Jag är en promenadare
Jag går i skog och ris
Och inget gör mig gladare
än gå på detta vis

Användarnamn: Jutegrim

Intressen: Fågelskådning, Fiske, Vandring, Turskidåkning, Navigering, Bär & svamp, Orientering, Löpning

Mer på profilsidan


2020:
April, Maj

Kullaleden

För 10 veckor sedan blev jag påkörd av en buss med en fraktur på en ryggkota till följd. Jag tänkte att jag går så långt det är möjligt denna helg. Kroppen är något svag men skallen är intakt. Ibland är det skönt att göra något som du kan och där du har full kontroll.

Kullaleden 72km Helsingborg - Utvälinge

Jag började min vandring från kontoret i centrala Helsingborg vid 16- tiden på fredagen. Packningen bestod av ombyte, sovsäck, liggunderlag och vatten. Kortare helgturer brukar jag göra under fasta. Jag upplever att jag får en klarare blick och upplever inte någon brist på energi.

Jag gick den vackra strandpromenaden i Helsingborg där det var full lek och rörelse. Äntligen har de fått komma ut tänkte jag.

Jag fortsatte förbi Sofiero slott där entrén stod öppen men det kunde inte locka in mig denna gång. Jag fortsatte längs havet med fantastiska strandhus på min högra sida. Med frisk bris från nordväst gick jag i motvind men hade hela tiden hjälp av solen som förde mig framåt. Därtill var jag lätt till sinnes och trampade på, ömsom visslandes ömsom trallandes tillsammans med min skugga. Det är en trevlig turkompis. Inte dömande och trevlig att titta på om man känner sig ensam.

Delsträckan Helsingborg-Domsten 11km, där ett vindskydd med havsutsikt finns, avverkades snabbt och jag tog sikte på Lerberget 21km. Över sanddynor och nu kallare vindar så satte jag mig för att vila vid havet. Det blev snabbt kallt men jag gladde mig åt det lilla som var där och då.

Väl framme i Lerberget 21km, sökte jag efter ett vindskydd att tillbringa natten i. Det visade sig att jag lyckats övertyga mig själv om att en tältplats på kartan skulle varit ett vindskydd. Det var nu solnedgång och tiden var knapp. Jag begav mig in i en tallskog och samlade kvistar och grenar och gjorde skyndsamt upp en eld, sjöng några visor och lade mig för att sova.

Jag sov mycket gott under natten. Jag vaknade vid 02 och var lite frusen. Jag konstaterade att det var kallt och somnade sedan om. Efter en god natts sömn under bar himmel med susande tallkronor vaknade jag åter vid 06 av fågelsång och en gryende dag. Jag gjorde på nytt upp en eld och packade mina tillhörigheter.

Jag fortsatte min vandring och mötte både morgonbadare och hundägare som alla hälsades med ”Morrn morrn”. Jag mottog förvånade men glada hälsningar tillbaka.

Genom Höganäs, Strandbaden, Nyhamnsläge och Lerhamn gick jag längs ett stillsamt hav. Det gick av bara farten och jag såg hela tiden Kullabergets siluett som såg inbjudande men samtidigt otillgänglig ut. Jag gladde mig och tänkte att snart är jag där.

När jag nådde Mölle satte jag mig ned för att vila vid fiskeläget och tittade på Kullaberg som då tagit form av en vägg. En vägg som målats för oss vandrare.

Jag klev in i naturreservatet och nu tog en klättring vid. Vackra klippor och ängar. Svetten sprutade men det gjorde inget. Ju högre jag nådde, ju vackrare blev det och då spelar som bekant lite svett ingen roll. Passionen för upplevelser och intryck tar över. Det var upp och ned med fantastisk utsikt hela vägen till Kullaberg. Det var så vackert att det vore orätt att publicera foton här. Ett foto kan omöjligt förmedla det sköna jag upplevde. 

I Kullaberg satte jag mig ned på en bänk för att vila mig. Jag köpte en kopp kaffe och lade in en snus. Jag brukar alltid köpa mig en dosa till mina vandringar. Det har blivit en tradition som jag tycker är fin.

Jag skrev glada ord i min dagbok och torkade kläder. Det var en fin dag och med fullt av människor ute på Kullaberg, vilket är roligt att se. Jag mår gott av att se familjer ta sig ut. 

Jag fortsatte sedan min tur upp och ned genom bokskogar tills jag nådde Håkullstopp. Det är Kullahalvöns högsta punkt med sina 187,5m och har utsikt över Skälderviken och Öresund. Här ser man så långt som till Ven. Här satt jag och vilade mig en stund och tänkte på hur lyckligt lottad jag är. Jag har inga stora rikedomar men jag klarar av det jag tar mig för och är trygg i den jag är. Det finns ingen annan jag vill vara.

Sedan fortsatte jag genom bokskogar tills jag nådde Arild. Denna dag hade jag gått 35km och klockan hade blivit sen eftermiddag. Jag förhörde några lokalbor om hur resterande 20km skulle vara. De vittnade om en fantastisk havspromenad genom bebyggelse. Jag kände mig då färdig med denna tur och tog bussen tillbaka till min boning i Helsingborg.

Jag kan varmt rekommendera ett besök på Kullahalvön.

Totalt blev det 63,5km på en dag (plus en eftermiddag) och jag gladdes åt att kroppen är stark igen.

I skrivande stund planerar jag kommande tur som blir nästa halvö, Bjärehalvön. Jag beger mig direkt från kontoret nu på fredag efter lunch.   

//

Er värmländske flanör

Jan-Tore

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?

Läs mer i bloggen

Bjärehalvön

Förra helgen rundade jag Bjärehalvön, och gick sedan över. 

Manual till att finna Namnhällarna

Jag på väg till Namnhällarna förra sommaren. Tio månader har gått sedan jag lämnade Namnhällarna. Jag vilade mig här i ett år efter den tuffaste vandring jag någonsin gjort.  


Glöm allt du lärt dig om vandringsskor

Sneakers och löparskor kan vara bekväma för enklare promenader, men de är inte designade för de utmaningar som vandring kan erbjuda. Ojämn terräng, ...