En sista stigning en bit upp på Sulitelmas nordsida. Molnen omringar oss och snösluttningarna skapar dramatiska vinklar av vitt mitt i det mörka. Och där finns renhjorden. En fantastisk alpin känsla infinner sig trots att vi inte är speciellt högt uppe.

Vi letar upp en torr plats, tar av oss packningen och låter oss sjunka ner. Sen sitter vi bara stilla... och väntar... länge... Ingen av oss vill bryta förtrollningen. Det känns - bokstavligen - som om vi suger ut det allra sista som Sulitelma tänker bjuda på... denna gång. Här är stenigt och kargt, fuktigt och rått... Det känns verkligen som om vi befinner oss på Sulitelmas mörka sida... och här är SÅ vackert och stämningsfullt.