Området är kuperat och tvärs genom reservatet rinner Käringbäcken, som är del av Natura 2000-området Torne och Kalix älvsystem. Bäcken har historiskt fungerat som brandrefug och de intilliggande grannaturskogarna tycks ha undkommit den senaste omfattande branden som drabbade dessa marker år 1858. Reservatets granskogar är både fuktiga, bördiga och har ett rikt inslag av olika lövträd som sälg, grov asp och björk. I området finns även tallbevuxna delar, med en mycket hög ålder och tydlig brandprägel. Vid en omfattande inventering som utfördes här 1993 fann man tallar med en ålder runt 500 år.

På grund av modern brandbekämpning har skogarna inte brunnit på länge och man kan till följd av detta se en naturlig igenväxning av gran, vilka med tiden kan komma att tränga undan tallen. Tillgången på död ved är god på grund av en pågående självgallring och många äldre lågor, samt stubbar som kolats av branden. Den döda veden förekommer i alla olika nedbrytningsstadier i områdets skogsmiljöer, vilket tyder på en lång, obruten trädkontinuitet. Detta skapar livsmiljöer för en lång rad sällsynta arter. I området förekommer fåglar som dubbeltrast, grå flugsnappare och spillkråka, samt ovanliga vedlevande svampar som rynkskinn, koralltaggsvamp, ullticka, rosenticka och den sällsynta borsttaggingen. Även ett antal sällsynta lavar som knottrig blåslav, gammelgranskål, lunglav och violettgrå tagellav har hittats i reservatet.

Våtmarkerna i området har inventerats under Länsstyrelsens stora våtmarksinventering och myrmarken närmast bäcken bedöms ha högt naturvärde.

Gällivare skogssameby har renskötselrätt i området och de lavrika skogarna i och kring Käringbäckens naturreservat nyttjas som åretruntland, samt huvudkalvningsland, kalvningsland, höstland, brunstland, vinterland, vårland och vårvinterland.