Det gamla Sarek
- Trådstartare Totteman
- Start datum
Lästips
ANNONS
Stabil sikt för skarpa naturupplevelser – Nikons nya kikare lyfter blicken
STABILIZED S ger stadig bild i varje ögonblick. Skarp optik, låg vikt och lång batteritid gör dig redo att se mer.
Ingen koll på gamla färdvägar i Sarek, men generellt så kan ju nya stigar uppstå och gamla väldigt sakta växa igen om man av olika anledningar dras mera mot andra platser eller rutter.
Kanske Renskötande Samer som långt tillbaka i tiden bodde i kåtor ändrade rutter och visten med tiden ?
Kanske när vägar och järnvägar kom gjort att man i senare tider inte valde gå när man ska ta sig till Norge (tex kyrkstigar) på samma sätt som man kanske gjorde förr....vad vet jag ?
Det man vet är att det väldigt lång tid för gammla stigar att försvinna i fjällen, så dom kan vara urgamla.
Kanske Renskötande Samer som långt tillbaka i tiden bodde i kåtor ändrade rutter och visten med tiden ?
Kanske när vägar och järnvägar kom gjort att man i senare tider inte valde gå när man ska ta sig till Norge (tex kyrkstigar) på samma sätt som man kanske gjorde förr....vad vet jag ?
Det man vet är att det väldigt lång tid för gammla stigar att försvinna i fjällen, så dom kan vara urgamla.
Senast ändrad:
Intressant fråga. När tamrenskötseln startade under tidig medeltid hade man inga båtar. Färdvägarna till sommarlanden gick därför naturligt mellan älvarnas källsjöar och naturliga hinder som biflöden var. Ex.vis Sitoälven och Tarraälven.
Sirkas kunde starta vårrajden i Nautijaur, färdades över Ultevis, norr om Sitoälvens uppströmsdel, Kukkesvagge till Kisoris/ Skuolla/Kutjaure.
Jåkkokaska (namnet betyder "Mellan-jokkarna") kunde starta i Tjåmotis, fortsätta över Kabla, Pårek, Njåtsosvagge till Arasluokta. Utan att behöva korsa Kamajokk. Tuorpon kunde starta i Pollemoive, fortsätta över Parka och söder om Tarraälven till Staloluokta. När man senare fick tillgång till båtar blev ex.vis Sitojaure en naturlig transportväg för Sirkasborna. På östra sidan av Sitoälven upp mot Nänto fanns när jag i min ungdom började fjällvandra på 1970-talet en tydlig stig. Den är nu till stora delar försvunnen men rösen finns fortfarande kvar.
Förr fanns mängder av kåtor för övernattning längs färdvägarna, många byggda av "Lappväsendet". Det som senare skett med den extensiva renskötsels intåg är att man inte längre färdas med rajd. Det är snöskoter och helikopter som används och som verkligen underlättar flytten. Tänk vilken ansträngande resa en vår- och höstflyttning var när man tidigare färdades tillsammans med renarna!
Sirkas kunde starta vårrajden i Nautijaur, färdades över Ultevis, norr om Sitoälvens uppströmsdel, Kukkesvagge till Kisoris/ Skuolla/Kutjaure.
Jåkkokaska (namnet betyder "Mellan-jokkarna") kunde starta i Tjåmotis, fortsätta över Kabla, Pårek, Njåtsosvagge till Arasluokta. Utan att behöva korsa Kamajokk. Tuorpon kunde starta i Pollemoive, fortsätta över Parka och söder om Tarraälven till Staloluokta. När man senare fick tillgång till båtar blev ex.vis Sitojaure en naturlig transportväg för Sirkasborna. På östra sidan av Sitoälven upp mot Nänto fanns när jag i min ungdom började fjällvandra på 1970-talet en tydlig stig. Den är nu till stora delar försvunnen men rösen finns fortfarande kvar.
Förr fanns mängder av kåtor för övernattning längs färdvägarna, många byggda av "Lappväsendet". Det som senare skett med den extensiva renskötsels intåg är att man inte längre färdas med rajd. Det är snöskoter och helikopter som används och som verkligen underlättar flytten. Tänk vilken ansträngande resa en vår- och höstflyttning var när man tidigare färdades tillsammans med renarna!
Generalstabskartorna från ca år 1880 visar stigar i Sarek. Sök på ”historiska kartor” och klicka dig fram. Eller gå in på Lantmäteriverkets sida ”Min karta”, välj ikonen med platsmärke som ser ut som en luftballong uppe till höger, klicka i kartan så får du en länk till de historiska kartor för platsen.
Stigarna är prickade linjer på Generalstabskartorna.
Stigarna är prickade linjer på Generalstabskartorna.
Axel Hambergs Sarekfjällen (1922) innehåller en del intressant information om gamla färdvägar (och är ett nöje att läsa!).
Han skriver bland annat om en passövergång mellan Rapadalen och Pastavagge via Skårkasglaciären. "Denna besvärliga övergång är särskilt märklig, därför att den för 50 eller 100 år sedan användes av lappar vid flyttning med renhjord och allt pick och pack."
Ganska otroligt om det stämmer. Han skriver att passet ligger på ungefär 1650 m, men idag verkar det snarare vara 1470. Kan det ha smält så mycket på drygt 100 år?
Får man inte tag på boken finns den inscannad på axelhamberg.se .
Han skriver bland annat om en passövergång mellan Rapadalen och Pastavagge via Skårkasglaciären. "Denna besvärliga övergång är särskilt märklig, därför att den för 50 eller 100 år sedan användes av lappar vid flyttning med renhjord och allt pick och pack."
Ganska otroligt om det stämmer. Han skriver att passet ligger på ungefär 1650 m, men idag verkar det snarare vara 1470. Kan det ha smält så mycket på drygt 100 år?
Får man inte tag på boken finns den inscannad på axelhamberg.se .
I vår blogg har Nils Kallok och jag har försökt beskriva hur man kan gå i historiens fotspår idag. Där följer vi familjen Kuoljoks sommarflyttning 1945. Då gick man med renarna och hela familjen i raiden. Enligt Ernst Manker gick sista raiden tillbaka höstsommaren 1954 från Låvdak genom Guohpervágge, Skarja, Pielaslätten till Nienndo för att sedan följa Sijddoädno till Sijddojávvre fram till Vággevárásj. Manker skriver:
”Kåtalivet var snart alldeles slut. Hela familjen var vanligen inte längre på vandring till och från beteslandet i fjällen, gamlingar och mödrar med sina barnungar stannade mestadels nere i landet, eller kom de och for de med flyget från Luspebryggan. Hela familjen kunde ta flyg till sommarvistet. Det kostade bara ett par renar, och så slapp man en hård vecka genom fjällpassen.”
Dessa gamla vägar kan du följa idag förhoppningsvis med kunskap om att det är platser som tillhör en samisk kultur sedan lång tid tillbaka.
”Kåtalivet var snart alldeles slut. Hela familjen var vanligen inte längre på vandring till och från beteslandet i fjällen, gamlingar och mödrar med sina barnungar stannade mestadels nere i landet, eller kom de och for de med flyget från Luspebryggan. Hela familjen kunde ta flyg till sommarvistet. Det kostade bara ett par renar, och så slapp man en hård vecka genom fjällpassen.”
Dessa gamla vägar kan du följa idag förhoppningsvis med kunskap om att det är platser som tillhör en samisk kultur sedan lång tid tillbaka.
Tittar man på lantmäteriets karta finns det flygbild från passet från ca 1960 där man ser att det verkar varit extremt mycket mer glaciär i det passet redan då. Så kanske stämmer uppgifterna om passets tidigare höjd.
Oftast så bildas färdvägar efter hur smältvatten efter vintern drar ner för backen. Man försöker skapa de bästa genvägar. Även djuren följer dessa spår. Man vill helst inte gå upp och ner för sluttningar så där. Klart att när glaciärerna smälter då kanske man kan gå högre upp, då slipper man gå upp och ner för mycket. Men först är det nog smältvatten som hittar de bästa vägarna och bestämmer hur djuren och människorna ska gå. Jag brukar fundera på sånt också när jag vandrar i fjällen.
Jag följde en gång en beskrivning en gång som jag läst på internet. Finns nog inga sådana kartor utan beskrivningar. När jag vandrade på norra sidan av Rapadalens låga väg. Kommer inte ihåg exakt. Men ungefär efter bäcken så kommer man uppåt och hittar en hage och där tycker en gammal älgko om att vara. Den brukar vara på nordöstra sidan. Efter hagen finns en fin utsiktsplats där man kan tälta. Det säga att det var bland Axels Hambergs favoritplatser. Jag hittade den, men inte älgkon.
Senast ändrad:
Trådens rubrik talar till mitt användarnamn så att jag känner mig manad att svara.
Generalstabskartan visar många stigar som fanns i Sarek för 150 år sedan. De flesta är borta på dagens kartor. Gjorde en jämförelse i sydöstra Sarek genom att rita dåtidens stigar på nutida karta.
(Noggrannheten är inte så stor som den ser ut. Det är många gissningar av den exakta sträckningen där det finns många fel. Det blir svårt att använda nedanstående karta för att hitta stigarna då det ofta är en osäkerhet på många hundra meter. Använd originalkartorna för större projekt.)
Vad finns kvar av stigarna i Sarek för 150 år sedan?
Finns det intresse av att diskutera enskilda stigar kan jag numrera dem.
Finns det mer kartmaterial som visar mänskliga lämningar i området, ex på biblioteken?
(Fornsök på internet visar kända fornlämningar.)
Visa bilaga Sarek stigar år 1877.jpg
Generalstabskartan visar många stigar som fanns i Sarek för 150 år sedan. De flesta är borta på dagens kartor. Gjorde en jämförelse i sydöstra Sarek genom att rita dåtidens stigar på nutida karta.
(Noggrannheten är inte så stor som den ser ut. Det är många gissningar av den exakta sträckningen där det finns många fel. Det blir svårt att använda nedanstående karta för att hitta stigarna då det ofta är en osäkerhet på många hundra meter. Använd originalkartorna för större projekt.)
Vad finns kvar av stigarna i Sarek för 150 år sedan?
Finns det intresse av att diskutera enskilda stigar kan jag numrera dem.
Finns det mer kartmaterial som visar mänskliga lämningar i området, ex på biblioteken?
(Fornsök på internet visar kända fornlämningar.)
Visa bilaga Sarek stigar år 1877.jpg
Intressant! Tack!
