Gjorde min första längre fjällvandring i september 1979. Det var en ensamvandring i Sarek. De följande 18 åren (ofta ensam - ibland med vänner) var det Sarek och Kebnekajsefjällen som lockade. Förmodligen för att det var där dom högsta topparna fanns. Först 1998 fick jag upp ögonen för västra Padjelanta och Rago och gjorde en vandring söder, väster och norr om Virihaure och Vastenjaure. Den vidsträckta utsikten, avsaknaden av leder och glaciärlandskapet fick mig att återkomma år efter år. Jag var ute i 17 dagar under en vandring utan att se en människa annat än första och sista dagen. Man kunde gå i sina "penséer" dag ut och dag in och bara "vara sig själv" - ja, till och med förlora sig själv i nuet, då det öppna landskapet ger en känsla av frihet, upprymdhet och samhörighet med naturen. Från topp 1663 på norska gränsen kan man se Lofoten 170 km bort. Det är längre än om man kunde se Gävle från Kaknästornet i Stockholm...

Användarnamn: hansnydahl

Intressen: Fågelskådning, Friluftsmat, Vandring, Litteratur, Navigering, Bär & svamp, Foto, Svenska urskogar, istidsformationer.

Mer på profilsidan


Snøtoppen

En topptur till gränsberget Snøtoppen.

6:e augusti 2019

De som vandrat Padjelantaleden norr om Stáloluokta har säkert sett gränsbergen i västra Padjelanta på andra sidan Virihávrre, och möjligen undrat vad de heter.

Gränsberg i västra Padjelanta. 2016-07-11Gränsberg i västra Padjelanta. 2016-07-11

Snøtoppen är ett av dessa berg. Jag använder det namn som står på norska kartor då svenskt namn saknas. Bergets topp ligger 1204 m ö.h. och befinner sig på den svenska sidan av gränsen. Riksröse 242A ligger några hundra meter åt väster på en lägre hylla.

Gränsfjällen Snøtoppen (t.v.) och Guovddelistjåhkkå.Gränsfjällen Snøtoppen (t.v.) och Guovddelistjåhkkå.

Dagen innan hade jag satt upp tältet vid södra sidan av Rastesjávrásj som ligger vid bergets fot.

Snøtoppen - karta.Snøtoppen - karta.

De senaste tre dagarna har alla börjat med dimma och låga moln som skingrats först sent på förmiddagen, men i dag bjöds det på en klarblå himmel direkt från soluppgången. En perfekt dag för en topptur till Snøtoppen - den enda större topp i västra Padjelanta som jag inte varit upp på. Berget har alltid fascinerat mig med sin karga utstrålning och kantiga profil. En uppstigning kräver lite mer planering än för andra berg i området, då det inte bara är att gå rakt uppför från öster mot väster. Ett antal stora "trappsteg" uppe på bergsryggen kan utgöra besvärliga hinder.

Därför bestämde jag mig för att följa passet mellan Snøtoppen och 974 till dess jag passerat det sista trappsteget och först därefter gå upp mot toppen. Nackdelen med min strategi är att det blir betydligt brantare under första hälften av uppstigningen. Det är inga problem så länge man kan undvika blöta klipphällar.

Snøtoppen och lägret vid Rástesjávrásj.Snøtoppen och lägret vid Rástesjávrásj.

Jag kommer iväg strax före 9 med fotoutrustning, regnkläder, torr tröja, dunjacka, handskar, vindtät mössa, kåsa, vätskeersättning (pulver), solkräm och nötter i ryggsäcken.

Möts av en grupp italienare som är ute på en guidad tur. De startade vid Lakshol och har gått genom Rago. Ett uppiggande samtal efter 8 dagar utan mänskliga möten. I början av 2000-talet kunde jag vandra i 14 dagar genom västra Padjelanta utan att se en människa, men nu kan det hända ett par gånger att man möter andra vandrare.

Jag forsätter vidare västerut genom passet och går därefter i riktning mot den namnlösa sjön cirka 750 m ö.h. På östra sidan har sjön en mycket hög och tvärbrant kant som man inte kan ta sig förbi om man inte vill förlora höjd och gå söder om sjön. Jag spanar upp mot Snøtoppen för att hitta en framkomlig väg utan småstup och "trappsteg" och tycker mig se en möjlig väg. Mellan 800 och 1000 meter är det rätt brant men inga problem annat än att man får stanna och vila rätt ofta. 

Den namnlösa sjön cirka 750 möh. Ráhkotjåhkkå i bakgrunden.Den namnlösa sjön cirka 750 möh. Ráhkotjåhkkå i bakgrunden.

Jag känner mig tveksam över prospektet att gå ner samma väg då det kan vara svårare än att gå upp.

Det var bitvis rejält brant.Det var bitvis rejält brant.

Efter 1000 meter blir det mindre brant och man går på avrundade och välslipade klipphällar. Det är från det här hållet inte helt uppenbart var toppen befinner sig så jag går på känsla. Det dyker hela tiden upp nya och högre delar av berget som inte syntes längre ner.

Vy mot öster från drygt 1000 meters höjd. Tältet syns som en röd prick.Vy mot öster från drygt 1000 meters höjd. Tältet syns som en röd prick.

Får till slut syn på ett toppröse på en "klack" med en försänkning strax innan där jag får lä från den måttliga vinden och kan byta om till en torr tröja. Jag sätter även på mig dunjackan trots att det inte är speciellt kallt men den skyddar mot vinden. 

Äntligen fick jag syn på toppröset.Äntligen fick jag syn på toppröset.

Toppröset är ovanligt litet så jag gissar att inte många går upp på toppen. Nedanför röset ligger ett gammalt renhorn av ansenlig storlek.

Posering vid toppröset. Ser mer ansträngd ut än vad jag kände mig.Posering vid toppröset. Ser mer ansträngd ut än vad jag kände mig.

Vy mot Vásstenjávrre och Virihávrre.Vy mot Vásstenjávrre och Virihávrre.

Jag går mot sydvästra hörnet av berget för att få vyer mot Rago. Inspirerande att se sjöarna uppifrån som man passerat i Rago under tidigare vandringar - Storskogvatnet, Ragovatnan och Snøtoppvatnan bland andra.

Det vilda klipplandskapet i Rago nationalpark.Det vilda klipplandskapet i Rago nationalpark.

Jag bestämmer mig sedan för att försöka följa Snøtoppen längs dess höjdrygg - trots "klackarna" - i stället för att gå tillbaka samma branta väg som jag kom. Jag tyckte att den första klacken såg överkomlig ut på vägen upp.

När första smältvattensjokk dyker upp sätter jag mig och njuter av vätskeersättning och macadamianötter i solskenet. Solkräm med solskyddsfaktor 50 är nödvändig sådana här dagar.

Vilopaus med några macadamianötter en bit öster om toppen.Vilopaus med några macadamianötter en bit öster om toppen.

Bergskammen på Snøtoppen är rätt smal och det går snabbt att ta sig från södra till norra sidan där man får fina vyer mot området mellan 903 och Guovddelisjávrásj. Det är ett spännande och svåråtkomligt område då Guovddelisjávrásj spärrar av dalen med branta sidor både mot norr och söder. 

Vy mot Guovddelistjåhkkå.Vy mot Guovddelistjåhkkå.

De 4 första klackarna utgör inga problem att ta sig upp på när man kommer från väster och lättare kan se vart det går att ta sig fram. Den sista större klacken däremot är för brant och jag följer en renstig på södra sidan, men den leder ingenstans. Jag undersökte inte norra sidan av klacken utan rundar den i stället på södra sidan. När jag närmar mig Rástesjávrásj viker jag av ner mot sjön vilket kräver en del letande efter möjliga vägar då berget har många mindre stup och raviner (slukrännor) på någon meters höjd.

Slukrännor vid södra sidan av Snøtoppen.Slukrännor vid södra sidan av Snøtoppen.

Efter ett dopp i Rástesjávrásj och middag blev jag bjuden på en fin kväll utan mygg.

Snøtoppen är ett mycket intressant och annorlunda berg vilket tillsammans med det fina vädret gör det här till en av mina absolut finaste dagsturer.

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2020-07-13 19:30   Tobbe C
Stort tack för att du delade mig dig från din tur, dessa trakter skulle jag vilja besöka någon gång! Har du någon uppfattning om det skulle gå att ta sig ner till platån med riksröse 242A från topplatån eller om det kan finnas någon annan möjlig väg fram till det riksröset? (vi bortser från corona-tider och stängd gräns...) Har haft en fundering om att fotografera riksrösen som ett projekt och konstaterade då medelst kart- och flygfotostudier att Rr 242A kan vara ett av de knepigare rösena att nå längs hela riksgränsen...
 
Svar 2020-07-13 19:46   hansnydahl
Jag har en kompis som också vandrat mycket i västra Padjelanta. Om jag inte minns fel tog han sig ner från Snötoppen till hyllan med röset, men sa att det var knepigt. Jag ska dubbelkolla med honom. Går man den vägen är man ju hela tiden på svensk mark.
Jag skulle gissa - bland annat pga att höjdlinjerna är glesare - att det vore lättare att gå upp direkt till hyllan från NO. Men då måste man först ta sig in i en stängd dalgång som är besvärlig att ta sig in i. Men det går - jag gjorde det senast förra året. Även den vägen går helt på svensk mark.
På tal om riksrösen så är det en bild på Rr242B i mitt förra blogginlägg om Guovddelistjåhkkå.
 
2020-10-26 17:56   EirikSvare
Takk for veldig fin og detaljert turbeskrivelse😊 Fine bilder over et spennende område på begge sider av grensen. Fint å se Rago fra øst når jeg har vært der inne noen turer. Håper å få komme til området vest for Viri-/Vastenjaure en gang men det er jo en lang tur inn.
 
Svar 2020-11-03 10:07   hansnydahl
Tack Eirik!
Rago är ett fantastiskt område - jag har varit där flera gånger. I år gick det inte att besöka Rago som svensk pga corona-pandemin. Hoppas det lugnat ner sig till sommaren.

Från Lakshol är det inte långt till svenska gränsen och västra Padjelanta. Cirka 17 km om man följer leden. Men det är klart att en "Rago-mil" är ju lite längre än en normal mil. En fin tur är att gå från Lakshol till Rástesjávrásj i Padjelanta och sedan söderut till jokken från Ragujiekna. Därifrån kan man följa Linnéruta över Lappfjellet, men vika av vid Svenskhammaren ner mot leden förbi Litlverivassfors som går ner mot Lakshol.
 

Läs mer i bloggen

Silbbatjåhkkå gruvområde

På kartan över sydöstra Padjelanta finns Silbbatjåhkkå gruvområde utsatt, cirka 9 km väster om Tarraluoppalstugorna vid Padjelantaleden. Silbbatjåhkkå (”Silverfjället”) är en utlöpare av fjällryggen Gierggevárre, som på 1600-talet kallades för ’’Kedkevare’’. Kedkevare var det namn som kom att användas på gruvområdet från slutet av 1600-talet och frammåt. På Generalstabskartan från 1890 kallas dock berget för Silbakvare. 

Den 1:a september passerade jag gruvområdet, som ligger drygt 1300 m ö.h., på min väg från Råvejávrre till Riggoajvve. Från Råvejávrre följde jag en jokk som på dagens kartor saknar namn, men som på Generalstabskartan heter Tjåhejokk - Tsågejåhkå med dagens ortografi. Passade på att ta några dokumentära bilder. 

Gömda Dalen

2:a augusti 2019.

Mellan gränsbergen Guovddelistjåhkkå och Snøtoppen - som beskrevs i de två senaste inläggen - ligger en namnlös undangömd dal som är ovanligt otillgänglig. I öster ligger sjön Guovddelisjávrásj som sträcker sig tvärs över dalen och kantas av tvärbranta sidor i norr och söder. Man måste vara ovanligt motiverad för att försöka ta sig förbi sjön på norra sidan där passagen är mindre riskfylld än på den södra sidan. I väster vaktas dalen av en 200 meter hög klump av bergarten syenitoid-granit.

Berget Guovddelistjåhkkå

En bestigning av gränsberget Guovddelistjåhkkå i västra Padjelanta.

Guovddelistjåhkkå är ett fjäll i Padjelanta på riksgränsen mellan Sverige och Norge. Riksröse 242B står exakt på bergets högsta punkt. Toppen ligger 1327 m ö.h. vilket inte är speciellt högt, men det är 25 km till närmaste högre berg i Sverige. Utsikten är därför vidsträckt utom möjligen där det 1517 meter höga norska berget Gasskatjåhkkå ligger, 14 km mot norr.


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.