Väl formulerat.
/Håkan
/Håkan
Vemod - där kom ordet jag saknat! Jag har länge försökt hitta ett ord som beskriver den där tomma känslan som uppstår när vandringen är slut. Längtan, saknad, uppfyllnad...inget har passat. Vemod, det är ett bra ord. Kommer så starkt ihåg just den känslan efter en 20-dagars tur längs med Padjelantaleden och i Sarek. Då hade det verkligen handlat om att bara vara eftersom vår enda klocka slutade fungera halvvägs. Och då var jag inte så gammal, var precis mellan gymnasiet och "vuxenlivet" och kände mig väl vilsen. Fjällen hade givit sinnesro och känsla av frihet. Sen var allt slut...vemod.
Jag skriver inte heller några uppmuntrande ord, bara ett stilla påpekande att vemod inte behöver vara åldersknutet...
Jag skriver inte heller några uppmuntrande ord, bara ett stilla påpekande att vemod inte behöver vara åldersknutet...
Det här ämnet har berört mig och jag har inte kunnat släppa det utan funderat på det av och till medan jag gjort annat. Jag har velat skriva något men inte vetat riktigt vad. Era inlägg har i alla fall fått mig att tänka på min egen situation.
Sommaren för tre år sedan, när jag var 63, blev jag hastigt sjuk och det kunde ha blivit min sista sommar. Sjukskrivning och därpå följande semester gjorde att jag inte arbetade på fem månader. När jag sen började arbeta igen gick jag ner till halvtid för att få mer tid med familjen (hade då och har fortfarande barn i tonåren) och för att kunna göra fler saker som jag verkligen ville göra. Det resulterade i att jag gjorde slag i saken att försöka ta upp mina tidigare Sarekvandringar igen. Jag kontaktade flera av mina gamla vandrarkamrater och i juni i år blev den första vandringen av. Nästa sommar planerar vi, tre pensionärsgubbar, att göra en längre tur (lång avseende dagar) i Sarek. Vi har alla våra skavanker men med rätt inställning klarar vi av mycket. Allt går dock inte lika lätt som förr men man får anpassa sig. Jag hoppas kunna göra ett antal fjällvandringar till, kanske inte 20, men säg 10, så är det bra. Jag är glad och tacksam för de vandringar jag hittills kunnat genomföra. Ledigheten som pensionär ger många möjligheter att göra det man själv vill utifrån sina egna förutsättningar.
Men visst är fjällvandrarsäsongen för kort och lite vemodigt är det allt när sista vandringen för året är gjord.
Sommaren för tre år sedan, när jag var 63, blev jag hastigt sjuk och det kunde ha blivit min sista sommar. Sjukskrivning och därpå följande semester gjorde att jag inte arbetade på fem månader. När jag sen började arbeta igen gick jag ner till halvtid för att få mer tid med familjen (hade då och har fortfarande barn i tonåren) och för att kunna göra fler saker som jag verkligen ville göra. Det resulterade i att jag gjorde slag i saken att försöka ta upp mina tidigare Sarekvandringar igen. Jag kontaktade flera av mina gamla vandrarkamrater och i juni i år blev den första vandringen av. Nästa sommar planerar vi, tre pensionärsgubbar, att göra en längre tur (lång avseende dagar) i Sarek. Vi har alla våra skavanker men med rätt inställning klarar vi av mycket. Allt går dock inte lika lätt som förr men man får anpassa sig. Jag hoppas kunna göra ett antal fjällvandringar till, kanske inte 20, men säg 10, så är det bra. Jag är glad och tacksam för de vandringar jag hittills kunnat genomföra. Ledigheten som pensionär ger många möjligheter att göra det man själv vill utifrån sina egna förutsättningar.
Men visst är fjällvandrarsäsongen för kort och lite vemodigt är det allt när sista vandringen för året är gjord.
Det går att få en mjukare kropp och mera följsam och må mycket bättre i kroppen också. Börja med Iyengayoga det är som att få en ny kropp fast man får hålla på ett tag innan man kommer till den insikten och när man väl har kommit till den insikten så är man fast i yogans underbar värld.
Sova ute en natt i månaden
Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.