Reservatet ligger i Bodens kommun, cirka 13 kilometer nordost om Harads. Det består av östra delen av Björnberget som höjer sig 355 meter över havet. Berget är brant längs denna sida och höjdskillnaden från foten av berget upp till toppen är cirka 200 meter. Björnberget är ett typiskt landhöjningsberg som sticker upp över Högsta kustlinjen. De lägsta delarna av bergets sluttningar är påverkade av svallning medan toppen är osvallad. Att reservatet ligger väster om andra uppstickande höjder gör att svallningen har varit svag och därför har inte någon riktig kalott bildats. Däremot är terrängen blockrik under högsta kustlinjen medan ovan denna linje är marken plan och endast enstaka block sticker upp. Berggrunden består av granit.

Skogen i området är tall- och blandskog som bitvis har rika inslag av lövträd. Det är en äldre, naturlig brandsuccessionsskog med gott om överståndare av tall, gran och björk. Markvegetationen är mestadels av en frisk blåbärs- eller lingontyp. I reservatet hittas både glesa tallhedar med rejäla tallar och stamtäta tallbestånd som har uppkommit efter brand, så kallad stavaskog. Det finns även fuktstråk där granen är det dominerande trädslaget. De äldsta tallarna bedöms vara 400-500 år gamla, men de flesta tallöverståndare är liksom de äldsta granarna runt 200 år gamla. På de tallar som är cirka 200 år finns ofta ett brandljud, medan de som är äldre har två stycken. Ett av brandljuden visar att det brann cirka år 1870 i området. Det förekommer brandljud även på granar och björkar. I reservatet finns det överlag gott om död ved, både stående och liggande i alla nedbrytningsstadier. Självgallring och snöbrott är den vanligaste anledningen till att den döda veden bildas.

Några av de arter som har hittats i området är svamparna tallticka och doftticka. Dofttickan har en karakteristisk doft av anis och växer i stort sett bara på gamla levande sälgar. Svampen visar på skog med höga naturvärden som även hyser många andra arter som främst hittas i skog med lång kontinuitet.

I mitten av reservatet i den brantaste delen är det svårt att ta sig fram på grund av att marken är blockrik. Skogen domineras av tall med ett rikligt inslag av lövträd. Gran växer längst ned i branten och tallarna finns i minst tre generationer, från 100 år och uppåt. Det finns gott om död ved i området. Liknande skog växer längre västerut om detta område men med ett större inslag av skogstypen lövbränna. Vid myren i östra delen av Björnbergsbranten växer det gransumpskog. Det finns inslag av både tall och björk samt någon enstaka asp. Överlag är träden gamla men småväxta. Även här finns det god tillgång på död ved.

I södra delen av reservatet finns det tallskog med gott om gran samt vårt- och glasbjörk. Även trädslagen asp och sälg förekommer i området. Det har tidigare brunnit och brandspår kan ses både som kolade högstubbar och som brandljud. Beståndet är i huvudsak enskiktat fast i vissa delar finns det underväxt av gran. Trädslagens fördelning varierar i området vilket beror på produktionsgradienten i sluttningen och att det finns inslag av fuktstråk. Det finns tallhedar, både öppnare och av stavakaraktär medan gran och löv växer främst längst ned i sluttningen samt i fuktigare partier. Det är gott om död ved, både stående och liggande i alla nedbrytningsstadier. Beståndet är svagt påverkat av skogsbruk då det finns stubbar från gamla dimensionsavverkningar. Det som är klassat som utvecklingsmarker består av tallhedar som det har skett selektiv avverkning i. Naturvärden som död ved, gamla träd och lövinslag är lägre här än för övriga delar av reservatet, därför ska det få ske fri utveckling i dessa marker för att de ska återfå naturskogskaraktär. I den lilla branten i söder, direkt nedanför topplatån står det stavatallskog med 200-åriga överståndare. Denna del är i huvudsak orörd bortsett för viss avverkning av överståndare.

Länsstyrelsen i Norrbottens län

Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)

176,70

0,00

193,07

193,02