Vandringen fortsatte runt Stipoks nordsida. Bron mellan Stipokjavvre och Galbejavvre fanns åter på plats kunde vi se genom kikaren. Men förra året hade vi vadat Sieberjåhkå utan problem så vi valde bort bron för att inte behöva gå en omväg. Vadet genomfördes denna gång en bit efter utloppet från Stipokjavrre. På andra sidan jokken mötte vi far och son som var på fisketur. Det var den första kontakten på hela vandringen, och det kändes ovant, men samtidigt lite spännande att träffa folk igen. Vi pratade en stund och sedan fortsatte vi.