Är verkligen slöa knivar farliga?

”Alla” vet ju att slöa knivar är farligare än vassa och teorin bakom låter vettig, att den slöa kniven tvingar en att ta i hårdare för att skära och därför ökar risken för att skada sig. Och att skadorna blir mer svårläkta.

Men, hur kommer det sig då att alla mina obehagliga skador har skapats av vassa knivar?
Och när jag förhör mig bland bekanta -snickare, militärer med mera- är det ingen som har erfarenheten att skadorna blir värre bland de som använt mindre vassa eggverktyg.

Dålig teknik? Men då borde man inte rekommendera ickeexperter att använda vassa knivar.

Finns det någon erfarenhet som styrker den gamla scoutdevisen om att en slö kniv är en farlig kniv?

Och tanken om att en slö kniv blir farlig -eftersom den kräver mer kraft- blir lite ologisk om man tänker att man vill uppnå samma skäreffekt, då skulle den mindre kraften med en vass kniv ge samma skaderisk eftersom ”skärkraften (momentet)” blir detsamma.
[Ändrat av mipert 2006-10-22 kl 12:45]
 
ett vasst verktyg ger ett renare snitt som läker snyggare, det trasar helt enkelt inte söder lika mycket som med ett slött verktyg..
 
Farligt...?

Ska man dra det till sin spets, så är kniven i sig inte farlig, vass som ovass... Det enda farliga är den som håller i den :)!

//Anders
 
Det här går helt enkelt inte att svara på. Det är så många aspekter på det här att det blir alldeles för komplicerat. Några exempel:

Du har två exakt likadana knivar. Låt oss säga en vanlig Mora (för att göra Patric glad :)).

Den första av dessa två är slipad till 20 grader per sida och primäreggen är 2 mm bred. Kniven är vässad till den grad att den rakar armhåren. Därefter är den striglad på en läderrem för att uppnå en rakbladsvass egg.

Den andra kniven är slipad till 10 grader per sida och primäreggen är 3 mm bred. Kniven har inte blivid slipad eller brynt på ett tag, den kan med andra ord inte raka armhåren.

Vilken av dessa två tror du är farligast, dvs glider djupare in i köttet och orsakar den största skadan? :)

~Paul~
 

Aktuellt

Nytt avsnitt: vad kan friluftslivet lära av idrotten?

Nytt avsnitt: vad kan friluftslivet lära av idrotten?
Kan naturområden gynnas genom att talas om likt idrottsanläggningar? Det och mycket mer diskuteras i det senaste avsnittet av Outdoor & Friluftsliv!

Från karta till horisont – behåll fokus med rätt sorts kontaktlinser

Från karta till horisont – behåll fokus med rätt sorts kontaktlinser
Synen förändras gradvis – men skärpan går att få tillbaka. Progressiva kontaktlinser är utvecklade för att låta blicken hänga med utan avbrott.

Utsidan blir mediapartner till Outdoor Festival STHLM

En stor tältkåta med många människor samlade runt
Den 23–24 maj 2026 samlas friluftsintresserade på Djurgården i Stockholm. Som Plus‑medlem kan du boka festivalens äventyrspass gratis!

”Att få tillverka Jörnkängan är en gåva”

”Att få tillverka Jörnkängan är en gåva”
I över 40 år har den kultförklarade Jörnkängan tillverkats av Anders Dernebo i Jörn. Nu har det unika hantverket förts vidare: till Myrene Fjellström.
mipert; sa:
Finns det någon erfarenhet som styrker den gamla scoutdevisen om att en slö kniv är en farlig kniv?

Och tanken om att en slö kniv blir farlig -eftersom den kräver mer kraft- blir lite ologisk om man tänker att man vill uppnå samma skäreffekt, då skulle den mindre kraften med en vass kniv ge samma skaderisk eftersom ”skärkraften (momentet)” blir detsamma.
[Ändrat av mipert 2006-10-22 kl 12:45]

Det beror väl lite på vad man använder kniven till -en slö kökskniv anser jag inte vara farligare än en vass, tex.

Däremot om man ska tälja med den är det en annan femma. Speciellt om täljaren inte är så stark (tex. scout eller annan halvportion). Är kniven så slö att man inte orkar skära vidare så tar man i så hårt man kan för att slutföra skäret sas. och när kniven då tillslut fortsätter framåt så går det _snabbt_. Är det då en kamrat, ett ben eller liknande ivägen så blir det jobbigt...
 
dePaul; sa:
Det här går helt enkelt inte att svara på. Det är så många aspekter på det här att det blir alldeles för komplicerat. Några exempel:

Du har två exakt likadana knivar. Låt oss säga en vanlig Mora (för att göra Patric glad :)).

Den första av dessa två är slipad till 20 grader per sida och primäreggen är 2 mm bred. Kniven är vässad till den grad att den rakar armhåren. Därefter är den striglad på en läderrem för att uppnå en rakbladsvass egg.

Den andra kniven är slipad till 10 grader per sida och primäreggen är 3 mm bred. Kniven har inte blivid slipad eller brynt på ett tag, den kan med andra ord inte raka armhåren.

Vilken av dessa två tror du är farligast, dvs glider djupare in i köttet och orsakar den största skadan? :)

~Paul~

Nu kanske svaret är för "enkelt" men jag skulle kunna tro att det mindre motståndet (i och med mindre grader) gör att den slöare kniven kan skära djupare.
Alltså, den vassa kniven penetrerar de första millimetrarna lättast, men sedan går den inte mycket djupare.

Spännande o se svaret sedan... :)

Mvh
Christopher
 
Gyllengahm; sa:
Alltså, den vassa kniven penetrerar de första millimetrarna lättast, men sedan går den inte mycket djupare.

Spännande o se svaret sedan... :)

Mvh
Christopher
Du är inte helt fel ute Christopher. Men det är tyvärr bara halva svaret. Tänk till igen!

~Paul~
 
mipert; sa:
Men, hur kommer det sig då att alla mina obehagliga skador har skapats av vassa knivar?
Och när jag förhör mig bland bekanta -snickare, militärer med mera- är det ingen som har erfarenheten att skadorna blir värre bland de som använt mindre vassa eggverktyg.
Ingen aning varför de skär sig med vassa knivar, troligen hade de vett att använda vassa verktyg :) Man skär sig förstås oftast på det man använder mest. Själv har jag nästan bara skurit mig på vassa knivar, men det beror på att jag "aldrig" använder slöa grejor. De gånger jag gjort det har säkerhetsmarginalerna varit sämre, och jag har flera gånger sluntit (knivar i skogen eller i köket (skära tomat med slö kniv=en klassiker), slöa yxor etc) och varit på håret när att göra mig riktigt illa. Proportionellt mot tiden så har jag haft fler otäcka tillbud med slöa verktyg, men skurit mig rejält har jag bara gjort med vassa eggar.

Fast, ibland segrar ju dumheten. En vän skulle skära fruset kött med en förskärare, tryckte till med spetsen och... pang, så smet den hårda köttbiten iväg och kniven satt rakt genom handflatan på "kocken". Genom nåt mindre mirakel slapp hon allvarliga nervskador, men det hade hon inte gjort sig förtjänt av.
 

Lästips

Alltid
gratis!
Bli medlem!

Var med i Sveriges största outdoor-community och få Månadens Utsidan.