Är precis hemkommen från en veckas vandring i Jotunheimen, med start och slut i Gjendesheim. Det kan förstås ha varit vädret - sol, sol, sol - men vi (jag & mina två väninnor) var iallafall överens om att detta var vår mest lyckade vandring hittills.
Efter sex årliga vandringar i svenska fjällen (bla Keb kors & tvärs 2 ggr, samma sak med Sarek & en ovanlig rutt kring de stora sjöarna i Padjelanta) var vi sugna på nåt nytt. Vi hade förväntat oss mycket folk och att området skulle kännas väl exponerat. Och folk mötte vi - men bara första och sista dagen. De flesta var norrmän och alla gick norska klassikern Besseggen. För övrigt under veckan såg vi knappt en själ. De få vi såg var koncentrerade till turisthytterna och vi tältade på behörigt avstånd från dessa.
Att på en ynka vandringstimme plötsligt befinna sig helt ensam mitt i vidsträckt, ödslig, storslagen fjällmiljö à la mitten av Sarek var helt fantastiskt. Mängderna av hööööga toppar (över 2000 de flesta som var utsatta på kartan) och likaså mängden stora pampiga glaciärer gav oss ett osannolikt antal otroliga vyer att festa på varje dag. Ingen dal var heller den andra lik - allt från frodiga, gröna, kulliga dalar med skotsk känsla till karga, dramatiska stendalar, till pass med mjuka, kritvita hällar, till djupa canyons med mullrande forsar, till... osv osv.
Lederna var fint iordninggjorda utan att kännas som motorvägar. Så trots stora mängder stenig terräng var det ändå hyfsat lättvandrat. Men visst - många höjdmeter blev det. I Norge vill man upp och se långt!
Överallt turkosa glaciärsjöar som utgjorde en overklig kontrast till höstfärgerna som (antagligen pga av torkan) redan bredde ut sig i de lägre dalarna.
Inga renar - men många får... och en del kor. Lite overkligt, men vi vande oss.
Vi gick norrut från Gjendesheim mot Russfjället och Glitterheim. Vek sedan västerut, upp över ett pass till Skautflya (sten, sten, sten) och tältade sen på ca 1650 m.ö.h. Hade tänkt oss upp på Glittertind sedan, men just den dagen (åtminstone fram till em) hade vi faktiskt lite moln - och de låg lågt just där och skulle ha pajat utsikten. Så vi fortsatte ner förbi Spiterstulen och vidare söderut upp i Uradalen. Otroligt vackert! Sen ner mot Storådalen. Ännu vackrare! Vidare upp på höjden igen, ner i Memurudalen, landade i Memurubu för att avsluta med Besseggen såklart. Ca 800 höjdmeter upp och sen ner - till stora delar "balanserandes" på en bergkam. Men det var det absolut värt. Vilken utsikt! Vilken höjdkänsla! På Besseggen var vi dock inte direkt ensamma - men vad gjorde det? Vi hade många trevliga små samtal med människor under dagen.
Det var torrt i markerna och ovanligt varmt i sjöarna. Vi har aldrig badat så mycket men aldrig heller varit så ofräscha vid slutet av nån vandring. 25 grader och inte ett moln hör ju inte precis till vanligheterna....
Totalt 6,5 vandringsdagar. Vi avslutade med att ta ett bad i glaciärsjön vid Bessheim innan vi bytte till rena kläder som väntat i bilen en vecka. Hemfärdens start med Gudbrandsdalen i glödande solnedgång gick inte heller av för hackor.
Har bara en sak att säga:
ÅK DIT!!!!!!
Efter sex årliga vandringar i svenska fjällen (bla Keb kors & tvärs 2 ggr, samma sak med Sarek & en ovanlig rutt kring de stora sjöarna i Padjelanta) var vi sugna på nåt nytt. Vi hade förväntat oss mycket folk och att området skulle kännas väl exponerat. Och folk mötte vi - men bara första och sista dagen. De flesta var norrmän och alla gick norska klassikern Besseggen. För övrigt under veckan såg vi knappt en själ. De få vi såg var koncentrerade till turisthytterna och vi tältade på behörigt avstånd från dessa.
Att på en ynka vandringstimme plötsligt befinna sig helt ensam mitt i vidsträckt, ödslig, storslagen fjällmiljö à la mitten av Sarek var helt fantastiskt. Mängderna av hööööga toppar (över 2000 de flesta som var utsatta på kartan) och likaså mängden stora pampiga glaciärer gav oss ett osannolikt antal otroliga vyer att festa på varje dag. Ingen dal var heller den andra lik - allt från frodiga, gröna, kulliga dalar med skotsk känsla till karga, dramatiska stendalar, till pass med mjuka, kritvita hällar, till djupa canyons med mullrande forsar, till... osv osv.
Lederna var fint iordninggjorda utan att kännas som motorvägar. Så trots stora mängder stenig terräng var det ändå hyfsat lättvandrat. Men visst - många höjdmeter blev det. I Norge vill man upp och se långt!
Överallt turkosa glaciärsjöar som utgjorde en overklig kontrast till höstfärgerna som (antagligen pga av torkan) redan bredde ut sig i de lägre dalarna.
Inga renar - men många får... och en del kor. Lite overkligt, men vi vande oss.
Vi gick norrut från Gjendesheim mot Russfjället och Glitterheim. Vek sedan västerut, upp över ett pass till Skautflya (sten, sten, sten) och tältade sen på ca 1650 m.ö.h. Hade tänkt oss upp på Glittertind sedan, men just den dagen (åtminstone fram till em) hade vi faktiskt lite moln - och de låg lågt just där och skulle ha pajat utsikten. Så vi fortsatte ner förbi Spiterstulen och vidare söderut upp i Uradalen. Otroligt vackert! Sen ner mot Storådalen. Ännu vackrare! Vidare upp på höjden igen, ner i Memurudalen, landade i Memurubu för att avsluta med Besseggen såklart. Ca 800 höjdmeter upp och sen ner - till stora delar "balanserandes" på en bergkam. Men det var det absolut värt. Vilken utsikt! Vilken höjdkänsla! På Besseggen var vi dock inte direkt ensamma - men vad gjorde det? Vi hade många trevliga små samtal med människor under dagen.
Det var torrt i markerna och ovanligt varmt i sjöarna. Vi har aldrig badat så mycket men aldrig heller varit så ofräscha vid slutet av nån vandring. 25 grader och inte ett moln hör ju inte precis till vanligheterna....
Totalt 6,5 vandringsdagar. Vi avslutade med att ta ett bad i glaciärsjön vid Bessheim innan vi bytte till rena kläder som väntat i bilen en vecka. Hemfärdens start med Gudbrandsdalen i glödande solnedgång gick inte heller av för hackor.
Har bara en sak att säga:
ÅK DIT!!!!!!
