Knivmakeri fråga.

Är helt ny på knivmakerifronten men har nu knåpat ihop mitt första skaft i solid ljus ek, dvs skaftet är träfärdigt och slipat ner till 400 korn. Det hela ser riktigt lovande ut om jag får säga det själv, men hur ska man ytbehandla den rackaren? Rå linolja? Går det att polera upp efteråt, eller blir det en matt yta? Vax har jag sett nämnas också, vadå för vax? Och vad ger det för resultat, matt/blankt?

Tips emottages gärna.

Leif...
 
Tja, utan att vara knivmakare...

Hårt Caranuba-vax bör väl fungera i detta sammanhang. Det gäller ju att få en tålig yta.
 
Yta.

Detta är en hel vetenskap...
Eftersom en kniv ska vara ett bruksföremål ska den behandlas för att stå ut med en hel del, samtidigt som den ska se bra ut.

Träet sandpappras med finast tänkbara papper till absolut inga repor från rasp och grovt papper syns. Använd lupp!
Därefter fuktas träet med ljummet vatten. Torka med hårtork. Detta gjörs för att fibrerna som slipats av av sandpappret skall resa sig. Dessa slipar man försiktigt bort med fin stålull. Upprepa denna behandling till inga fler fibrer reser sig.

Innan skaftet oljas in bör man borsta av det med en mjuk borste.
För att oljan (kokt linolja, den råa tar ett år på sig att torka) ska kunna tränga in i träet, späd ut den med balsamterpentin 50/50.
Fyll en burk, doppa ned skaftet, låt den stå ett par dagar.

Oljan tar en vecka på sig att härda.

Skaftet mår bra av att oljas in någon gång i halvåret.

Detta är grunden, det finns en ocean av förädlade behandlingsmetoder som ger kniven lyster, gland och djupare färg, men det lär man sig efterhand.
 
Tackar för svaren, enda frågetecknet är stålullen.

Finns det inte risk att man pressar in små ståltrådsbitar i träet som sedan rostar och ger fula prickar?

Det var annars en lite märklig upplevelse att slipa med 400 pappret. Efter 200 papperet upplevde fingrarna skaftet som ett mjukt och lent träskaft men efter 400 slipningen så försvann träkänslan och jag hade i ett blindtest gissat på bakelit eller nåt liknande. Kul.

Leif...
 
lite risk att det låter illa men......

"balsamterpentin 50/50.
Fyll en burk, doppa ned skaftet, låt den stå ett par dagar."

Nackdelen med att ställa kniven i linolja är att man ökar risken att bitarna ska börja röra på sig.
om man har flera olika bitar i ett skaft är risken stor att man efter ett tag får kanter vilket inte är roligt.
Känns lite fel att först trorka träbitarna för att sedan dränka dom.

"fin stålull"
Om man använder en lupp så lär man se mer än en repa efter stålullen risken för att missfärgningar finns också.


Den metod jag tror de största knivmakarna använder sig av är att använda sig av sandpapper i steg upp till 2500. Många reser fibrena med hjälp av lite vatten.
För att sedan ta lite linolja och stryka ut det för att sedan torka.

Nu är det förståss avgörande hur noga man är och vad man har för krav på slutresultatet.

föreslår fortfarande http://www.svenskkniv.nu/ där finns massor av info att få.

Patrik
 
Stående; sa:
Nackdelen med att ställa kniven i linolja är att man ökar risken att bitarna ska börja röra på sig.
om man har flera olika bitar i ett skaft är risken stor att man efter ett tag får kanter vilket inte är roligt.
http://www.svenskkniv.nu/ där finns massor av info att få.

hm, det är ju faktiskt en tanke. Man bör alltså inte låta den stå och dra för länge i oljan.

Jag har en del andra frågor på lager också men jag kilar över och testar svenskknivforumet.

Leif...
 
nja inte som jag ser det i alla fall men jag vet att många gjorde så förr i tiden !
Har man ett skaft med bara en träbit så spelar det inte så stor roll. Men vill man ha en hornbit så bör man kanske tänka sig för ! Horn blir dessutom gult när man dränker det. Mins att man blekte mycket horn förr i tiden också men det ser man aldrig nu. Kraven på en kniv har ökat oerhört dom sista 10 åren.

Det är väl så att det man inte vill är att skaftet ska bli fult genom vatten. Vatten kommer utifrån så skyddet behöver bara ligga utanpå skafftet alltså räcker det med att stryka på lite olja. Det kan upprepas flera gånger så byggs det upp ett bra skydd. Tar man sedan 2500 papper och putsar lätt får man en fin yta.

Men som jag sa tidigare så är det helt beroende på vilka krav man har.

Får väl hoppas att det kommer någon bild på kniven när den blir klar.

Patrik
 
Knivmakare i Väst

Farsan är med i en förening som heter knivmakare i väst. De träffas för att tälja, sy slidor och tjöta skit. Vet inte om de har sida på nätet. Kontakta mig annars på fredrik-berndtsson@comhem.se om du vill veta mer så kan jag nog ordna det.

mvh Fredrik
 
Knivmakare i Väst

Hej!
Är själv medlem i knivmakare i Väst. Här är hemsidan http://www.knivmakareivast.just.nu/ Dom har verksamhet/studiecirklar från Varberg till Stenungsund & Tjörn och medlemmar i hela västsverige. Där finns en massa kunskap att ta del av om man vill bli knivmakare.
När det gäller ytbehandling så finns det ju minst lika många åsikter som knivmakare. Själv använder jag ibland en olja som heter "Danish Oil". Den ger en högblank yta som kan vara fantastiskt snygg. Dock bör man ha i åtanke att ett skaft med högblank finnish kan bli halt om man är blöt om handen (rensa fisk t ex). Då är en ytbehandling med rå linolja + terpentin bättre. Dessutom kan linoljebehandlingen ge ett snyggare resultat på vissa träslag. T ex på svartek där Danish Oil gör att träets struktur gärna försvinner i reflexerna från ytan. Masurbjörk blir däremot kanonsnyggt med Danish Oil.
/Lod
 
Nu siktar jag inte på att bli en flitig knivmakare utan målet är att få till en brukskniv som jag inte behöver skämmas för och sen är jag nöjd med det. Och självklart hoppas jag att nå dit med första försöket, om det blir så återstår dock att se.

Men samtidigt så gnager en tanke i bakhuvudet att nästa.. hm.. kockkniv hmm.

Leif...
 

Liknande trådar


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.