kroppens signaler

Allt är bra så länge det inte gör ont, verkar vara receptet.
Vid båda mina hälskador har jag ignorerat tidiga signaler,
smärthugg eller ömhet, eftersom det alltid gått över.
Det kan ha känts i hälsenans fäste (fästets utsidor, närmre bestämt)
de första två kilometerna av ett milpass, varpå skadan
"värmts bort". I båda fallen har jag reagerat på allvar
först när området kring skadan inflammerats.

Nå, det akuta är borta. Jag gör min egocentriska träning
varje morgon. Löpsträckorna på mina långa promenader
(10 km arbetsdagar, som nu i morse, 15 eller mer
på helgerna) är nu uppe i 5 gånger 5 minuter i rätt makligt
tempo (kilometern på 4.30, jag har varnats
för att hålla högt tempo). Jag siktar fortfarande på att kunna
springa hela milpass från jul eller så.

Men jag känner numera alltid NÅGOT i hälen. En ömhet,
ett skav, en lätt stramhet. Kan inte säga att det gör ont,
men var går gränsen? Ska jag ta det ungefär som träningsvärk?
MÅSTE sjukliga förändringar göra ont?

Trots allt känns det iaf inte sämre av att jag stadigt
ökar påde träningsdosen hemma och löpsträckornas längd.
Intressant att jämföra erfarenheter.

il C.
 
Vet inte om

mitt problem är samma som ditt men jag har haft smärtor kring hälsenans fäste, då oftast på "utsidan" av hälen vid tryck och viss belastning.

Jag fick detta problem från att ha stått på kallt golv långa perioder med dåliga skor.
Lösningen för mig var att rådfråga en sjukgymnast för träningens skull och för att få veta vad som var anledningen till smärtan (inte allt för svårt att lista ut men ändå).
Jag fick även via en "löparbutik" nya sulor som passade mina arbetsskor och mina löparskor.

Så mitt råd är väl egentligen att kontakta sjukgymnast som kan ge dig råd och tips.
Har du haft en skada så behövs det träning för att få igång "systemet" igen.
Smärta brukar, inte alltid, vara en indikering på att något är galet i kroppen.
Jan
 

Aktuellt

Härlig låglandsvandring: 10 nya svenska leder att utforska

Varje år tillkommer vandringsleder runt om i landet – med nya vyer och äventyr. Här är tio favoriter utanför fjällvärlden!

Ryggsäcken för långa fjällturer – testa deuters toppmodell Aircontact Pro

Aircontact Pro är byggd för ambitiösa vandringar med tung packning och varierad terräng. Slitstark, bekväm och genomtänkt in i minsta detalj. ...

”Allt började i Sarek”: Möt vår nya bloggare Claes Grundsten

Sveriges kanske mest kände naturfotograf berättar om sina drivkrafter, hur det är att arbeta som fotograf i dag och om kärleken till Sarek.

Tävling: Vinn bästsäljande Caldera 8 från Brooks!

Ta chansen att vinna höstens nya löparskor – lika perfekta för dagliga terrängpass som för ultramaraton.
Re: Vet inte om

bash; sa:
mitt problem är samma som ditt men jag har haft smärtor kring hälsenans fäste, då oftast på "utsidan" av hälen vid tryck och viss belastning.

Så mitt råd är väl egentligen att kontakta sjukgymnast som kan ge dig råd och tips.
Har du haft en skada så behövs det träning för att få igång "systemet" igen.
Smärta brukar, inte alltid, vara en indikering på att något är galet i kroppen.
Jan

Det är det jag har gjort. Det är hans rekommendationer jag följer.
Den kirurg jag anvisade först avrådde från operation;
skadan består av en kalkutfällning. Min fråga gällde mest
var gränsen går mellan "känningar" (något händer, men ingen
sjuklig förändring) och "smärta".

il C.
 
Lite ont gör det alltid, tror jag. Men om det ökar är det något fuffens på gång.

Jag hade tidigare problem med något som en sjukgymnast kallade för "klockren benhinneinflammation". Sedan jag bytt skor (och händelsevis gjort tvärs emot de råd och rekommendationer jag fått) har det blivit mycket bättre. Det gör fortfarande en aning ont, det vill säga att jag inte skulle uppskatta en spark på smalbenet, men så länge som det inte ökar är det inget problem (tror jag - varken jag eller någon annan vet ju förrän skadan eventuellt infinner sig)

Mina hälsenor är numera något stela på morgonkvisten och det brukar ta tre steg innan de är sig själva. Igen, så länge det inte ökar tror jag inte att det är något att bry sig om.

Jag skulle f.ö. inte kalla 4.30 på kilometern för ett "rätt makligt tempo" om det är rehabilitering du sysslar med. Det motsvarar silvermedaljtid på Lidingöloppet :) Nu vet jag inte hur dina hälsenor känns, men jag skulle nog hålla mig kring 6 minuter och börja snabba på först i vår, om vinterträningen gått bra.
 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips