Många är gångerna man fått höra om klättringen i det beryktade "Bohuslän". Vi har fått bilden av ett paradis för sprickklättraren, med lätta approacher, idylliska miljöer och fantastisk granit.
Det har dröjt ända till nu innan vi själva fått uppleva detta "Bohus-fenomen", under nästan två veckor av makalöst väder har vi verkligen hunnit testa på allt vad klättringen i Bohuslän kan erbjuda, och vad har vi egentligen kommit fram till, slår det våra egna "hemmaberg" i nordnorge på fingrarna?
Först lite matnyttig information för dig som klättrare som kanske funderar på att besöka Bohuslän!
"Bohuslän" inom klättervärlden syftar oftast till det område av Bohuslän som kretsar kring Brodalen/Lysekil upp till Strömstad, där den största koncentrationen av klippor ligger kring Brodalen.
Området består av många olika relativt små klippor till absolut största majoritet innehållande naturligt säkrad sprickklättring (tradklättring). Det är en stor fördel att ha tillgång till bil, eller åtminstone cykel om du planerar att besöka området, då många av klipporna har relativt stora avstånd emellan sig (upp till ca 20km). Boende går lätt att lösa på någon av de olika campingarna, eller genom Bohusläns Klätterklubbs klubbstuga, antingen via tält eller direkt boende i anläggningarna.
Klätterförare för området finns att köpa på Tempo (mataffär) i Brodalen, där det även går att fylla på med nödvändig klätterutrustning. Det finns större mataffärer, kaféer och bekvämligheter att tillgå i Lysekil för den som önskar.
Var noga med att kolla på accessdatabasen innan vilka klippor som är tillåtna att klättra på, vart du ska parkera osv. Denna hittar du på http://access.bergsport.se/
Åter till det viktigaste: själva klätterupplevelsen, hur var den, lever den upp till ryktet?
Bohuslän levererade under vår vistelse idylliska förhållanden i nästan 10 dagars tid, grönt, varmt(lite för varmt) och i princip folktomt gjorde att vi kunde klättra ett 30-tal leder i blandade grader. Det fina med klättringen här i Bohuslän är enkelheten, du kan approacha klipporna på några minuter i bara flip-flop om du känner för det. Här kan du verkligen pressa din kapacitet, då många leder är välsäkrade och relativt korta (sällan mer än 30m), konsekvenserna är därmed inte lika höga som uppe bland bergen. Svaret är ja, det levde verkligen upp till förväntningarna och är ett måste att besöka för att testa dina tradkunskaper, och för en snabb utvecklingskurva inom den naturligt säkrade klättringens värld. Om det slår Nordnorge på fingrarna, det törs vi inte riktigt hålla med om, men de delar på en väldigt trång prispall.
Nedan följer en osorterad topp 10 lista, som råkade bli en topp 12 lista av de finaste lederna vi klättrade.
- Bergkirstis Polka, 6- , Svaneberget
- JumJum, 7-, Vettekullen
- Granitbiten, 7-, Skälefjäll
- Villskudd, 6-, Välseröd
- Bagatell, 6+, Galgeberget
- Pyspunka, 7, Lilla Galgeberget
- Slåttermaskinen, 6, Björkberget
- Eldprovet, 7-, Hallinds Klack
- Hot N Tots, 6, Skälefjäll
- Birgers Borst, 6+, Välseröd
- Prisemaster, 6-, Hallinden
- En liten bit granit (avsluta m Hassan Chop), 6, Skälefjäll
Sofie in action på Hot´n Tots (6), Skälefjäll
Alex på en liten bit granit, med Hassan Chop avslutning. Hassan Chop (7+) är en väldigt fin led i sig i det renskurna diedret.
Favorit 6- leden, Bergkirstis Polka , Svaneberget
Kväll vid tältet
Firar ned i idyllen, Galgeberget.
The glamping life.
Sofie in action på Pettson (6), Skyggeberget
Enda dagen med moln på himlen, törs vi säga att det var skönt med svalkan? Nedfirning från Vettekullen.
Bagatell, 6+, Galgeberget
