enbart ljuset från en fackla vandra genom en skog, och helst vintertid. Det ger en nästan förhistorisk känsla. Ljuset från facklan spelar mot den omgivande skogen, och man kan bara ana sig till vad som döljer sig några meter bort. Prova det, du kommer inte att ångra dig..

Nåväl, jag började så smått att skaffa information om vad det fanns att hitta i området, och hade bla hört talas om någon fornborg som skulle finnas en bit bort från Kungshamn.
Sent på eftermiddagen en vårvinter, så bestämde jag mig i all hast att cykla bort till Kungshamns herrgård, där jag parkerade cykeln vid ett gammalt staket.
Det hade redan börjat skymma, men rent spontant så bestämde jag mig ändå för att börja promenera stigen som gick in genom skogen och uppför en lång brant.
Någon karta hade jag inte med mig, och visste ingenting om området vare sig distanser eller vad som väntade bakom nästa krök. Jag gick helt enkelt med målsättningen att hitta den där fornborgen som jag hade läst om.

Efter några hundra meter så nådde jag backens höjdpunkt, där det fanns en liten informationsskylt som berättade om en ca 400 år gammal tall som står på platsen. Skylten är sedan länge borta, och det är nog inte många som är medvetna om den här tallen idag. I sammanhanget så kan jag berätta att jag nyligen hittat en extremt stor tall inte långt från denna. Man tar bara nästa stig upp till höger och går ett hundratal meter mot scoutstugan, så dyker den enorma tallen upp. Jag har personligen aldrig sett en sådan stor, och säkert väldigt gammal tall.
Det fanns tidigare informationsskyltar med jämna mellanrum längs hela denna långa stig, men nu finns det endast en enda kvar, vilket är tråkigt med tanke på hur mycket natur- och kulturminnen det finns i området.

Jag fortsatte min vandring, och stigen ledde nu ner genom granskogen på andra sidan och genom ett litet område med mycket sly. Ganska snart så kom jag fram till en liten väg vid vilket det låg ett ensamt sommarhus. De stugor som jag har sett i området, är till synes oftast äldre hus.
Jag fortsatte nu på en liten mindre stig, som slingrade sig längs åsens kam, och kom efter en liten stund till ett fantastiskt vackert område med underbar utsikt över hela Ekoln.
Området hade uppenbarligen alldeles nyligen rensats från sly och annat som kunde skymma utsikten, och för den som undrar vilket område jag pratar om, så kan jag berätta att det är den åskam som finns rakt ovanför en vik/badplats som kallas för Sandviken.
Tyvärr så har den utsikten nu försvunnit, i och med att man låtit sly och annat växa upp igen. Jag minns dock de härliga synintryck jag fick den gången, sent på eftermiddagen en vårvinter för många år sedan. Att det fanns så vackra områden så nära Uppsala gjorde mig förvånad, men också glad.

Stigen fortsatte uppför en liten brant, och efter en liten stund kom jag ner till ett något mer öppet område. På vänster sida kunde jag se att det fanns en djup förkastning av något slag, skapat av ett stort isblock under istiden har jag förstått senare.
Det finns så pass många liknande förkastningar/gropar i området, så det är klassat som ett kittelfält, vilket ska vara ovanligt så långt söderut i Sverige.
Det var många hala stenar på stigen, och vid det här laget hade det också hunnit bli lite skumt, så jag fick vara lite försiktig med var jag satte fötterna för att inte halka, för det var ju trots allt fortfarande vinter.

Några hundra meter senare så kom jag fram till en hage av något slag, och naturligtvis så fanns det även en skylt som satt på staketet som löd; "Varning för tjuren"
Vad skulle jag tro om detta? Fanns det verkligen en tjur innanför hagen, eller var det bara en gammal skylt som satt kvar? Jag tog risken och hoppade över staketet, och efter en stund så förstod jag att jag hamnat i ett område med stora ekar, mycket öppna ytor och ingenstans att ta vägen, om någon skulle tycka att jag var en ovälkommen gäst.
Det visade sig att gå bra, och jag såg aldrig till någon tjur.
Ekoln låg nu rakt fram, och jag passerade en ännu större äng med ett flertal ekar (Ekhagen), vacker utsikt och till och med en liten klipphäll att sitta på.

Jag traskade vidare, för mitt mål var ju att hinna fram till fornborgen innan det blev mörkt.
Med riktningen ställd söderut, så fortsatte jag tills jag kom fram till ett sankt område (Sjöängen), där man hade låtit göra en lång spång upphöjd med hjälp av pålar, för att komma undan fukten i marken. Snart var jag på fast mark igen och kunde fortsätta mitt letande.

Herregud, var finns den där fornborgen egentligen? Nu hade jag gått så väldigt långt och tyckte att det var dags att den snart skulle dyka upp.
En första ruin dök däremot upp, alldeles i backen vid Morga hage, och troligen en rest efter en jordkällare eller liknande. Inte bara första ruinen i Morga hage, utan även en av de få synliga skulle jag förstå senare.
Växtligheten har tagit över området, och där det en gång fanns boningshus, jordkällare och andra byggnader finns det nu gott om träd, buskar och sly.

Nu hade det börjat skymma rejält, och jag började bli orolig över att jag aldrig skulle få se den där fornborgen.
Jag skyndade vidare, och kom fram till en ganska rejält brant backe med mycket granskog runtom.
Solen hade redan gått ner när jag påbörjade min vandring, och nu började det bli riktigt mörkt. Det var till och med svårt att se var stigen gick, men högt upp i backen så satt det en liten skylt med texten: Fornborg!
Äntligen, men var är fornborgen? Det var mörkt, och hur jag än försökte urskilja det jag föreställde mig om en fornborg, nämligen murar, grunder och andra rester, så gick det inte att hitta. Det enda jag såg var ett enormt stenblock.

Ok, nu hade jag nästan nått toppen av höjden (Morgaberget), så jag fortsatte upp tills jag kom till högsta punkten, som visade sig vara en plats med en liten timrad stuga, och en sagolikt vacker utsikt över Ekoln.
Stugan är sedan länge borta, men de som haft möjlighet att övernatta i den, bör ha oförglömliga minnen av det fina läget mot fjärden.

Det var nu helmörkt, och jag kunde på långt håll se det glittrande ljuset från Uppsala, men även himlen glittrade vackert och allt kändes surrealistiskt, med mig stående på ett berg, långt bort från civilisationen i mörkret skådande stjärnorna.

Numera så har man placerat ut en bänk på platsen här på toppen av Morgaberget, så ta gärna med dig fika och sitt och njut av utsikten, och gärna på kvällen när det är som vackrast.

Jag skulle ju hem också, så det var bara att börja traska på i mörkret.
Det var som sagt första gången som jag gick i området, så jag inriktade mig på att gå exakt samma väg tillbaka, men i mörker den här gången. Det enda ledljus jag hade kom ifrån stjärnorna, som glittrade så vackert långt långt där uppe.

Senare skulle jag förstå att det fanns en vackrare stig som gick längs Ekolns strand, och som dessutom var lite kortare.

Efter ett tag så kom jag tillbaka till hagen, där man hade varnat för tjuren. Det skulle väl inte vara några problem den här gången heller, men när jag kommit in mitt i hagen, så i kolmörkret rakt framför mig hördes det plötsligt ljudet av springande hovar.
Jag frös verkligen till en stund, och insåg snabbt att detta var sämsta möjliga läge för att möta en ilsken tjur i en hage, när sikten bara var ett par meter.
Det gick ett par ögonblick innan jag förstod att det måste ha varit hovar från rådjur, och de blev väl lika rädd som jag där i mörkret.

Det var av förklarliga skäl inte lika lätt att gå samma stigar i mörker, utan någon lampa eller annat som kunde lysa upp var man satte fötterna. Minns att jag såg skuggor som rörde sig några meter framför mig under hela promenaden tillbaka, men visste naturligtvis att det var ren inbillning. Detta fick mig att tänka på hur människor ända tills ganska nyligen, måste ha haft en för dem naturlig rädsla för både troll, andar och andra skogsväsen.

Efter ungefär en timmes promenad så kom jag äntligen fram till min cykel, och kände en ganska stor lättnad över att komma ut ifrån mörkret i skogen.
Detta var min första upplevelse av naturskyddsområdet Kungshamn Morga, och sedan dess har det blivit många fler turer till detta vackra område, men numera oftast i dagsljus och inte sällan med joggingskor på fötterna.

Jörgen
_______________________________________________________________________________________________________

Till dig som rörde vid mitt hjärta:

När jag var som mest oförberedd,
Du korsade min stig.
Jag av min ledstjärna blev vägledd,
att Du var som mig!

Jag direkt kände att något hände,
Du var min själsfrände!
Jag försökte stå emot mitt hjärtas röst,
men min själ fann ingen tröst.

När jag sedan varse blev,
jag ej ditt hjärta skulle få,
jag vill alltjämt berätta,
Du har de vackraste ögon blå.

Jag kan ej begära,
att Du mig ska förstå,
jag förtrollad blev,
av dina ögon blå.

Jag har över många ängar gått,
sett många blommor i solen stå,
ingen av dem var dock min lott,
endast den lilla blomman i stigen
mitt hjärta kunde få.

När den lilla blomman
vid mitt hjärta rörde,
fick det mig att undra
till vilken stjärna Hon hörde?

Jag nu med mina tankar ensam går,
och kan bara mig till stjärnorna vända.
Säg mig, vad är det ni för mig i framtiden spår?
Vem kan för mig en ny ledstjärna tända?

Du skall bära med dig i ditt minne,
även om Hon gulligast på Jorden var,
så finns Hon kvar djupt därinne,
och du i dina drömmar vackert minne har.

Tiden den går..,
men låt inte tankarna dig förblinda,
även om känslorna de består.
Tänk, att Hon dig kunde trollbinda!

Blev varm i hjärtat idag.
Tyckte mig av dig se en skymt.
Detta får bli en liten lyckodag,
mitt hjärta har trots allt inte rymt.

Varför blir mitt hjärta så varmt,
när den lilla blomman framför mig står?
Så söt och så vacker..
Du måste lyssna till ditt hjärta,
som av äkta känslor består.

När jag på min stig ensam går,
mitt hjärta så hårt bankar.
Även om det så går många år,
kommer Hon att finnas kvar i mina tankar.

Det finns en från blomman självklar fråga given;
Varför du din Kärlek så snabbt förklara?
Du rakt in i mitt hjärta gick,
men intet jag förstod, Du redan där stod skriven.
Du ock min själsfrände måste vara!

Så kom Hon där med sitt vackra leende,
och jag förlorade mig själv i hennes ögon djupa,
men trots detta fina skeende,
så kommer jag att på mina känslor stupa.

Du var den finaste jag någonsin sett,
och meningen med allt sin förklaring fick.
Jag förstod att det var stjärnorna som min stig berett,
när Du mitt hjärta ägde på ett ögonblick.

Jag här står och mina känslor gömmer,
känslor så starka,
att mitt hjärta aldrig glömmer.
En liten blomma i mig sitt avtryck gjorde,
skapade känslor starka,
när jag egentligen glömma borde.

Jag gick till regnbågens ände,
fann där mitt hjärtas skatt,
den allra vackraste Blomman, den ende.
Någon har över mig vakat
Någon har i mitt öra viskat:
Du har funnit din själsfrände...
_______________________________________________________________________________________________________

En magiskt vacker kväll nära Morga Hage1
Vacker kväll i Ekhagen
De gamla ekarna i Ekhagen
Träd knäckt likt en tändsticka i Kungshamn - Morga
Solnedgång vid fornborgen i Kungshamn Morga
Förtrollande vackert ljus nära Morga hage
Kungseken i pånyttfödelse - Kungshamn Morga
Den gamla Kungseken i Flottsund, Kungshamn-Morga
Hösten gör sitt intåg i Kungshamn Morga
Kvällssol i Kungshamn-Morga
Ek i förgängelse, Kungshamn Morga
Strandområde med tuvor i Kungshamn Morga
Vindpinad tall i Kungshamn Morga
Månghundraårig ek i Kungshamn Morga
Trädskelett i Kungshamn Morga
Morgaberget i Kungshamn-Morga
Sommar i Ekhagen, Kungshamn-Morga
Lustig ormbunksväxt i Kungshamn-Morga
Vid Morgabergets fot i Kungshamn-Morga1
Gyllene eklöv i Kungshamn-Morga
Vattenkaskad i Kungshamn-Morga
Träd i förgängelse, Kungshamn-Morga
Skelettet av en ek i Kungshamn-Morga
Trollgubbe i Kungshamn-Morga
Ekhagen i Kungshamn-Morga1
Kung Bore i Kungshamn-Morga
Sista vilan, Kungshamn-Morga
Ekhagen i Kungshamn-Morga1
Fredrikslunds gård i Kungshamn-Morga
Själsfränder i Kungshamn-Morga
Utsikt över Ekoln, Kungshamn-Morga
Ekhagen, kulturlandskap i Kungshamn-Morga
Hästhagarna vid Kungshamns herrgård
Tecken i skyn, Kungshamn-Morga
Rudbeckska stenkumlet, Kungshamn-Morga
Förgängelsens skönhet, Kungshamn-Morga
Hugin och Munins ekar, Kungshamn-Morga
Glimmande stenblock väl gömt i Kungshamn-Morga
Isen har lagt sig i Kungshamn-Morga
Fin vinterdag vid Ekoln, Kungshamn-Morga
Intressant naturfenomen i Kungshamn-Morga1
Fredrikslunds gård i Kungshamn-Morga
Liten kobbe i Ekoln - Kungshamn-Morga
Isbrott nära udden Gåsnäbben, Kungshamn-Morga
Val eller kobbe i Ekoln? Kungshamn-Morga
Memento mori i Kungshamn-Morga
Strandvallarna växer, Kungshamn-Morga
Gamla enar med Morga hage i bakgrunden
Sista halmstrået, Kungshamn-Morga
Isbrott i Ekoln, Kungshamn-Morga1
Flyktvägen för Erik XIV genom Flottsund, ...
Himlen glöder vid Ekhagen, Kungshamn-Morga1
Dramatik och förgängelse i Kungshamn-Morga
Rofylld plats i Kungshamn-Morga
Lila blåsippa i Kungshamn-Morga
Troll i Kungshamn-Morga
Blåsippan i all sin prakt, Kungshamn-Morga
Aftonglöden sänker sig i Kungshamn-Morga1
Backsippan vaknar till liv i Kungshamn-Morga
Förgängelsen spretar mot himlen, Kungshamn-Morga
Sommaren står för dörren i Kungshamn-Morga
Färgsprakande kvällshimmel i Kungshamn-Morga
Utblommad Backsippa i Kungshamn-Morga
Liten men vacker blomma i Kungshamn-Morga1
Skog i miniatyr, Kungshamn-Morga
Smörblomma i närbild, Kungshamn-Morga
En sfärisk resa till Ekhagen, Kungshamn-Morga
Kitesurfing på Ekoln strax utanför Ekhagen, ...
Kitesurfare i fokus på Ekoln, Kungshamn-Morga
Sensommar på Morgaberget, Kungshamn-Morga
Braxenberget nära Morga hage, Kungshamn-Morga
Flugsvamp i Kungshamn-Morga
Hösten har börjar infinna sig i Kungshamn-Morga
Höstkväll i Ekhagen, Kungshamn-Morga
Att vila under en ek i Kungshamn-Morga1
Stjärnfall i Ekhagen, Kungshamn-Morga
Stjärnorna gav mig ljus, Kungshamn-Morga
Magiskt dis drar in över Kungshamn-Morga
Kärleksudden i Kungshamn-Morga naturreservat
Höstens palettfärger i Kungshamn-Morga
En liten vätte gömde sig i stocken, ...
Det förgångna trädets suck, Kungshamn-Morga
Varde ljus, Kungshamn-Morga
Ekar och glödande himmel i Kungshamn-Morga
Fredriklunds gård i Kungshamn-Morga
Isen lägger sig i Kungshamn-Morga2
Frisk bris och vattenkaskad på Ekoln, ...1
Kung Bores girlanger i Kungshamn-Morga
Ek och dimma i Kungshamn-Morga
I skydd av dimman, Kungshamn-Morga
Djupblå himmel i Kungshamn-Morga
Kvällssol med långa skuggor i Kungshamn-Morga
Backsippan blommar i Kungshamn-Morga
Plötslig sommar i Kungshamn-Morga
Kanotister på Ekoln, Kungshamn-Morga
Käringtanden blommar i Kungshamn-Morga
(Logga in för att skriva en kommentar)
2017-01-10 12:09   OBD
Albumet innehåller många fantastiskt fina bilder.
Tack för att du delar med dig.
 
2017-05-31 21:08   Jörgen Larsson
Tack, det var vänligt sagt.
 
» Visa även betygsättningar utan kommentar