Taktik vid långlopp?

[bigfoot]

Mer tävlingsfråga än träning, men vad sjutton...

När jag springer långlopp brukar jag i förväg bestämma mig för ett fast tempo (tid per kilometer), och sedan försöka hålla det under hela loppet. En del verkar dock satsa på att gå ut lugnt och öka successivt för att sedan spurta i mål. Är det en bättre taktik? Hur lägger man isåfall upp sin tempoökning på ett vettigt sätt?

 

[eaglerock]

Mer tävlingsfråga än träning, men vad sjutton...

När jag springer långlopp brukar jag i förväg bestämma mig för ett fast tempo (tid per kilometer), och sedan försöka hålla det under hela loppet. En del verkar dock satsa på att gå ut lugnt och öka successivt för att sedan spurta i mål. Är det en bättre taktik? Hur lägger man isåfall upp sin tempoökning på ett vettigt sätt?

Jag tror snarare att det vanligaste är att många går ut för hårt när de rycks med av ruschen i starten, vilket de sedan får ångra bittert. Nu beror det ju också lite på vilket långlopp det är. På till exempel Lidingöloppet brukar jag hålla ungefär samma tempo genom loppet. Den första milen går någon minut långsammare än de två sista, men det beror på att den första kilometern är lite längre. Men det är inte särskilt vanligt. Jag tror att de flesta tappar mycket på slutet och jag har varit med om att springa om ganska många hundra personer på sista milen.

På kortare lopp brukar de flesta kunna lägga in en liten tempoökning sista kilometern ungefär. Och det kan man ju ha nytta av om det är ett millopp det handlar om. Men på längre distanser tror jag att man förlorar mer på att spara sig så att man har extra krafter kvar på slutet.

 

[KjellF]

Jämnt tempo

Svaret är enkelt (om du inte springer i ledningen vill säga) ett jämnt tempo kommer att leda till den bästa sluttiden och därmed även till bäst placering.

Det absolut vanligaste felet som folk gör är att gå ut för hårt och sedan inte riktigt orka i mål. De sista kilometrarna kostar då mycket tid och många placeringar.

Taktiken med att öka mot slutet har sina för- och nackdelar. En fördel är att det är mycket inspirerande att springa om överoptimistiska löpare och att man därför kanske kan ta ut sig lite extra. Nackdelarna är att det är mycket svårt att höja tempot de sista kilometrarna på t ex ett maraton (du har kommit in i en "lunk" som är svår att bryta) och att den sista rusningen kostar mer än den ger.

Kjell

 

[Håkan K]

Håller med Kjell. Jag har tendens att gå ut för hårt och får betala för det i slutet av loppet. Bäst resultat relativt den egna kapaciteten får genom att att hålla samma tempo genom hela loppet, och då ett tempo som gör att man tagit ut allt som är möjligt då man passerar mållinjen.

Ibland brukar man tala om negativ split, andra halvan av loppet går snabbare än första. En världsrekord har satts på det sättet, men jag är ändå övertygad om att ett jämnt tempo är att föredra.

/Håkan