Vid Helvetesfallet har Ämån formen av en kanjon med mer än 30 m höga väggar av sandsten och diabas. Kanjondalen längs Ämån anses ha bildats under isavsmältningsskedet. Isälven skar då djupt ner i berggrunden och bildade därigenom de mäktiga klippbranterna. Kanjonen har ett påfallande rakt förlopp förbi den trånga passage som format Helvetesfallet.

Fallsträckan vid Helvetesfallet, där klippstupen är av svindlande höjd, är ett omtyckt turistmål med många besökare varje säsong, även om åtgärder för flottningen påverkat miljön kraftigt. Vid fallen bildar en klippränna en särskild inre kanjon i botten av Ämåkanjondalen. De stora hällarna av konglomerat respektive porfyrit gör lokalerna intressanta ur berggrundsgeologisk synvinkel. (Nordell 1980)

Purpurmylia och trådbrosklav har hittats på de lodräta klippväggarna i området.

Skogen är svårbrukad utom de delar som ligger längs övre kanterna av Ämådalgången. Skogen är obruten i det här vackra och spännande partiet av dalgången utom på de två nordligaste skiftena där beståndsåldern uppges vara 64 år och har ett sort inslag av asp.
Skogen i den här typen av branta sluttningar blir oftast biologiskt variationsrik med träd av olika ålder, storlek, form, lutning och trädslag. Lunglav och stuplav växer rikligt på aspar och sälgar.

0, Områden som ej kan klassificeras enligt IUCN: s system.

5,95

0,52

6,20

6,77