lars.svanstroem@telia.com (Lars Svanström)
Gäst
Har någon några tips, erfarenheter eller allmän information on leden Kvikkjokk - Tarrekaise - Vaimok - Pieskehaure - Staddajåkkå - Staloluokta? Trevlig led?
Mvh Lars
Mvh Lars
bert.bodin@swipnet.se (Bert Bodin)
Gäst
Trevlig tur - visst!
Hej!
Jag har gått en stor del av den sträcka Du beskriver. Undantaget är att jag inte gått fram till Pieskehaure, utan från Vaimok "genat" lite mer åt norr och fortsatt mot Staloluokta.
Första etapperna är ren skogsvandring. Inte förrän Du kommit upp och förbi Tarrekaisestugorna och passerat bron 4 km norr om, för att fortsätta mot Vaimok, är Du uppe på kalfjäll.
Men då blir det med besked. Lättvandrad hed i lätt motlut, övergår så småningom i stenöken. Dock inte särskilt svårvandrad. Men sten är det - ända fram till Vaimokstugan. Har svårt att tänka mig att man t.ex. skulle kunna hitta bra tältplatser på vägen, i alla fall inte efter att man passerat vindskyddet Kurajaure. Då får man bereda sig på att antingen stanna där, eller gå fram till stugan, vilket kan kännas drygt. Kurajaure vindskydd var någorlunda beboeligt för en natt, när jag var där för några år sedan. Kuravagge är trots stenarna mycket vacker. Det kan nog löna sig att stanna till lite.
Efter Vaimok blir det kraftigt uppför i någon km. Bra att starta dagen med.... ! Väl uppe på höjd kan man ta ut kompassriktning mot Varvekstugan (i dåligt skick, inget övernattningsalternativ), om man inte vill gå mot Pieskehaurestugorna. Utsikten mot Sulitelma lär vara fin - jag har dock aldrig fått se den pga dåligt väder vid alla de tillfällen som jag vandrat i området.
Kailavagge norrut är ganksa blöt, och blir väldigt enahanda och trist om vädret är dåligt. Det blir i alla fall lite mer spännande när dalen trängs ihop någon mil norrut från Varvekstugan.
Sen är det lättrampat hela vägen till Staloluokta.
Många sidoutflykter kan göras efter vägen.
Jag har många tips. Hör av dig om du vill veta mera.
Med fjällhälsning
Bert
Hör
Hej!
Jag har gått en stor del av den sträcka Du beskriver. Undantaget är att jag inte gått fram till Pieskehaure, utan från Vaimok "genat" lite mer åt norr och fortsatt mot Staloluokta.
Första etapperna är ren skogsvandring. Inte förrän Du kommit upp och förbi Tarrekaisestugorna och passerat bron 4 km norr om, för att fortsätta mot Vaimok, är Du uppe på kalfjäll.
Men då blir det med besked. Lättvandrad hed i lätt motlut, övergår så småningom i stenöken. Dock inte särskilt svårvandrad. Men sten är det - ända fram till Vaimokstugan. Har svårt att tänka mig att man t.ex. skulle kunna hitta bra tältplatser på vägen, i alla fall inte efter att man passerat vindskyddet Kurajaure. Då får man bereda sig på att antingen stanna där, eller gå fram till stugan, vilket kan kännas drygt. Kurajaure vindskydd var någorlunda beboeligt för en natt, när jag var där för några år sedan. Kuravagge är trots stenarna mycket vacker. Det kan nog löna sig att stanna till lite.
Efter Vaimok blir det kraftigt uppför i någon km. Bra att starta dagen med.... ! Väl uppe på höjd kan man ta ut kompassriktning mot Varvekstugan (i dåligt skick, inget övernattningsalternativ), om man inte vill gå mot Pieskehaurestugorna. Utsikten mot Sulitelma lär vara fin - jag har dock aldrig fått se den pga dåligt väder vid alla de tillfällen som jag vandrat i området.
Kailavagge norrut är ganksa blöt, och blir väldigt enahanda och trist om vädret är dåligt. Det blir i alla fall lite mer spännande när dalen trängs ihop någon mil norrut från Varvekstugan.
Sen är det lättrampat hela vägen till Staloluokta.
Många sidoutflykter kan göras efter vägen.
Jag har många tips. Hör av dig om du vill veta mera.
Med fjällhälsning
Bert
Hör
Lästips
ANNONS
Stabil sikt för skarpa naturupplevelser – Nikons nya kikare lyfter blicken
STABILIZED S ger stadig bild i varje ögonblick. Skarp optik, låg vikt och lång batteritid gör dig redo att se mer.
felande länk
Händelsevis har jag gått den enda delsträckan som Bert Bodin kringgått,
mellan Pieskehaure och Varvek (och en bit förbi). Jag gick den 98, fram och tillbaka,
på en 14 dagars (huvudsakligen norsk)
vandring; vände efter en tältnatt därför att mina lkläder började falla sönder,
och maten börjdae ta slut. Det är lugnt och fint, lättgånget och platt,
och säkert ensamt. Man har
lockande utsikter mot utlöpare till Sulitelma. Jag känner folk som följt
lockelsen in i massivet, och den vägen skulle jag själv ta idag , fast inte hur
tidigt som helst, först i augusti (det blir nog så iår).
Det finns flera intressanta färdvägar inritade
i Tore Abrahamssons bok Okända Fjäll, men han beskriver dem inte.
Grundstens grå del av Vandra Kungsleden har några beskrivningar.
Sträckan mellan Pieskehaure och Staddajåkk är *lång*, tält
är förnuftigt. Norr om Varvek, vid "Renvaktarstuga" är ett brett
men knappast svårt vad.
il C
Händelsevis har jag gått den enda delsträckan som Bert Bodin kringgått,
mellan Pieskehaure och Varvek (och en bit förbi). Jag gick den 98, fram och tillbaka,
på en 14 dagars (huvudsakligen norsk)
vandring; vände efter en tältnatt därför att mina lkläder började falla sönder,
och maten börjdae ta slut. Det är lugnt och fint, lättgånget och platt,
och säkert ensamt. Man har
lockande utsikter mot utlöpare till Sulitelma. Jag känner folk som följt
lockelsen in i massivet, och den vägen skulle jag själv ta idag , fast inte hur
tidigt som helst, först i augusti (det blir nog så iår).
Det finns flera intressanta färdvägar inritade
i Tore Abrahamssons bok Okända Fjäll, men han beskriver dem inte.
Grundstens grå del av Vandra Kungsleden har några beskrivningar.
Sträckan mellan Pieskehaure och Staddajåkk är *lång*, tält
är förnuftigt. Norr om Varvek, vid "Renvaktarstuga" är ett brett
men knappast svårt vad.
il C
