Där i naturens och kulturens rumsliga eller tidsmässiga överlapp och ingenmansland. Vid den förfallna ladan, torpruinen, vändplanen på skogsvägen eller vid den igenväxta inägan. Där kommer tankarna som starkast och förnimmelsen som påtagligast. Där vänder jag mig om. Eller känner obehag av att vända mig om. Där kan jag komma på mig själv med att hoppas att jag inget ska se.
Läs mer i mitt blogginlägg "Jag tror inte..."