Vi har gått den nya Ulvöleden, en ny etapp på Höga-kusten-leden. Eftersom vi inte hittade så mycket information så skriver jag här det jag hade velat veta.
Leden är cirkulär och vi gick högerervarv med start i Ulvåhamn. Den officiella startpunkten, med en skylt ännu lutad mot ett staket, finns i östra delen av byn. Den första sträckan följer leden befintliga stigar förbi Kvarnsjön till Svartbergsviken. Vi hittade en bra tältplats för ett tält på en liten udde i sjön på en välanvänd rastplats. Vid Svartbergsviken kan man säkert också hitta tältplats. En liten bäck rinner ut där, men det är inget jag skulle räkna med. Vi hade vatten med oss från fastlandet. Nu följer en helt nydragen del. Här blir terrängen betydligt knöligare och några ytterligare ledmarkeringar hade gärna funnits. Det hjälper ju heller inte till att orange som är distinkt mot sten inte är lika distinkt mot tallstammar i motljus. Strax innan Norrsanden väjer leden för en brant på mer lättgången och lätthittad skogsstig. Både vid Sörsanden och Nordsanden borde man kunna hitta tältplatser. Bägge har fina sandstränder, Norsanden dessutom grillplats och rastskydd, men är mindre avskild eftersom den har vägförbindelse.
Leden följer körvägen en kort sträcka innan man viker in på en stenig stig till Nörd-Vårdkaseberget som man bestiger. Vägen är brant men mestadels lättgången och vyerna fina främst västerut. Nedstigningen är inte lika brant och går på befintlig stig till väg som följs till kulturreservatet Sandviken med kapell och ett antal fiskebåtar. Viktigare är dock kranen med färskvatten vid bron till servicehuset och ett olåst utedass strax bredvid. Leden fortsätter på befintlig lättgången stig som rundas. Ett mycket oväntat föremål passeras på vägen, vad avslöjar jag inte. Ingen av bäckarna hade någon vattenföring när vi passerade sent i augusti. Vi hittade en fin tältplats med plats för flera tält där leden möter havet vid en grillplats. Ett stycke nydragen led följer genom lättgången skogsterräng. Efter Norrbysbodarna följer man befintlig, brant men mestadels lättgången stig till Valbergets topp. Nedstigningen är nydragen, lika brant men i betydligt besvärligare terräng. Fjärens färjeläger (en alternativ startpunkt) passeras på väg. Den nydragna leden som följer inleds i besvärligare terräng och avslutas med en brant nedstigning. I närheten av grillplatsen efter Mattisbodarna borde det gå att få upp ett tält utom synhåll för bebyggelsen. Den nydragna leden fortsätter brant upp på Sör-Toskberget och efter att ha passerat detta ansluter leden till befintliga stigar innan man smyger upp på baksidan av Lotsberget på nydragen led. Turen avslutas med trapporna ner till byn.
Eftersom det är en ny led har det inte blivit så mycket stig så man måste verkligen hålla koll på markeringarna. Dessa sitter vinkelrätt mot färdvägen så man kan se på markeringen åt andra hållet när leden svänger. Terrängen är bitvis utmanande och leden innebär många höjdmeter, men rekommenderas verkligen. Medtag vatten, tålamod och starka ben.
Leden är cirkulär och vi gick högerervarv med start i Ulvåhamn. Den officiella startpunkten, med en skylt ännu lutad mot ett staket, finns i östra delen av byn. Den första sträckan följer leden befintliga stigar förbi Kvarnsjön till Svartbergsviken. Vi hittade en bra tältplats för ett tält på en liten udde i sjön på en välanvänd rastplats. Vid Svartbergsviken kan man säkert också hitta tältplats. En liten bäck rinner ut där, men det är inget jag skulle räkna med. Vi hade vatten med oss från fastlandet. Nu följer en helt nydragen del. Här blir terrängen betydligt knöligare och några ytterligare ledmarkeringar hade gärna funnits. Det hjälper ju heller inte till att orange som är distinkt mot sten inte är lika distinkt mot tallstammar i motljus. Strax innan Norrsanden väjer leden för en brant på mer lättgången och lätthittad skogsstig. Både vid Sörsanden och Nordsanden borde man kunna hitta tältplatser. Bägge har fina sandstränder, Norsanden dessutom grillplats och rastskydd, men är mindre avskild eftersom den har vägförbindelse.
Leden följer körvägen en kort sträcka innan man viker in på en stenig stig till Nörd-Vårdkaseberget som man bestiger. Vägen är brant men mestadels lättgången och vyerna fina främst västerut. Nedstigningen är inte lika brant och går på befintlig stig till väg som följs till kulturreservatet Sandviken med kapell och ett antal fiskebåtar. Viktigare är dock kranen med färskvatten vid bron till servicehuset och ett olåst utedass strax bredvid. Leden fortsätter på befintlig lättgången stig som rundas. Ett mycket oväntat föremål passeras på vägen, vad avslöjar jag inte. Ingen av bäckarna hade någon vattenföring när vi passerade sent i augusti. Vi hittade en fin tältplats med plats för flera tält där leden möter havet vid en grillplats. Ett stycke nydragen led följer genom lättgången skogsterräng. Efter Norrbysbodarna följer man befintlig, brant men mestadels lättgången stig till Valbergets topp. Nedstigningen är nydragen, lika brant men i betydligt besvärligare terräng. Fjärens färjeläger (en alternativ startpunkt) passeras på väg. Den nydragna leden som följer inleds i besvärligare terräng och avslutas med en brant nedstigning. I närheten av grillplatsen efter Mattisbodarna borde det gå att få upp ett tält utom synhåll för bebyggelsen. Den nydragna leden fortsätter brant upp på Sör-Toskberget och efter att ha passerat detta ansluter leden till befintliga stigar innan man smyger upp på baksidan av Lotsberget på nydragen led. Turen avslutas med trapporna ner till byn.
Eftersom det är en ny led har det inte blivit så mycket stig så man måste verkligen hålla koll på markeringarna. Dessa sitter vinkelrätt mot färdvägen så man kan se på markeringen åt andra hållet när leden svänger. Terrängen är bitvis utmanande och leden innebär många höjdmeter, men rekommenderas verkligen. Medtag vatten, tålamod och starka ben.
