Jörgen Johansson har gett ut en bok om vandring för seniorer. Han är dubbelt kvalificerad: ålder 67, erfarenhet: hur mycket som helst, från fr a fjällen och Nordarmerika, men även svenska låglandet . Kanske överkvalificerad; jämför bara med vad jag själv presterade fram till iaf 72 års ålder och som han säkert överträffar både i kvantitet och kvalitet. Mitt eget vandrande kulminerade ungefär vid 66-67. Det tog i princip slut 2019 vid 75 års ålder, ryggen sa ifrån (något händer med hållningen när jag bär en ryggsäck, jag har dock bättrat mig på den punkten). Och året därpå var det pandemin som uteslöt allt resande. Mina 63 senaste utlandsresor hade vandring som ärende.
Jörgen har genom åren gjort mer än de flesta för att påvisa vikten och möjligheterna att packa lätt, och detta repriseras förstås i denna bok. Ett viktig inslag är också det om träning, p ga koncentrationen. Inga konstigheter, inga överdrifter; en del är saker jag själv inte klarar av p g a skador, annat är elementärt för mig. Lite ben och bål -- kanske borde han ha betonat rumpan, både maximus och medius, mer. Det var träningen i den regionen som fick mig på banan efter en trafikolycka för 15 år sen.
*Personligen* fick jag inte ut så mycket av boken -- i mitt åttionde levnadsår har jag nog lämnat målgruppen och får nog ägna mig mer åt att bekämpa åldrandet. Det gäller både seniorgruppen och vandrarna -- mitt främsta problem är dubbelsidig knäartros; inverkan av ett litet ljumskbråck och en del förändringar i huvet vet jag ännu för lite om. Senaste sommaren inriktade jag mig mest bara på utenätter, 10 stycken, varav nio i Östergötland, med cykel, och en i Örebro län till fots.
Jörgen har genom åren gjort mer än de flesta för att påvisa vikten och möjligheterna att packa lätt, och detta repriseras förstås i denna bok. Ett viktig inslag är också det om träning, p ga koncentrationen. Inga konstigheter, inga överdrifter; en del är saker jag själv inte klarar av p g a skador, annat är elementärt för mig. Lite ben och bål -- kanske borde han ha betonat rumpan, både maximus och medius, mer. Det var träningen i den regionen som fick mig på banan efter en trafikolycka för 15 år sen.
*Personligen* fick jag inte ut så mycket av boken -- i mitt åttionde levnadsår har jag nog lämnat målgruppen och får nog ägna mig mer åt att bekämpa åldrandet. Det gäller både seniorgruppen och vandrarna -- mitt främsta problem är dubbelsidig knäartros; inverkan av ett litet ljumskbråck och en del förändringar i huvet vet jag ännu för lite om. Senaste sommaren inriktade jag mig mest bara på utenätter, 10 stycken, varav nio i Östergötland, med cykel, och en i Örebro län till fots.
