Beskrivning
Området utgörs av en nordsluttning med en bäck vid foten av sluttningen. Flera fuktiga stråk förekommer i sluttningen. Skogen vid Ryen utgörs i stora delar av näringsrik granskog med inslag av områden med kalkrik jordmån. Inslaget av medelålders och gammal asp är stort och ett flertal signalarter knutna till gamla aspar har noterats. Det finns gott om död ved i området och granlågor i olika nedbrytningsstadier utgör substrat för en rik flora av mossor, inklusive rödlistade arter.

Värdekärna
Större delen av området utgörs av två nyckelbiotoper. I de nedre, norra delarna av området är granen det dominerade trädslaget och markvegetationen utgörs främst av mossor, inklusive ett par signalarter. I de ljusbrunnar som skapats då träd dött och fallit till marken är inslaget av örter högre och det finns mindre områden där blåsippor i det närmaste täcker marken. Inom området har även den hotade grangråtickan påträffats, en art som är knuten till kalkrik mark. I bråtarna som skapas av liggande död ved föryngras lövträden som annars växer mest längs bäcken i områdets lägre delar. Den kontinuerliga självgallringen av gran skapar en stor mängd lågor i olika nedbrytningsstadier, som i sin tur utgör substrat för en rik mossflora, och bland påträffade arter finns två som är rödlistade.

Hela området är fuktigt och det finns gott om rörligt markvatten även längre upp i sluttningen. På vissa ställen har det ansamlats i mindre bäckar eller rännilar. Högre upp i sluttningen är asp i olika dimensioner mer vanligt förekommande, och en del träd är mycket grova. På asparna växer ett flertal signalarter, varav tre är rödlistade.

På toppen av sluttningen är mikroklimatet tydligt torrare på grund av hyggen söder om området och inslaget av tall och björk ökar. Granarna är inte av samma dimensioner som nere vid bäcken och berggrunden går i dagen på vissa ställen, vilket gör jordmånen fattigare. Det finns dock gott om död ved i klenare dimensioner och denna del av området kommer att utvecklas till värdefull barrblandskog med inslag av hällmarker.

Påträffade signalarter
Korallblylav Parmeliella triptophylla
Skinnlav Leptogium saturninum
Bårdlav Nephroma parile
Stuplav Nephroma bellum
Aspgelélav Collema subnigrescens
Gulnål Chaenotheca brachypoda
Vedtrappmossa Anastrophyllum hellerianum
Stubbspretmossa Herzogiella seligeri
Skogshakmossa Rhytidiadelphus subpinnatus
Bågpraktmossa Plagiomnium medium
Långfliksmossa Nowellia curvifolia
Grön sköldmossa Buxbaumia viridis
Aspfjädermossa Neckera pennata
Vedsäckmossa Calypogeia suecica
Mörk husmossa Hylocomiastrum umbratum
Grangråticka Boletopsis leucomelaena
Svavelriska Lactarius scrobiculatus
Rävticka Inonotus rheades
Stor aspticka Phellinus populicola
Knärot Goodyera repens
Dvärghäxört Circaea alpina
Vårärt Lathyrus vernus
Bronshjon Callidium coriacium
Jättesvampmal Scardia boletella
Tretåig hackspett Picoides tridactylus
Spillkråka Dryocopus martius

Utvecklingsmark
Utvecklingsmarkerna utgörs av samma skogstyper som värdekärnan men är påverkade av skogsbruk under senare tid varför skogen är yngre.

Arronderingsmark
Eftersom en del skogsmark på både det norra och det södra skiftet blir svårbrukad på grund av reservatet inkluderas denna trots att naturvärdena i dagsläget är låga. I den västra delen utgörs området av ca 30-åring ungskog med spridda överståndare av tall som är äldre än 100 år. Tall dominerar runt de hällar som blottas på många platser medan gran och björk är vanligast i sänkorna mellan hällarna. Den östra rutan utgörs av en ca 40-åring granplantering.

Länsstyrelsen i Värmlands län

Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)

24,36

0,00

24,63

24,63