Så gott det låter! Torkar du färdiglagade rätter, eller deras ingredienser separat?
Det finns ingen som helst anledning att skippa fett i hemtorkad vandringsmat, tvärtom blir det godare, risken för övertorkning minskar, och det mesta blir lättare att återvattna. Det mesta av det jag torkar innehåller fett, och allt håller sig fint i månader (om inte längre), bara man förvarar det mörkt och lufttätt, efter att även ha klämt/sugit ut det mesta av luften ur förpackningen.*
Helt utsökta frijoles refritos bjuder mina latinamerikanska vänner ofta på, och näringsmässigt vore de ju perfekta som vandringsmat. Just svarta bönor har jag inte torkat, men det borde funka på samma sätt som jag gör med kikärtor: kokar (i detta fall rostar i ugn), finmixar, torkar "smeten" till pulver, ev eftermixar det lite igen.
Sen rostar och mortlar man sesamfröna, fräser lök, jalapeño och spiskummin i bara lite olja tills fräset är vattenfritt, blandar alltsammans, och antingen binder ihop allt med oljan till en "lerkaka" lik mitt hummuskoncentrat, eller tillsätter oljan först "i fält". Sen är det bara att tillsätta vatten (kan vara kallt i fallet hummus) och låta "bönpulvret" (och allt annat) svälla/återvattna.
OBS - än så länge är detta ett teoretiskt resonemang! Den som hinner testa först får gärna återkoppla!
Fast både av min medfödda lättja och för att tråden fokuserar på
...undrar jag genast om någon av dessa härliga rätter - eller lata genvägar dit i form av t ex färdigtorkade ingredienser - går att hitta i några affärer med latinamerikansk (eller annan "internationell") mat?
* den håller ännu längre i frysen men då får man hindra kondensbildning, både vid nedfrysning och upptining: lösfrys utbrett i öppen låda, packa snabbt ihop det frysta, kläm ut så mycket luft som möjligt, förslut, lägg i frysen.
Vid upptining: ta ut, men öppna inte förrän allt uppnått lufttemperatur.
Jag har själv aldrig brytt mig om det där med fettet heller. Ska mycket till för att något ska hinna härskna på någon vecka eller två. Frityroljan står i månader i uteköket (det är där jag har fritösen, inne blir för slabbigt).
Jag gör min bönchili på hemkokta svarta bönor, så att de funkar att torka vet jag med säkerhet. Kokar ner chilin rejält, torkar sedan i varmluftsugn på låg värme. Tar som sagt lite tid att blötlägga, men lite knaper i bönorna gör ingenting tycker jag. De blir dessutom kalasgoda att knapra på som de är …
Receptet är i grund och botten enkelt. Mängder (och jag menar mängder) av totalsmält lök, massor av vitlökspulver (gärna färsk vitlök också, men pulvret är ett måste), massor av spiskummin, massor av paprikapulver. Ancho (och chilhuacle negro, eller hur det nu stavas, om du har; knasgod chili), lite kaffe (gärna snabb), lite oregano, eventuellt lite (obs, lite!) kanel och antingen buljongtärning eller libbsticka. Och krossade eller passerade tomater. Sedan ska det koka LÄNGE. Lyckas man bra är grytan brunaktig mot slutet och så knökfull med smak att det är nästan löjeväckande. För röksmak tar jag oftast liquid smoke, men rökt paprikapulver är också väldigt gott.
Bönorna slänger jag i mot slutet. Det är inte så petigt, något med såsen (syran, tror jag) gör att de inte mjuknar mer när de kokar i den.
Vid tillfälle ska jag göra samma sak fast med kött också. Bör addera ytterligare ett lager omnomnom.
Jag tycker inte det är så jobbigt, det här går att torka på relativ hög temperatur (det är ju tillagad mat) och det mesta av vattnet kan koka bort redan i grytan. Man får vara lite försiktig så det inte bränner i botten bara. Och det behöver inte bli kruttorrt i ugnen. När det väl är tillräckligt torrt för att det inte ska ruttna eller mögla i fri luft kan det ligga och torka färdigt i rumstemperatur på en bricka eller så.
EDIT: Glömde en sak i receptet. Socker, gärna brunt. Jag brukar köra på farin, för jag är en enkel man. Ju starkare gryta, desto mer socker (enligt mitt ringa förmenande). Jag gillar när det börjar klia i öronen och kör enligt devisen ”en bra chili värmer tre gånger. En gång när du lagar den, en gång när du äter den, och en gång när du …” och där stannar vi, tycker jag.
YMMV.
