Vilsen och död på Appalachian Trail

Och?

Känns som det fattas nån frågeställning eller diskussionsunderlag här.

Tja, visst hade det varit ett plus också med en personlig fundering eller fråga - men det är många trådar som enbart innehåller information (rea nu, mitt senaste köp, vad jag använde för kök senast, etc). Om man ser på antalet kommentarer/inlägg så är det ofta frågor som engagerar, och därmed tycker iaf jag att de platsar på Utsidan.

Vad gäller ifrågavarande artikel, så klickade jag intresserat fram den, och jag är säkerligen inte ensam om att göra det.

Rapporten som tidiningarna baserar det mesta av rapporteringen på finns att läsa här:
https://assets.documentcloud.org/documents/2842887/Geraldine-Largay-Report-Exerpt.pdf

Läs och begrunda. Vad hade du gjort i samma situation?

clindh sa:

Rapporten som tidiningarna baserar det mesta av rapporteringen på finns att läsa här:
https://assets.documentcloud.org/documents/2842887/Geraldine-Largay-Report-Exerpt.pdf

Läs och begrunda. Vad hade du gjort i samma situation?

Klicka för att se resterande...

Har läst rapporten och det som slår mig mest är att hon var så nära väg som kunde lett henne till civilisation och hjälp. När de skulle visa hennes anhöriga gick de i 30 min...

Min känsla är att hon inte hade koll på väderstreck, hade ingen kompass eller karta för isåfall borde hon kunnat börja förflytta sig allt närmre trolig beboelse istället för att ligga still på samma ställe.

När hon väl slog läger så gjorde hon det på ett ställe som inte syntes från luften. Här borde hon ju försökt vara i det öppna så mycket som möjligt. Hon visste ju att hon skulle bli saknad efter två dagar.

Hon sökte sig också uppåt, vilket inledningsvis är klokt för att försöka få täckning med telefon men när det inte funkar så gäller det att hitta vägar ut och då är det lämpligt att följa vattendrag. För eller senare så kommer de att leda till civilisation eller iaf till ett ställe som man kan lokalisera på den karta som man borde ha med sig.

Just att göra en liten avstickare och tro att det är lätt att hitta tillbaka är ett rätt vanligt misstag.

Att ha koll på väderstrecken och veta hur man kan "fångas upp" (av t.ex. vägar eller vattendrag) är ju också rätt grundläggande.

Tragisk och gripande läsning. Jag cyklar en heldel MTB i Västmanlands skogar. Avstickare är lömska det går fort att komma fel. Jag har med mig karta och en liten kompass. Kollar också vilka begränsningar i form av vägar och vattendrag som finns. Försöker också ha lite koll på var solen finns och hur det blåser. Jag har uselt lokalsinne.och måste jobba aktivt med att veta var jag befinner mig.

nermander sa:

( - )
Att ha koll på väderstrecken och veta hur man kan "fångas upp" (av t.ex. vägar eller vattendrag) är ju också rätt grundläggande.

Klicka för att se resterande...

Så sant så - och man måste självklart också veta åtminstone ungefär var man är!

Även väl utmärkta leder kan i bland helt plötsligt "försvinna". Vill man inte behöva gå tillbaks samma väg så måste man kunna nyttja karta och kompass. Och blir det lite allvarligt så måste man se till att kunna "fångas upp" för att sedan leta sig tillbaks till civilisationen/kända trakter.

"0020" tar upp några fler väsentliga saker som är aktuella i den riktiga vildmarken. Men ovanstående "basics" gäller i princip alltid, om man inte vill riskera att helt i onödan kämpa kanske timmavis för att komma rätt och kanske t.o.m. tvingas till en ofrivillig övernattning. Det är sällan eller aldrig roligt att gå vilse!

Tråkig historia. Minns ett TV-program där man tog upp några amerikanska "fall" där vandrare omkommit, eller inte. En van vandrare tältade i skogen, men blev oturligt nog magsjuk. Han blev snabbt för svag för att kunna ta sig tillbaka, och gick tragiskt bort trots bara någon kilometer till räddning. En annan skadade ryggen, fick hasa sig centimeter för centimeter, i ryggläge, tillbaka till civilisationen - klarade sig. Och så vidare.

Hittade inte tillbaka till det klippet ovan, men fann istället någon som laddat upp hur han blivit vilse på just Appalachian trail, Youtube: "Backpacking the Appalachian Trail...From Wayah Bald To LOST!!!! For A Day and A Half" (sök på videons titel)

Mannen pratar med sig själv i videon om hur han blir mer och mer vilse. Lyckligtvis i det här fallet, så är det han själv som senare postat detta på Youtube.

se dig om och naturliga kompasser

Ett annan gammal men delvis bortglömd kunskap är att vända sig om och se hur bakåt ser ut då man går framåt. Särskilt vid vägskäl, korsningar och liknande - det är lättare att hitta tillbaka då man sett vägen en gång,må vara över axeln. En stigkorsning ser inte lika ut från olika håll.
Är man vilse kan man ju lägga ut spårtecken (pilar, kryss och liknande) med pinnar, stenar eller annat naturmatrial.

Sen finns ju flera naturliga kompasser som myrstackar (oftast sydvända pga mer värme där), solen om man har klocka (solen i öster kl 06, söder kl 12 och väster kl 1800, gäller vintertid - annars en timmes förskjutning) m fl.

Vinden varierar över tid och runt formationer så den är inte en helt pålitlig kompass.

/Patrik, lyckligtvis sällan vilse

tango sa:

Ett annan gammal men delvis bortglömd kunskap är att vända sig om och se hur bakåt ser ut då man går framåt. Särskilt vid vägskäl, korsningar och liknande - det är lättare att hitta tillbaka då man sett vägen en gång,må vara över axeln. En stigkorsning ser inte lika ut från olika håll.

Klicka för att se resterande...

I min åsikt ska man alltid stanna och titta mot andra hållet om man nu inte planerat att gå åt det hållet också. Det finns så mycket att se förutom sina fötter och jag träffar så många vandrare som bara sett sina kängor. Inte så konstigt de inte hittar sen.

Finns mkt att lära sig av att ha gått vilse och av andras erfarenheter. Finns ett flertal intressanta trådar om sånt på Utsidan.

Thure