Bloggar > Liv i naturen

Liv i naturen

Här berättar jag och skriver ner resor och naturupplevelser jag har haft, som ett minne för mig själv och inspiration för andra. Jag älskar att vara ute i naturen och vandra, klättra, kajaka och åka långfärdsskridskor på vintern. Jag bor i Norrköping, nära till skärgården, vandringsleder, fina små sjöar och naturreservat. Ofta behöver man inte åka långt för att få en riktig fin upplevelse, även om jag har kommande planer på längre resor, tex att besöka den svenska fjällen.

Utesöndag

Vad sådana här dagar är härliga. Ledig söndag med vackert väder. Vaknade upp i morse, frost på marken och himlen var blå. Kände direkt att jag måste ut. Och ta vara på dagen. Och vilken fin dag det blev. Himlen fortsatte att vara blå hela dagen, inte ett moln. 

Vi tog en promenad, gjorde upp en eld, tog en promenad igen , såg en solnedgång och gick tillbaka. Kan inte bli mer nöjd, tror jag. 

Det är i slutet av november, snart står första advent för dörren. Något som man måste förhålla sig till nu är kylan, eller rättare sagt de fjuttiga  minusgrader som har dykt upp helt plötsligt. Helt plötsligt tycker man det är så otroligt kallt men allt är relativt, hade det varit mitt i vintern hade det inte alls varit kallt. Det gäller att klä sig smart och se till att röra på sig. Och om man kan, göra upp en värmande eld. Elden är viktig, den knyter ihop hela turen och där kurrar magen förväntansfullt.  Utesöndag med levande eld. Och lussekatter. En riktigt fin utedag.

Postat 2018-11-25 21:44 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Dimhöljda berg och gråblåa toner

En dimmig lördag åkte vi ut till Ågelsjön för att grilla korv och njuta av naturen. Naturen ja. Den har ju liksom bytt skepnad. Från gult till grått och grått och grått. Allt är grått, träden, himlen och vattnet. Allt skiftar i gråa toner eller gråblåa toner och jag kan faktiskt tycka att det är ganska vilsamt. Det inger ett lugn.

Vi gjorde upp en eld. Det fanns pyttelite glöd i eldstaden, som de som varit innan lämnat kvar och av den glöden gjorde vi upp en eld. Nu ska man ju verkligen släcka efter sig, oavsett om det är på sommaren eller en regnig höstdag men det var också vackert på något sätt, av den lilla glöden som knappt syntes gjorde vi upp en stor och fin eld. Kretslopp. Vi släckte elden efter oss iallafall. Bäst så.

När vi ätit gick vi en liten promenad och njöt av omgivningarna. Vänjer mig aldrig vid det vackra Ågelsjön. Det är till och med extremt vackert en sådan här grå och dimmig dag. Dimhöljda berg och gråblåa toner.

Postat 2018-11-18 19:04 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Inspirationsföreläsning

Idag har jag gått på en inspirationsföreläsning som ett reseföretag anordnade i Norrköping. Temat var vandring för nybörjare och äventyrare, dvs egentligen alla vandrare.

Det var en inspirerande föreläsning med mycket bilder och humor. Dock så låg tyngdpunkten just på resorna som företaget anordnar och det var inte så mycket prat om vandring egentligen. Det hade varit intressant att få höra lite mer om vandring i stort i olika miljöer och utrustning/kläder i olika miljöer och väder.  Det pratades lite om att på höga höjder kan kroppen inte tillgodose sig syre på samma sätt och lite om acklimatisering, att man ska gå på hög höjd och sova på lägre höjd. Väldigt grundläggande med andra ord. På samma sätt pratades det lite ytligt om kläder, att man ska klä sig enligt tre-lagers principen..också det var ju inget nytt.

Blev jag inspirerad till någonting då? Ja, tanken har ju funnits förut att bestiga Kebnekaise och den känslan blev starkare. Det måste vara en fantastisk känsla att stå på toppen av Sveriges högsta berg. Samtidigt är det ju väldigt mycket gruppkänsla över konceptet och frågan är när man väl står där på toppen, om man verkligen vill göra det med 25 andra personer? Ja, det får jag väl fundera lite på. 

Men i stort sett, en trevlig och inspirerande föreläsning i en tid då naturen har tagit paus. Förutom denna lilla kvist då. 

 

Postat 2018-11-18 18:29 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Fantastiska novemberdagar och hemligt ställe

November. Jag har varit ute tre gånger sedan jag skrev sist. Två lördagar och en fredag. Jag har hittat en ny vacker plats. Alla tre dagarna var fantastiska, det lyckades spricka upp precis lagom vid lunchtid och en och annan solnedgång fick vi också se.

Första lördagen var vi ett större sällskap, med flera barn och vuxna. Andra gången var jag själv. Och tredje gången tog jag med min son ut. Vi har gått till ett vindskydd, grillat korv och sedan gått hem igen. Så enkelt och förutsägbart men oj vad vackert och avkopplande det varit. Och tänk att naturen kan vara så vacker i november!

Den fredagen som jag var ute själv blev jag skjutsad och avsläppt vid åtta-tiden, precis när solen gått upp. Det var frost på marken och det fanns iskristaller i träden. Det var kallt och jag frös. Men det var ändå värt det, det var som att se naturen vakna. Så magiskt. Efter att ha njutit av magin och ensamheten började jag gå och kom så småningom fram till vindskyddet. Där var det tomt, jippie skrek jag inombords. Jag gjorde upp en eld och grillade lite korv. Klockan var nu en bra bit efter lunch och inte en själ hade jag träffat på. Så vilsamt att vara ensam.  Jag satte mig på en klippa och solade efter min lunch, nu hade det blivit plusgrader och riktigt varmt, till skillnad från morgonens minusgrader, och jag gick sedan tillbaka för att ta bussen hem. På tillbakavägen träffade jag på några människor, men i stort sätt var jag ensam hela dagen. 

Jag bjuder inte på några bilder för jag vill helt enkelt inte att denna vackra plats ska bli alltför känd. Den får gärna fortsätta att vara en hemlig plats, om man säger så.

Postat 2018-11-09 14:56 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

 

Aktuellt: Glidsnöskor