Landskapet omkring Skorsbäcken består av ett granitbergsområde med isälvssand nedanför (Rynéus T (o medarb), 1988). Området med isälvssand är en del av Badelundaåsen eller Ålheden och åsen bildar strand mot Österdalälven. Granitbergsområdet är synligt på långt håll och reser sig med de mäktiga bergbranterna Uvklitten, Domdalsberget och Skorsberget. Mellan bergen och älven återfinns Skorsbäcken, en ravin i sand- och mosediment med utlopp först i Gottnorstjärnen och därefter i Österdalälven.

I ravinen växer granskog på väldränerad frisk mark. På äldre flygfoton från området (fotat 1960 och 1975) framgår att skogsbruk pågått i området, men till övervägande del inte nere i själva ravinen. Trädkontinuiteten har alltså varit lång i ravinens lägre delar. Naturtypen utgörs av en mossrik granskog av blåbärstyp och lågörtstyp. Ravinen blir djupare åt öster, och slänterna är branta, vilket ger en särpräglad och skyddad miljö nere vid Skorsbäcken. I nedre delen av ravinsluttningarna förekommer rörligt markvatten och utströmningsområden på flera ställen. Längs i stort sett hela ravinen finns fynd av bombmurkla, Sarcosoma globosum (VU), och på ett par ställen finns även blåtryffel, Chamonixia caespitosa (VU). Båda dessa arter är knutna till den naturtyp som uppkommer i denna typ av väldränerade äldre granskogar i raviner.

Bombmurklan är idag sällsynt men har förmodligen alltid varit relativt ovanlig. Den främsta orsaken till att den blivit alltmer sällsynt är kalhyggesskogsbruket. Svampen tycks inte överleva en slutavverkning och återkommer normalt inte i den nyanlagda och uppväxande skogen. Bombmurklan har förmodligen också minskat i omfattning när gran selektivts avverkats för att gynna tall i barrblandskogar på sandiga-grusiga marker. Den har nu försvunnit på många håll i Europa. Sverige har ojämförligt flest växtplatser kvar, vilket medför att vårt land har ett internationellt ansvar för artens fortlevnad. (SLU Artdatabanken 2025)

Blåtryffel bildar mykorrhiza med gran. Den påträffas under sensommaren och hösten i mossig äldre granskog med permanent fuktig mark betingat av ett ytligt, rörligt markvatten. Den är troligen något kalkgynnad och ofta finns det örtrika ljusluckor i skogen. Fruktkropparna bildas enstaka eller gyttrade under moss- eller barrtäcke och gärna i