Vi vandrar mycket och ofta, till vardags använder vi oss av Östgötaleden för uppladdning inför längre vandringar, våren har kommit så nu drar det igång på allvar. Vi tog 2 planerade dagar för att som det var tänkt, gå delsträckorna från Långsbo -Pålhult - Kisa, med en alternativt 2 övernattningar.....vi har tid till förfogande och är flexibla.
Till en början var det väldigt fint att vandra , vi startade med att passera över Jonsboån och ta oss upp förbi st. Kullgölen där man kommer på Östgötaleden . Vi vandrade genomvacker natur ,lite vått,,lite isigt och lite snöfläckar här och där som förväntat vid denna årstid. Vildsvinens härjningar på leden blir alltmer påtagliga. Vi kom ned till Jonsbokärret ( min make passerade över spången här för fyra år sedan, då var den överväxt och täckt med vass) Här var det tvärstopp! Av spången syntes två trasiga brädor en halvmeter under vatten i övrigt var spången försvunnen.
Vi vände och gick upp till där leden delar sig och tog av mot Trollegater och en omväg på dryga 4 km via Grythult, gamla Ulrikavägen och stenstugevägen. Östötaleden ska gå längs Stenbäcksgölen men den gick i så vi la upp en egen sträckning bredvid och det blev värre.
Innan man når fram till stenstugan går leden mot Pålhult och därinne i skogen ledde den in i ett omfattande stormfälle som jag bedömmer vara ca 5 -6 år gammalt och det har inte röjts upp en meter där. Av spårsnön att döma hade även älgarna fått vända. Vi gick en bit tillbaka och tog oss upp, runt stormfället, en omväg på ca 2 km, lyckades ta oss fram och genom högre upp och in i unggranet där vi kunde gå först norrut, sedan västerut och söder/österut på Östgötaleden igen.
Det hade hela tiden varit dåliga gamla och otydliga markeringar av leden, omkullvälta trasiga markeringsstolpar men vi kom till en vändplats där markeringarna var helt borta. Efter lite letande hittade vi några en bra bit in skogen. Nu var det dags att plocka fram pannlamporna och försöka följa vägen mot Ösjöns vindskydd.
En timmes vandring och vi bestämde oss för att slå upp tältet istället, trötta och hungriga slog vi läger mitt inne skogen,fick i oss käk och kaffe,vildsvinssäkrade maten och gick till vila.
Dagen efter vandrade vi ned förbi och i Kvarngölen, passerade så småningom stigen till vindskyddet vid Ösjön , kom ut på en grusväg där markeringarna var vilseledande igen men hittade oss fram förbi Tjärtorpet
och kom ned i dalen där det på nytt var nya och gamla stormfällen, sumpigt och ganska besvärligt att ta sig fram. Vi tog oss ut på Pålhultvägen, bestämde oss för att strunta i leden ned till Kisa som består av Blockteräng och säkerligen är samma misserabla skick, så vi vände stegen förbi Danbo och ned till Slätmon där vi tog bussen.
2,5 mil ca blev det en äventyrsvandring där karta o kompass var helt nödvändiga på en vanskött svårvandrad del Östgötaleden. Vi fick se vacker natur, vädret var perfekt men ,men all kritik mot de som ska sköta om vandringsleden här. Kisa kommun förmodar jag ?
Till en början var det väldigt fint att vandra , vi startade med att passera över Jonsboån och ta oss upp förbi st. Kullgölen där man kommer på Östgötaleden . Vi vandrade genomvacker natur ,lite vått,,lite isigt och lite snöfläckar här och där som förväntat vid denna årstid. Vildsvinens härjningar på leden blir alltmer påtagliga. Vi kom ned till Jonsbokärret ( min make passerade över spången här för fyra år sedan, då var den överväxt och täckt med vass) Här var det tvärstopp! Av spången syntes två trasiga brädor en halvmeter under vatten i övrigt var spången försvunnen.
Vi vände och gick upp till där leden delar sig och tog av mot Trollegater och en omväg på dryga 4 km via Grythult, gamla Ulrikavägen och stenstugevägen. Östötaleden ska gå längs Stenbäcksgölen men den gick i så vi la upp en egen sträckning bredvid och det blev värre.
Innan man når fram till stenstugan går leden mot Pålhult och därinne i skogen ledde den in i ett omfattande stormfälle som jag bedömmer vara ca 5 -6 år gammalt och det har inte röjts upp en meter där. Av spårsnön att döma hade även älgarna fått vända. Vi gick en bit tillbaka och tog oss upp, runt stormfället, en omväg på ca 2 km, lyckades ta oss fram och genom högre upp och in i unggranet där vi kunde gå först norrut, sedan västerut och söder/österut på Östgötaleden igen.
Det hade hela tiden varit dåliga gamla och otydliga markeringar av leden, omkullvälta trasiga markeringsstolpar men vi kom till en vändplats där markeringarna var helt borta. Efter lite letande hittade vi några en bra bit in skogen. Nu var det dags att plocka fram pannlamporna och försöka följa vägen mot Ösjöns vindskydd.
En timmes vandring och vi bestämde oss för att slå upp tältet istället, trötta och hungriga slog vi läger mitt inne skogen,fick i oss käk och kaffe,vildsvinssäkrade maten och gick till vila.
Dagen efter vandrade vi ned förbi och i Kvarngölen, passerade så småningom stigen till vindskyddet vid Ösjön , kom ut på en grusväg där markeringarna var vilseledande igen men hittade oss fram förbi Tjärtorpet
och kom ned i dalen där det på nytt var nya och gamla stormfällen, sumpigt och ganska besvärligt att ta sig fram. Vi tog oss ut på Pålhultvägen, bestämde oss för att strunta i leden ned till Kisa som består av Blockteräng och säkerligen är samma misserabla skick, så vi vände stegen förbi Danbo och ned till Slätmon där vi tog bussen.
2,5 mil ca blev det en äventyrsvandring där karta o kompass var helt nödvändiga på en vanskött svårvandrad del Östgötaleden. Vi fick se vacker natur, vädret var perfekt men ,men all kritik mot de som ska sköta om vandringsleden här. Kisa kommun förmodar jag ?
Senast ändrad:
)
