Eftersom att jag ville studera Kugghjulskammen närmare sprang jag upp på Sielmatjåkkas södra topp. Far sitter någonstans där nere i mitten av passet, det är även där man kommer upp från uppstigningen bredvid snöfältet (tidigare bild), man fortsätter sedan efter kanten upp till huvudtoppen 1997 (Panttoppen).

Det är väl värt mödan att även springa upp på den södra toppen. Stupet ner mot Stuor Räitavagge är väldigt mäktigt, samtidigt som man får en annorlunda vy mot Nallo.