Jag var på Mont Blanc för några år sedan. Innan jag stack upp mot toppen var jag uppe en sväng och acklimatiserade mig.

Jag tog liften upp till Aiguille du Midi och tältade precis nedanför liftstationen. Det var många som gick den vägen mot toppen, närmare bestämt just upp för den här slänten. Både bergsguider med klienter och klättrare utan guide. Om ni förstorar upp bilden ser ni leden tydligt.

Jag själv hade tänkt att gå upp den här första biten för att lapa höjd men inte sjutton ville jag gå i den här slänten. Den såg ju ut att kunna rasa ner precis vilken stund som helst.

Många polare jag lärt känna i Chamonix och som också fanns här uppe just när jag var där, försökte övertala mig att hänga med men jag avstod. Jag är ganska bra på att stå emot grupptryck i såna lägen och att hålla fast vid sunt förnuft, även om jag väldigt gärna skulle vilja gå upp så var det sunt förnuft att avstå. Det är en egenskap som gör mig lite socialt dysfunktionell, som jag brukar kalla det, men som jag är mycket tacksam för.

Några dagar senare rasade slänten ner och tog många med sig i en förrödande lavin. 8 personer dog.

Stå på er! Sunt förnuft rules!