Haberget
Beskrivning
Området är beläget utmed Habergets nordöstra sluttning i Ytterhogdals socken, cirka 14 kilometer söder om Ytterhogdals samhälle. Naturtypen domineras av gran med inslag av tall och löv.
Berggrunden utgörs av rätangranit och den dominerande jordarten är moig morän. Av den totala arealen 50 hektar utgörs 45 hektar av produktiv skogsmark. Resterande 5 hektar fördelas på mindre våtmarksområden, en bäckmiljö samt blockrika impediment. Högsta punkten i området är belägen 440 meter över havet och dess lägsta punkt vid 320 meter över havet. I höjdlägena dominerar tall. En stor del av luftfuktigheten fångas effektivt upp i de branta och skuggiga nord- och östsidorna genom vind och dimma. Det medför goda förutsättningar för ett flertal hotade och sällsynta arter, framförallt bland lavar, svampar och mossor. Bördiga källdråg, rikligt med lod- och sipperytor, en relativt hög andel medelgrov asp och sälg samt en bäckravin bidrar till att området som helhet har mycket höga naturvärden. Gamla stubbar vittnar om dimensionsavverkning av framförallt tall.
I den gamla granskogen kan man hitta en lång rad rödlistade lavar och vedsvampar. Bland dessa kan nämnas arter som violettgrå tagellav Bryoria nadvornikiana (NT*), vedspik Calicium abietinum (VU*), smalskaftslav Chaenotheca gracilenta (VU*), doftskinn Cystostereum murraii (NT*), skogsfru Epigogium aphyllum (NT*), lunglav Lobaria pulmonaria (NT*), rynkskinn Phlebia centrifuga (NT*) samt rosa skärelav Schismatomma pericleum (NT*).
Döda ¿ döende stående träd finns spridda i hela området. I nordvästra delen av området finns rikligt med vindfällen. Tillgången på död ved är dock ojämn och ibland något bristfällig, men beståndet börjar komma in i en fas där död ved bildas kontinuerligt.
Lövinslaget uppgår i genomsnitt till 10 %. Medelgrov asp Populus tremula, sälg Salix caprea och glasbjörk Betula pubescens är dominerande lövträd med lokalt rikliga förekomster.
Vegetationstypen i talldominerade delar är huvudsakligen av bärristyp, lokalt med inslag av lavrik typ. De grandominerade delarna är av mossrik blåbärs- eller lingonristyp, inte sällan saknas fältskikt helt. Visst örtinslag förekommer där marken är lite fuktigare, företrädesvis längre ned i bergssluttningen.
Haberget kan nås både norrifrån och söderifrån via en skogsbilväg som löper längs reservatets östra del. Ytterligare en skogsbilväg är dragen från söder, cirka 200 m från sydvästra reservatsgränsen.
Totalt har hittills 15 rödlistade arter påträffats i området fördelade på kategorierna sårbara och nära hotade. Arternas förekomst är företrädesvis knutet till områdets granskogsmiljöer. Ytterligare 14 arter förekommer under kategorierna mindre allmänna, sällsynta och signalarter.
Berggrunden utgörs av rätangranit och den dominerande jordarten är moig morän. Av den totala arealen 50 hektar utgörs 45 hektar av produktiv skogsmark. Resterande 5 hektar fördelas på mindre våtmarksområden, en bäckmiljö samt blockrika impediment. Högsta punkten i området är belägen 440 meter över havet och dess lägsta punkt vid 320 meter över havet. I höjdlägena dominerar tall. En stor del av luftfuktigheten fångas effektivt upp i de branta och skuggiga nord- och östsidorna genom vind och dimma. Det medför goda förutsättningar för ett flertal hotade och sällsynta arter, framförallt bland lavar, svampar och mossor. Bördiga källdråg, rikligt med lod- och sipperytor, en relativt hög andel medelgrov asp och sälg samt en bäckravin bidrar till att området som helhet har mycket höga naturvärden. Gamla stubbar vittnar om dimensionsavverkning av framförallt tall.
I den gamla granskogen kan man hitta en lång rad rödlistade lavar och vedsvampar. Bland dessa kan nämnas arter som violettgrå tagellav Bryoria nadvornikiana (NT*), vedspik Calicium abietinum (VU*), smalskaftslav Chaenotheca gracilenta (VU*), doftskinn Cystostereum murraii (NT*), skogsfru Epigogium aphyllum (NT*), lunglav Lobaria pulmonaria (NT*), rynkskinn Phlebia centrifuga (NT*) samt rosa skärelav Schismatomma pericleum (NT*).
Döda ¿ döende stående träd finns spridda i hela området. I nordvästra delen av området finns rikligt med vindfällen. Tillgången på död ved är dock ojämn och ibland något bristfällig, men beståndet börjar komma in i en fas där död ved bildas kontinuerligt.
Lövinslaget uppgår i genomsnitt till 10 %. Medelgrov asp Populus tremula, sälg Salix caprea och glasbjörk Betula pubescens är dominerande lövträd med lokalt rikliga förekomster.
Vegetationstypen i talldominerade delar är huvudsakligen av bärristyp, lokalt med inslag av lavrik typ. De grandominerade delarna är av mossrik blåbärs- eller lingonristyp, inte sällan saknas fältskikt helt. Visst örtinslag förekommer där marken är lite fuktigare, företrädesvis längre ned i bergssluttningen.
Haberget kan nås både norrifrån och söderifrån via en skogsbilväg som löper längs reservatets östra del. Ytterligare en skogsbilväg är dragen från söder, cirka 200 m från sydvästra reservatsgränsen.
Totalt har hittills 15 rödlistade arter påträffats i området fördelade på kategorierna sårbara och nära hotade. Arternas förekomst är företrädesvis knutet till områdets granskogsmiljöer. Ytterligare 14 arter förekommer under kategorierna mindre allmänna, sällsynta och signalarter.
Länk
Förvaltare
Länsstyrelsen i Jämtlands län
IUCN-kategorisering
Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)
Areal skog (ha)
48,71
Areal vatten (ha)
0,00
Areal land (ha)
50,04
Areal totalt (hektar)
50,01
(Logga in för att skriva en kommentar)
