Naturreservatet Piatis ligger i Jokkmokks kommun, ca 13 km OSO om Jokkmokk tätort och en dryg kilometer norr om det större fjällurskogsreservatet Suobbatåive-Jutsavare. Berggrunden i området består i huvudsak av den sura bergarten granit, samt av en liten del ryolit i nordväst, som i sin tur täcks av isälvssediment i norr och morän i söder. Reservatet omfattar i söder den lägre delen av Piatisberget med sin lövrika barrblandskog och myrmark, medan den norra delen har en helt annan karaktär och utgörs av flacka tallhedar och vindlande åsar. Den långsmala sjön Stor-Piatisjaure sträcker sig genom reservatets centrala del. Norr om denna och parallellt med sjön löper en brant vatteneroderad ås. En del av det större myrområdet Kåtamyran, som har högsta naturvärdesklass i länsstyrelsens våtmarksinventering, ingår i Piatis nordöstra del. Hela området är präglat av skogsbrand.

Det mest utmärkande för reservatet är dess skarpa hed- och åslandskap med sandtallskog som breder ut sig i hela norra delen. Rullstensåsen kläs i öster av gammeltallskog med stort inslag av träd i åldrarna 250-350 år. Bitvis har skogen stavakaraktär med ett cirka 100-årigt underbestånd och spridda gamla överståndare. De äldsta träden är draperade med mörka hänglavar. Liknande skog finner du även nordost om åsen längs den östra reservatsgränsen ända ut till den branta myrholmen i nordöstra hörnet. Dimensionsavverkning och plockhuggning efter den senaste branden har påverkat trädskiktet och kontinuiteten på den döda veden men det finns rikligt med både gamla tallågor och lumpade stockar. I denna del finns märkbart många hålträd även om inslaget av stående död ved i vissa delar är mer sparsamt.

Naturvärdena i den skarpa tallheden är framför allt knutna till den mycket speciella markfloran som innefattar en rik mängd och hög täthet av rödlistade marksvampar. Bland dessa kan nämnas rariteter som smalfotad taggsvamp, taigataggsvamp, smultronkantarell, rotfingersvamp, lammticka, lakritsmusseron, jättemusseron, torrmusseron och spadskinn. Artrikedomen tyder på mycket speciella markförhållanden i kombination med lång trädkontinuitet. Lappticka, taigaskinn, rosenticka, violmussling, doftticka, skrovellav och lunglav är några arter som förekommer söder om sjön. Lavskrika och tjäder håller till i området, bohål av hackspett förekommer allmänt liksom spår av tretåig hackspett.

Tre utvecklingsmarker finns söder om sjön. Bäcken som rinner längs den sydöstra gränsen av reservatet och mynnar ut i Stor-Piatisjaure kantas av ungskog av tall, gran och björk med en ålder av cirka 50 år. I den norra delen av sluttningen ingår en cirka 25-årig ungskog som domineras av tall och björk. Det talldominerade och hårdare plockhuggna beståndet centralt håller i nuläget inte heller särskilt höga naturvärden. Här saknas gamla tallar och beståndet är enskiktat och relativt glest med låg grad av självgallring.

Reservatet är rikt på fornlämningar och andra kulturmiljövärden. I den västra delen av sandtallheden finns till exempel flera härdar och ett fångstgropsystem. Det finns även rester av renstängsel i form av gamla stolpar och en samisk barktäkt i reservatet. Hela området norr om sjön är av stort värde för rennäringen på grund av de fina betesmarkerna.

Länsstyrelsen i Norrbottens län

Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)

158,89

25,94

208,13

234,21