Apropå ovanstående ang sedvanerätt, så är det en sanning med modikation.
Det går väl att säga att rätten att gå och vistas på annans mark i Sverige är så gammal att det är fråga om hävd och sedvana. Men i grunden är det nog så att den s k Allemansrätten är bara en sammanfattning av det utrymme som finns mellan olika restriktioner i form av lagar om fastighetsrätt, miljöbalken, jordabalken mm.
Det som inte är förbjudet är s a s tillåtet. Det är "oförbjudet", men det är ju överlag ovanligt med lagar som stipulerar någons rättiheter.
Alltså består Allemansrättens randvillkor av andra lagar och det blir ju fånigt om någon sträcker på sig och refererar till Allemansrätten som en lag. Lika fånigt blir det förstås när någon kommer och pekar med hela handen och avvisar folk från mark eller vatten med hänvisningen att marken är privat.
Jag har råkat ut för att markägare har kommit farande med de mest märkliga krav för att man vistas på en ö, och i det fallet finns det ju ingen anledning att "ta hänsyn", men jag måste ju säga att det tillhör ovanligheterna. En sådan person kan ju vara otrevlig så det förslår, men i någon mån vet han troligen att han är ute och cyklar och är därmed inte särskilt påstridig om han inte märker att bluffen funkar.
Tältar man där man får, är det ju dessutom rätt liten risk att nån noterar detta, om det nu inte är så att personen har för vana att kolla av sin mark kvällstid.
Att tälta inom syn/hörhåll från en bostad eller bebodd sommarstuga är ju inte särskilt mysigt heller oavsett rätten.
