Området är på cirka 28 hektar och omfattar Norra Stenbäckens nedre del samt östsluttningen norrut från denna. Stenbäcken avvattnar Römosshöjden med hjälp av flera mindre bäckar och mynnar i sjön Mögreven. Natura 2000-området ligger i södra delen av ett större skogsbestånd. Berggrunden varierar och har inslag av grönsten vilket skapar förutsättningar för en kalkgynnad flora. Sluttningen domineras av gran med en hel del inslag av asp, björk och i mindre delar även tall, al och sälg. Aspdominerade partier finns i den mellersta, övre delen av sluttningen. Markvegetationen varierar mellan övervägande delen lågört med inslag av högört och bredbladig grästyp. I den övre, norra delen ökar inslaget av tall och markvegetationen övergår till blåbärstyp med inslag av mark utan fältskikt.
Gammelskogen i östsluttningen är i stora delar naturskogslik med god tillgång på död ved som skapats genom frånvaro av skogsbruksåtgärder under de senaste 80-100 åren. Självgallring tilltar i hela den äldre skogen.

Det kanske viktigaste skyddsmotivet är förekomsten av späd bäckmossa i den nedre, blockiga delen av Norra Stenbäcken. Miljön är skuggig och fuktig och på stenblocken växer rikligt med mossor. Norra Stenbäcken har EU:s i särklass rikligaste förekomst av arten späd bäckmossa.

Den basiska berggrunden i kombination med rörligt markvatten ger upphov till en rik och kalkgynnad flora. Högörtvegetation finns på flera ställen där bl.a. olika ormbunkar, vårärt, tibast och svart trolldruva växer. Vidare förekommer orkidén skogsfru i området. Asparna hyser lavar som lunglav, korallblylav och skinnlav. Den relativt goda förekomsten av död ved gynnar mer krävande vedlevande insekter, mossor och svampar.

Länsstyrelsen i Värmlands län

Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)

27,85

0,00

27,94

27,97