Förutom att vara en fantastisk vän och min äventyrsbuddy är Anna minst sagt en imponerande cyklist. 2025 loggade hon över 10 000 kilometer. Dessutom har hon gått i mål på en hel drös med gravel ultras. Jag ska genomföra mitt första i maj 2026.
I korthet är ett gravel ultra ett flerdagars cykellopp på grus, där du är “self supported”. Det betyder att du får lösa mat och boende och allt annat du kan tänkas behöva längs med vägen. Ibland följer du en färdig rutt och ibland får du välja mer fritt så länge du bockar av ett antal checkpoints på vägen.
Mitt lopp (el Kilometro Cero) går mellan Madrid och Andorra, 735 km och cirka 10 000 höjdmeter med en maxtid på 100 timmar. I skrivande stund (februari 2025) vet vi deltagare inte mer om rutten än så.
Detta bikepackingäventyr blev det perfekta tillfället att lära sig av ett riktigt proffs. Jag har gjort en film om detta som jag är väldigt stolt över. I filmen tipsar Anna om vad jag ska tänka på under mitt första lopp, och mycket mer. Många bra generella tips även för er som är sugna på att testa bikepacking.
Föredrar du att läsa, scrolla på, för nu kör vi en RR
Dag 1 - Äventyret börjar
Vi startade i Antibes och satte kursen mot Nice. Första delen bjöd således på solskenscykling i dubbel bemärkelse. Cykelvägarna är fina hela vägen till Nice. Väl där vände vi inåt land och påbörjade en utmanande cykling upp mot Col de la Madone. Båda våra cyklar vägde en bit över 20 kg, vi hade alltså en del att släpa på.
Trots den extra vikten njöt vi av varje sekund. Utsikten var underbar och vi fick se en fin solnedgång mot slutet av klättringen. Vem som kom först till toppen? Anna, såklart. Det blev ett återkommande tema under vår tur. Strax ovanför Col de la Madone slog vi upp våra tält och gjorde bokslut för första dagen.
Dag 2 - Mysiga byar och massa kaffe
Dagen började med en mycket trevlig utförslöpa på asfalt hela vägen ner till den lilla byn Sospel. Där intogs dagens första, men långt ifrån sista fika. Med risk att jag upprepar mig. Utsikten och vyerna på väg ner var riktigt fina. Vädret var med oss även denna dag.
Dagen bjöd också på stopp i Breil-sur-Roya (för mer kaffe och croissanter) innan vi hittade ytterligare en fin tältplats i närheten av Saorge.
Dag 3 - Saorge, Tende och första klättringen mot Via del Sale
Morgonen inleddes med en kort klättring till den högt belägna byn Saorge. När vi kom in i staden väntade ett par hundra meter av cykling på smala kullerstensgator innan vi hittade ett trevligt café. Videokameran åkte fram och Anna delade med sig av sina tre bästa tips inför mitt lopp.
- Fokusera på att ha roligt!
- Träna, men överträna inte
- Studera rutten så snart den blir tillgänglig
Första rådet ser jag som det bästa, utan tvekan. Jag har anmält mig till loppet för utmaningen (visst), men kanske framförallt för upplevelsen. Jag vill se, känna och ta in de platser jag cyklar igenom. Inte bara borra ner huvudet och trampa.
Från Saorge trampade vi vidare mot Tende, den sista staden innan klättringen upp i bergen började. Väskorna och fickorna fylldes med bananer och en del bakelser.
Vid kusten var det fortfarande mestadels gröna träd men ju högre upp vi kom, desto mer skiftade träden till höstiga färger. Till slut var det bara gult, rött och orange så långt ögat kunde nå. Vackert värre. Temperaturen sjönk också. Som tur var hade vi båda med mycket varma kläder i vår packning.
När det var dags att slå läger befann vi oss på cirka 2000 meters höjd. På morgonen var det till och med lite snö på Annas tält, men konstigt nog inget på mitt.
Fram till starten på Via del Sale, vid Tende, hade vi mestadels rört oss med asfalt under däcken. Det var det slut på nu.
Dag 4 och 5 - Utmanande men oerhört vackert
Äntligen blev det grus under däcken. Överlag var det bra framkomlighet men på ett par ställen hade regnet sköljt bort det mesta av vägen. Det innebar både rolig men också utmanande cykling bland gropar och vassa stenar. Anna, vis som hon är, körde med för ändamålet bättre anpassade däck och klarade sig bra. Jag rev däremot upp sidan på mitt däck. Förutom det blev det fyra punkor till. Men humöret var ändå på topp. Det finns värre ställen att behöva ta en extra paus på. Som tur var hade Anna med sig en bit extra däck som vi kunde skydda min reva med.
Vädret kan som bekant växla snabbt uppe bland bergen, och efter ett väderomslag stängdes en del av vägen av. Vi träffade dock på en parkvakt som gav oss grönt ljus att fortsätta. På eget ansvar. Det dåliga vädret passerade snabbt och snart sken solen igen.
Förutom vakten stötte vi på några enstaka cyklister, några motorcyklar och ett fåtal bilar nära start/mål på vår grusrutt. Överlag kändes det som om vi hade berget helt för oss själva. Känslan av frihet och äventyr kickade in. Och jag vet inte hur många gånger vi tittade på varandra och sa: “Jösses vad vackert!”, “Men kolla utsikten!” och “Vänta jag måste ta ett foto…till!”
I slutet på den femte dagen stannade vi vid Rifugio Allavena, det enda öppna rifugiot så här års, lagom för en tidig middag.
Därifrån tog asfalten vid igen och vi rullade ner mot det lilla trevliga italienska samhället Pigna. Vi körde in i byn och fixade lite re-supplies och gav oss iväg för att hitta en bra tältplats. Mörkret ställde till det och det slutade med att Anna knackade på i ett hus där det stod Bed & Breakfast på en skylt utanför. Nåt B&B drev inte damen som öppnade, men hon var vänlig nog att låta oss campa i hennes trädgård. Femte natten i tält. Frihet!
Dag 6 - Kustcykling igen - Ventimiglia till Antibes
När vi vaknat till liv i den trevliga damens trädgård cyklade vi söderut ner mot kusten. Efter ett stopp för kaffe var vi snart i Ventimiglia. Därifrån följde vi kusten, och solen mot Antibes. Under hemfärden passerade och stannade vi i bland annat Menton, Monaco samt en obligatorisk fika på Cafe du Cycliste, speciellt för mig som tidigare inte varit i Nice på två hjul. Hemkomsten till Antibes firades med en pizza. En välförtjänt sådan.
Summering
Längd: 340 km
Höjdmeter: 7 110 meter
Antal dagar: 6 cykeldagar, 5 tältnätter
Tempo: Semestertempo
Rutten: Magisk mix mellan hav, klättringar, grus, mysiga byar, vackra vyer, svåra tekniska nedförslöpor och flowiga grusvägar. Rutten bjöd på mer eller mindre allt. Åtminstone allt och lite till av det jag önskat. Inte mycket hike-a-bike. Endast ett fåtal ställen.
Tälta: Inom en del nationalparker i närheten av där vi passerade råder det campingförbud. I övrigt verkar det råda konsensus att man får vildcampa om man sätter upp tält sent och lämnar tidigt. Och inte lämna skräp eller andra spår efter sig. Vi hade mestadels inga stora problem att hitta bra platser (förutom sista natten i Pigna, då vi fick hjälp av damen).
Vatten: Enkelt att hitta i alla byar man passerar. Det finns ofta dricksvatten att fylla på vid torg. Det fanns också ett par vattenkällor längs med Via del Sale som vi passade på att fylla upp vid.
Att cykla där på hösten: Vi hade sannolikt tur med vädret. Men med det sagt kan jag tänka mig att september/början i oktober är den bästa tiden. Fortfarande bra chans till värme vid kusten, fantastiska skiftningar när man rör sig uppåt mot hösten. Och, såklart, att vi fick ha bergen helt för oss själva (nästan). Varma kläder bör dock tas med!
Lärdomar: Tåligare casings på grusdäcken. Inköpt. :)
Cyklar
Anna: Specialized Diverge, Aluminum, 700x45
Magnus: Kona Rove ST, 650Bx42
Cykelval: Överlag klarar man sig bra på en gravel. Men även mountainbike skulle funka fint på grussektionerna, men givet andelen asfalt så skulle jag definitivt ta graveln nästa gång också.
Bara att hojta om det dyker upp någon fråga eller fundering.
Allt gott!
Glenn Magnus
Komoot - Är du intresserad av rutten i sin helhet finns den här: https://www.komoot.com/collection/3939567/-via-del-sale-haute-route-de-sel
