Reservatet utgörs i huvudsak av det brant uppstickande granitberget Jertta och dess sluttningar. Jertta stiger ca 555 meter över havet och är ett välkänt utflyktsmål, framför allt bland skoteråkare. Utsikten från toppen av berget är milsvid med bland annat vy över lågfjället Dundret. I nordväst ingår ett våtmarksområde med skogbevuxna fastmarksholmar.

Toppen av berget är glest bevuxen med klen och lågvuxen björk, med visst inslag av gran. Längs bergets sluttningar växer gles, lågproducerande och hänglavsrik granskog. Området är orört över lång tid och har en tydlig urskogskaraktär. Typiska höjdlägesgranar med gott om bland annat garnlav, dominerar skogen. Granarna är med sin långsmala profil anpassade för att klara snörika vintrar.

Kontinuiteten av död ved av gran är påtaglig med en mängd fynd av krävande arter av vedsvampar som rosenticka, gränsticka och rynkskinn. Naturvärdesträd av sälg, med fynd av den fridlysta och rödlistade vedsvampen doftticka, finns på flera platser i reservatet. I granskogen finns ett inslag av gamla tallar, samt död ved av tall.

I nordväst breder ett våtmarksområde ut sig. Stora delar av våtmarken är öppen med inslag av fastmarksholmar. Skogen på holmarna är urskogsartad och domineras av gran. Våtmarksområdet har en hög grad av naturlighet och förefaller opåverkat.

Huvuddelen av reservatsområdet har en tydlig urskogskaraktär med få spår av sentida påverkan. Vissa spår efter brand kan skönjas i enstaka tallar med brandljud och viss förekomst av kolad tallved. Det är dock länge sedan senaste brandtillfället. Små områden i reservatets utkant är mer påverkade av sentida åtgärder och har därmed lägre naturvärden i dagsläget.

Samebyn Girjas har rättigheter i området, men det branta berget utgör inget kärnområde för rennäringen.

Reservatet är relativt välbesökt med en inofficiell skoterled, som leder upp på bergets högsta topp, från två håll. På toppen av berget finns en koja för friluftslivet.