Fjällbröder

Det var kallt, vindstilla och strålande solsken. Jämtlandsfjällen log mot oss med sin oändligt långa vita tandrad av höga och låga berg. Vi kunde inte göra annat än att kisandes besvara leendet och ta tillvara på dagen. Stora Härjångsstöten med sina bulliga 1626 möh skulle bestigas och fikas på!

Med ögonen rinnandes av den eftertraktade men ibland påfrestande solen satte vi fart mot fjällets fot. Väl framme tog vi oss en välbehövlig lunchpaus och lät näsorna bli röda. Efter detta lämnade vi skidorna och påbörjade den mödosamma uppstigningen. De duktiga minusgraderna kändes av i fingrarna och blodsockret sjönk, varför varm dryck och choklad fick sättas in. Det sista kvarstående krönet dök upp och målet var nära!

Efter en andhämtningspaus och ytterligare fikaintag bestegs toppen med en förlösande snabbhet. Nu återstod bara det bästa. Att titta och tänka. Att snurra runt och ta in allt.

Att stå där med sina bröder och känna att världen låg för ens fötter. Inga problem eller betungande tankar kunde förstöra den bedårande utsikten och den magnifika frihetskänslan som toppbestigningen gav oss. Ruset höll sig kvar en stund. Fotografering vidtog och en förnöjd samhörighetskänsla upplevdes. En känsla som ofta infinner sig hos frilufsande bröder.

Nu var det bara vägen ned och skidturen hem som kvarstod. Med belåtna och stolta miner ankom vi till fjällstugan och lät kvällen göra oss trötta. Kan en påskdag firas på ett bättre sätt?