Brooks Range Alaska med lätt packning

Sticker inom kort till Alaska för en vandring jag drömt om sedan jag var ung. Det börjar nu bli ganska många år...

Brooks Range är, som de flesta här säkert vet, ett av världens få kvarvarande riktigt stora, obrutna vildmarksområden. Jag planerar en vandring från Yukongränsen i öster till Dalton Highway a k a the Haul Road, en sträcka på ungefär 50 kartmil. Jag räknar med att vandringen tar ungefär en månad. Jag tänker inte stressa.

Huvuddelen av vandringen går genom Arctic National Wildlife Refuge, ett område som är ungefär 20 gånger så stort som Sarek. Där finns dr inga stigar, inga broar och ingen bofast befolkning. De flesta av vattendragen och topparna saknar namn.

I Sverige sägs det att man aldrig är mer än 36 km fågelvägen från en väg eller ett hus. Brooks Range mäts med en annan måttstock. En vildmark som jag tror många av oss drömt om och drömmer om att gå in i.

Naturligtvis kommer jag att vandra med lätt utrustning. Min vanliga standardutrustning för fjällen har förstärkts med satelittelefon, en del extra batterier, sjukvårdsutrustning och reparationsgrejer och baspackningen kommer att landa på ca 8,5 kilo. Till detta kommer då mat.

Jag kommer att ha en matdepå som flygs in, vilket innebär att jag kommer att bära mat för 16 respektive 14 dagar som mest. Packningen landar då på 23-25 kilo.

På fötterna kommer jag att ha mina trogna följeslagare sedan tio år (modellen alltså, jag har slitit ut ett antal upplagor) Salomon Tech Amphib, en lätt meshsko där vattnet rinner ut lika fort som det rinner in.

Det finns lite anteckningar om planen och utrustning på www.fjaderlatt.se och de som vill följa resan kan göra det där och på Facebook. Jag räknar med att skicka regelbundna telefonmeddelanden till min fru som sedan postar.
http://www.fjaderlatt.se/2014/04/vacation-plans.html
http://www.fjaderlatt.se/2014/06/brooks-range-vacation-three-big-ones.html

Jag flyger på måndag 23 juni till Seattle och vidare till Fairbanks 27 juni. Där köper jag och packeterar all proviant (utom svenskt kaffe förstås..).

Ibland kan drömmar bli till verklighet :)
 
Lycka till!!!

Hejsan,

Nu har du ju garanterat koll på läget...har ett minne av att du varit i "området" (vill minnas att det var i Nahanni NP i Kanada) tidigare.

Men då jag själv gjort en 20 dagars vandring i samma område tänkte jag ändå berätta lite om mina små erfarenheter. Vi startade turen uppe i Atigun Pass och vandrade mot Yukon in i ANWR, vek sen söderut i lite drygt en veka och gick sen tillbaka ut till vägen.

Efter att ha vandrat lite här och där i världen, bland annat i södra Alaska....korsat Baffin Island osv, är min personliga uppfattning att området uppa i ANWR är det överlägset svåraste jag vandrat i. Man går ju till största delen på gungig permafrostmark. När det var som värst så tog vi oss tvärs en liten dal där man fick hoppa från tuva till tuva, med drygt manshöga videsnår som extra krydda. Det tog oss lite drygt 2 timmar att gå en 2.5 km....och då låg vi inte på latsidan direkt.

Har även ett svagt minne av att Skinnarmo varit i området och även han blivit överraskad över hur jobbigt det var att ta sig fram.

Så jag önskar dig all lycka till! Men jag blir lite mer än mycket imponerad om du även efteråt tycker att dryga 1.6 mil per dag fågelvägen är att ta det lungt. Vet inte opm vi gick över två mil fågelvägen någon av dagarna då vi var där.

/ Stefan
 
Hej Stefan,
Intressant att höra dina erfarenheter från området, jag har ju inte själv vandrat just där. Min planering bygger ganska mycket på Buck Nelsons erfarenheter (www.bucktrack.com) som även legat till grund för en del av Andrew Skurkas vägval när han gick runt Alaska för några år sedan (www.andrewskurka.com). Den senare är ju en mycket vältränad ultralöpare och han gick i snitt 27 miles per dag (!) genom detta område. Jämfört med detta tänker jag ta det lugnt :)

För att göra den passage jag planerar så handlar det mycket om att hålla sig högt, nära vattendelaren mellan Ishavet och Stilla Havet, för att vattendragen man måste vada skall vara så små som möjligt. Hög höjd minimerar ju också växtligheten och därmed sammanhängande videsnår. Jag vill undvika den typ av bushwhacking som jag sysslade med under inmarshen till Nahanni för några år sedan och som beskrivs här. http://www.fjaderlatt.se/2011/08/nahanni-i-labor-pains.html

Jörgen
 
Hej Jörgen

Har läst dina planer och svar samt Stefans erfarenheter.
Du tycks tänka helt klart, håll höjden, som korna och älgarna, korsa bäckarna. Fly plan mark oavsett höjd, det var råden vi fick av guider, prospekterare och de som varit inne förr. Bara nosat på terrängen själv, en rundslinga en 14 dar för länge sen. Det var mycket jobb för 1,6 mil om dan men fint.
go tur

Johan K
 
Skurkaktigt mäktigt :)

Ber om ursäkt för den usla ordvitsen, men 27 miles per dag genom Brooks Range.....reeeeeespect!!!!

Helt rätt tänkt att följa vattendelaren. Man behöver inte komma många mil nedströms denna innan vissa av älvarna i området blir mycket svårvadade! Och det var också vid de tillfällen som vi kunde gå högst uppe på bergsryggar som vandringen var som lättast. Tillsammans med ett par i sammanhanget underbara mil som vi kunde gå på en klassisk "vårflodsslätt" längs en ganska stor älv. Enda nackdelen med att följa de stora älvarna....eller fördelen beroende på hur man ser på saken....är att björnarna gör exakt samma sak. Vi såg en stor grizzly på typ 500 meter avstånd när vi gick parallellt med en älv en bit upp en av dagarna. Hade varit lite väl spännande att stöta på honom (vi tror att det var en hane....den var mycket stor) på nära håll nere vid älven!

Vad det gäller hur långt man orkar knata per dag är det ju väldigt individuellt och givetvis även beroende på packningen vikt. Vi startade med lite drygt 40 kg i ryggsäckarna (hade bland annat med oss fiskeutrustning, hagelbössa och rejäl kamerautrustning...), så det blev som lite segvandrat den första veckan :)

/ Stefan
 
Efter att ha vandrat lite här och där i världen, bland annat i södra Alaska....korsat Baffin Island osv, är min personliga uppfattning att området uppa i ANWR är det överlägset svåraste jag vandrat i. Man går ju till största delen på gungig permafrostmark. När det var som värst så tog vi oss tvärs en liten dal där man fick hoppa från tuva till tuva, med drygt manshöga videsnår som extra krydda. Det tog oss lite drygt 2 timmar att gå en 2.5 km....och då låg vi inte på latsidan direkt.
Vildmark i all ära men det där låter inte så roligt.
 
Tjaaaaa....

Jo det var bitvis lite slitigt....men det fanns andra studer också...som när man slår upp tältet på en plats där det troligtvis aldrig stått något tält någonsin och sitter framför brasan på kvällen, ser solen gå ner över bergen med vetskapen att det troligtvis inte finns en levande själ inom flera mils radie...

Om du frågar oss tre som var där kommer alla att säga att det var en på alla sätt fantastisk vandring. Men visst är det enklare att ta sig fram i Skanderna än i Brooks Range.

/ Stefan
 
Tack för tips och uppmuntran :)
Det som verkligen suger är just den känslan jag fick längs Nahanni, att vara ute i en riktigt stoor vildmark. Där det troligen inte finns människor på 10 mil. Eller något annat av människan skapat. Det är en mäktig känsla.
Jag kan rekommendera ett köp av Buck Nelsons video Alone across Alaska om ni vill få en inblick i vad jag förväntar mig. Den filmen visar också på förhållandevis få svårvandrade områden. Man följer ju, som redan påpekats, dalstråk längs floder så länge de leder i någorlunda rätt (västlig) riktning och tar sig sedan via lämpligt pass över i nästa dalflöde osv.
Det jag tror kan bli knepigast är några av de där passen, framförallt de mot slutet av vandringen. Är vädret dåligt är passövergångar runt 1800 meter inte alltid så kul. Men som Buck Nelson rådde mig: In Brooks Range there is always an alternative route. Have fun!
Om ni vill ha lite koll på vandringen så bli antingen kompis med mig på Facebook och/eller bli medlemmar i gruppen där, Coast2Coast Sweden. Det är där ni först kommer att få info om hur många km per dag den bistra verkligheten innehåller :)

Jörgen
 
Insåg att det kanske var hög tid att meddela att jag lever och har hälsan efter min tur i Brooks Range i somras:)
Jag har fortfarande inte smält alla intryck, men kommer troligen snart att börja med en beskrivning av själva vandringen på www.fjaderlatt.se

Än så länge finns där lite korta och kryptiska meddelanden som jag sms-ade till min fru under själva vandringen, som gör det möjligt att följa trippen en smula. Sedan har jag skrivit några inlägg om hur min utrustning fungerade.
http://www.fjaderlatt.se/2014/08/brooks-range-gear-reflections-on-stove.html
 
Trådstartare Liknande trådar Forum Inlägg Startad
Jörgen Fjaderlatt.se Lätt utrustning för Alaska-Yukon Lättpackning 20
Davva2 Haglöfs Alaska vs LIM 55 Lättpackning 35

Liknande trådar

Logga in