Kommer just hem från 12-dagars-tur i Skarvheimen och
Jotunheimen, min andra i den kombinationen.
Jag gick denna gång helt med tält. Turen började
klockan fem den 21/7 vid järnvägstationen
i Finse; tåget anläder 4.15.
För tre år sen gick jag rakaste vägen norrut från Finse
upp mot Hjelledalen. Inom sju dagar var jag vid Skogadalsböen.
Denna gång valde jag längre varianter, de östliga.
Tyvärr innebar det att jag inte såg en enda ren.
Speciellt i början lönade det sig dock. Finse-Raggsteindalen-
Geitrygghytta-Rossdalen ger två mycket rika
vandringsdagar. Den första dagen har flest kontraster,
den andra är rik trots att den går
på mycket jämn höjd.
Trakten kring Iungsdalshytta är lika vacker 2003 som 2000
och tältlägret i vesle Födalen av absolut toppklass.
Värden på I-hytta menade att turen till Bjöberg
är "kjempeflott"; det håller jag inte riktigt med om,
men Skålakjeften är fin. Direkt bisarra är de två kilometerna genom Lagebotnen, en timme under vilken man bara ser sten (dock inte så grov) åt alla håll! Tur att det var varmt och vackert väder.
Bjöberg-Kljåen-Sulebu har två höga och vilda övergångar som
tyvärr tappade en del i dåligt väder med låga moln och dimma på
den högsta ställlena. Mellan Kljåen och Sulebu är en LÅNG sträcka
på halvhög höjd, 1500 meter, med fullkomligt fascinerande och annorlunda utsikter.
Vid ingången till Jotunheimen valde jag en omväg igen,
rundade stranden av Tyin och tog mig in Hjelledalen österifrån
via en hög övergång och ett fantastiskt sjölandskap.
Här hade jag inte läst kartan ordentligt (vandringskartans
höjdlinjer är inte lättlästa) och blev förfärad när etappen
började stiga kraftigt efter sex timmar. En tillfällig svacka
gav tältläger på 1450-1500 meters höjd; hade jag inte
slagit till där hade jag fått gå två timmar till!
Hjelledalen en höjdpunkt! Fullt i klass med Fleskedalen,
Gröndalen och Storådalen för att ta ett par
andra av de grönare dalarna i Jotunheimen.
Passade sedan på att göra några oprövade övergångar
i Joutheimen; Skogadalen (som en bit upp har otaliga
vadställen, tidvis skodjupa)- Rauddalen;
vidare Rauddalen-Langevatnet, med mycket delikat
nordsida. Fick verkligen leta efter fäste för fötter
och händer ett par gånger.
Sista korta etappen
från Gröndalen till Memurubu misslyckades jag att
hitta naturligt tältläger i Memurudalen; slammig älv
och alldeles för små sidoflöden. Så jag betalade
för att tälta vid hytta.
Jag har aldrig tidigare vandrat i Sydnorge i Juli.
Snöläget var bättre än det brukar vara i början av augusti.
Men vädret går inte att jämföra med förra årets.
I Skarvheimen var det f ö lokalt lämmelår. I Jotunheimen har
det fortfarande inte varit lämmelår sen 1994, som
var ettt hysteriskt sådant.
il C.
Jotunheimen, min andra i den kombinationen.
Jag gick denna gång helt med tält. Turen började
klockan fem den 21/7 vid järnvägstationen
i Finse; tåget anläder 4.15.
För tre år sen gick jag rakaste vägen norrut från Finse
upp mot Hjelledalen. Inom sju dagar var jag vid Skogadalsböen.
Denna gång valde jag längre varianter, de östliga.
Tyvärr innebar det att jag inte såg en enda ren.
Speciellt i början lönade det sig dock. Finse-Raggsteindalen-
Geitrygghytta-Rossdalen ger två mycket rika
vandringsdagar. Den första dagen har flest kontraster,
den andra är rik trots att den går
på mycket jämn höjd.
Trakten kring Iungsdalshytta är lika vacker 2003 som 2000
och tältlägret i vesle Födalen av absolut toppklass.
Värden på I-hytta menade att turen till Bjöberg
är "kjempeflott"; det håller jag inte riktigt med om,
men Skålakjeften är fin. Direkt bisarra är de två kilometerna genom Lagebotnen, en timme under vilken man bara ser sten (dock inte så grov) åt alla håll! Tur att det var varmt och vackert väder.
Bjöberg-Kljåen-Sulebu har två höga och vilda övergångar som
tyvärr tappade en del i dåligt väder med låga moln och dimma på
den högsta ställlena. Mellan Kljåen och Sulebu är en LÅNG sträcka
på halvhög höjd, 1500 meter, med fullkomligt fascinerande och annorlunda utsikter.
Vid ingången till Jotunheimen valde jag en omväg igen,
rundade stranden av Tyin och tog mig in Hjelledalen österifrån
via en hög övergång och ett fantastiskt sjölandskap.
Här hade jag inte läst kartan ordentligt (vandringskartans
höjdlinjer är inte lättlästa) och blev förfärad när etappen
började stiga kraftigt efter sex timmar. En tillfällig svacka
gav tältläger på 1450-1500 meters höjd; hade jag inte
slagit till där hade jag fått gå två timmar till!
Hjelledalen en höjdpunkt! Fullt i klass med Fleskedalen,
Gröndalen och Storådalen för att ta ett par
andra av de grönare dalarna i Jotunheimen.
Passade sedan på att göra några oprövade övergångar
i Joutheimen; Skogadalen (som en bit upp har otaliga
vadställen, tidvis skodjupa)- Rauddalen;
vidare Rauddalen-Langevatnet, med mycket delikat
nordsida. Fick verkligen leta efter fäste för fötter
och händer ett par gånger.
Sista korta etappen
från Gröndalen till Memurubu misslyckades jag att
hitta naturligt tältläger i Memurudalen; slammig älv
och alldeles för små sidoflöden. Så jag betalade
för att tälta vid hytta.
Jag har aldrig tidigare vandrat i Sydnorge i Juli.
Snöläget var bättre än det brukar vara i början av augusti.
Men vädret går inte att jämföra med förra årets.
I Skarvheimen var det f ö lokalt lämmelår. I Jotunheimen har
det fortfarande inte varit lämmelår sen 1994, som
var ettt hysteriskt sådant.
il C.
