pulsmätare!?
- Trådstartare Beppe
- Start datum
Huvudet sitter två meter från marken...
Ursäkta ironin i rubriken!
Men jag har svårt att tro att det lilla icke särskilt kraftiga batteri som sitter i ett pulsband skulle alstra någon större form av "magnetiskt" fält. Däremot avger bandet så klart radiostrålning för kontakten med klockan, men den effekten torde också vara i det närmaste försumbar...
Frågan är ens om någon av dem i någon högre utsträckning överskrider bakgrundsstrålningen? Men vem vet, den "strålning" vilken det påstods kunna upmätas i Volvobilar för något år sedan var väl i dignintet med en väckarklocka (som ofta finns vid huvudet, medan kablarna i bilen går lite närmare en annan central del av mannens kropp...")...
mvh och väl sprunget
Niklas
PS syftet med mitt svar är att man kan prioritera vad man skall oroa sig för... och jag är såklart mycket intresserad av fakta om någon kan gräva fram siffror på magnetfält samt radiostrålning för pulsband! DS
http://itarkitektur.com/magnetism/hem.htm
Ursäkta ironin i rubriken!
Men jag har svårt att tro att det lilla icke särskilt kraftiga batteri som sitter i ett pulsband skulle alstra någon större form av "magnetiskt" fält. Däremot avger bandet så klart radiostrålning för kontakten med klockan, men den effekten torde också vara i det närmaste försumbar...
Frågan är ens om någon av dem i någon högre utsträckning överskrider bakgrundsstrålningen? Men vem vet, den "strålning" vilken det påstods kunna upmätas i Volvobilar för något år sedan var väl i dignintet med en väckarklocka (som ofta finns vid huvudet, medan kablarna i bilen går lite närmare en annan central del av mannens kropp...")...
mvh och väl sprunget
Niklas
PS syftet med mitt svar är att man kan prioritera vad man skall oroa sig för... och jag är såklart mycket intresserad av fakta om någon kan gräva fram siffror på magnetfält samt radiostrålning för pulsband! DS
http://itarkitektur.com/magnetism/hem.htm
Att ha en pulsmätare kan väl vara bra ifall man vill maximera fettförbränningen per tidsenhet (kanske för att få mer tid till TV-soffan). Ett annat bra användningsområde är ifall man har elitambitioner och därmed har behov av att hushålla med träningsinsatserna. Vid normalt friluftsliv eller motion tycker jag man skall försöka njuta av nuet och strunta i färddatorer, pulsmätare, klockor och allt vad det kan heta. Istället tycker jag att man skall koncentrera sig på omgivningarna, se när landskapet rusar förbi, njuta av dofterna och förundras över allt som ens sinnen registrerar. Har man blicken fäst vid en pulsmätare tröttnar man snart på att röra sig.
/Moralisten
/Moralisten
Och jag som precis skall skaffa en...
Tjena moralisten!
Låter som du är en "sann njutare" av naturen. Men vi är alla olika. Själv njuter jag också av skogen när jag är där, men vill även kunna mäta prestationen jag utför. Delvis i träningssyfte och delvis av rent intresse. Dessutom är jag emellanåt lite teknikfreak... Och en pulsmätare tillfredsställer alla de behoven
Så att "man skall" ställer jag absolut inte upp på, att du skall är helt ok, men jag gör det som jag mår bra av
Tjohopp och vi kanske möts på någon solig stig, då jag lovar att hinna heja mellan gluttarna på klockan!
Niklas
Tjena moralisten!
Låter som du är en "sann njutare" av naturen. Men vi är alla olika. Själv njuter jag också av skogen när jag är där, men vill även kunna mäta prestationen jag utför. Delvis i träningssyfte och delvis av rent intresse. Dessutom är jag emellanåt lite teknikfreak... Och en pulsmätare tillfredsställer alla de behoven
Så att "man skall" ställer jag absolut inte upp på, att du skall är helt ok, men jag gör det som jag mår bra av
Tjohopp och vi kanske möts på någon solig stig, då jag lovar att hinna heja mellan gluttarna på klockan!
Niklas
Hejsan
Jag uttryckte mig nog lite väl tvärsäkert (påverkad av rom). Jag menar givetvis inte att mitt sätt att njuta är det enda rätta. Jag menade inte att fördöma teknik av olika slag för jag är absolut inte teknikfientlig. Man vill ju kunna mäta ens prestationer. Jag använder själv både klockor och färddatorer men till pulsmätare har jag ännu inte kommit. Däremot har jag köpt en avancerad färddator till cykeln med höjdmätarfunktion (dessutom trådlös). Kontentan av mitt inkonsekventa inlägg var att det är lätt att falla in i ett rastlöst tittande på displayer av olika slag. Detta är baserat på min egen erfarenhet.
Dessutom avvek jag från tråden. Jag själv har svårt att tänka mig att lite radiostrålning skulle kunna störa de elektriska impulser som styr hjärtat. Jag antar att de obducerar löpare, som helt plötsligt faller ner döda på joggingslingan, lite noggrannare än vanligt. Har dock ingen djupare kunskap i ämnet.
/Mats
Jag uttryckte mig nog lite väl tvärsäkert (påverkad av rom). Jag menar givetvis inte att mitt sätt att njuta är det enda rätta. Jag menade inte att fördöma teknik av olika slag för jag är absolut inte teknikfientlig. Man vill ju kunna mäta ens prestationer. Jag använder själv både klockor och färddatorer men till pulsmätare har jag ännu inte kommit. Däremot har jag köpt en avancerad färddator till cykeln med höjdmätarfunktion (dessutom trådlös). Kontentan av mitt inkonsekventa inlägg var att det är lätt att falla in i ett rastlöst tittande på displayer av olika slag. Detta är baserat på min egen erfarenhet.
Dessutom avvek jag från tråden. Jag själv har svårt att tänka mig att lite radiostrålning skulle kunna störa de elektriska impulser som styr hjärtat. Jag antar att de obducerar löpare, som helt plötsligt faller ner döda på joggingslingan, lite noggrannare än vanligt. Har dock ingen djupare kunskap i ämnet.
/Mats
Minnesfunktion
Jo det är upp till var och en.
Men med en pulsmätare som registrerar medelvärden var 10:e sekund etc så kan du välja att ignorera displayen helt när du är ute och analysera det hela på vägen hem eller på datorn i stället.
Det är ungefär samma dilemma som om man skall fotografera när man är ute eller inte. Fotografierna är tycker jag, väldigt ofta minnesförstärkande och väl värda böket att få fram dem. Pulskurvor och GPS-spår kan höra till samma minnesförhöjande kategori som fotografier.
Som Madeleinekakan i "På spaning efter den tid som flytt" typ.
Thure
matsn; sa:
Jo det är upp till var och en.
Men med en pulsmätare som registrerar medelvärden var 10:e sekund etc så kan du välja att ignorera displayen helt när du är ute och analysera det hela på vägen hem eller på datorn i stället.
Det är ungefär samma dilemma som om man skall fotografera när man är ute eller inte. Fotografierna är tycker jag, väldigt ofta minnesförstärkande och väl värda böket att få fram dem. Pulskurvor och GPS-spår kan höra till samma minnesförhöjande kategori som fotografier.
Som Madeleinekakan i "På spaning efter den tid som flytt" typ.
Thure
Till pulsmätarens försvar
Visst, det låter väldigt trevligt att "njuta av nuet" och flyta fram i lagom joggtempo istället för att räkna kalorier eller kolla pulsen. Visst är det skönt att bara dra på skorna och studsa ut i den milda vinden och nöta km på km på torr asfalt medan vinden susar i vetefälten, fåglarna kvittrar och ett par rådjur förstrött ser på från andra sidan gärdesgården, där du hittat en alldeles ny liten stig som ingen vet vart den leder...
Så långt fantasierna. Ibland leds jag dock att tro att den som förordar det "naturliga" i jogging aldrig på allvar har försökt följa ett träningsprogram eller siktat på något överordnat mål, tex Lidingöloppet (som för den skulle inte alls behöver vara någon "elitsatsning". Ibland är verkligheten en annan än den skira joggingfantasi jag nyss målade upp: man kommer hem senare än man tänkt sig från jobbet, det är mörkt, regnar småspik och kreativiteten räcker inte till annat än den vanliga slingan som man sprungit tusen gånger förut. Ändå vill man inte bli snuvad på det där joggingpasset som man så väl behöver, och det är där som pulsmätaren kommer in: genom att få en chans att koncentrera sig på den rent fysiska insatsen så kan man i alla fall se någon slags anledning till att utsätta sig för den själsliga tortyren det innebär att masa sig utanför dörren. Träningsvärdet består ju även om den sinnliga upplevelsen uteblir, och ibland räcker det faktiskt för mig. Men så hör jag väl också till de som har mer långsiktiga mål med träningen än en stunds trivsel i skogen.
Alltså: den sinnliga dimensionen är jättebra, men när den uteblir så stirrar jag lika gärna på en display, och får i alla fall träning.
Och nu hamnade jag förstås utanför ämnet, men å andra sidan är väl den ursprungliga frågan knappast av den karaktären att den förtjänar en närmare diskussion
Visst, det låter väldigt trevligt att "njuta av nuet" och flyta fram i lagom joggtempo istället för att räkna kalorier eller kolla pulsen. Visst är det skönt att bara dra på skorna och studsa ut i den milda vinden och nöta km på km på torr asfalt medan vinden susar i vetefälten, fåglarna kvittrar och ett par rådjur förstrött ser på från andra sidan gärdesgården, där du hittat en alldeles ny liten stig som ingen vet vart den leder...
Så långt fantasierna. Ibland leds jag dock att tro att den som förordar det "naturliga" i jogging aldrig på allvar har försökt följa ett träningsprogram eller siktat på något överordnat mål, tex Lidingöloppet (som för den skulle inte alls behöver vara någon "elitsatsning". Ibland är verkligheten en annan än den skira joggingfantasi jag nyss målade upp: man kommer hem senare än man tänkt sig från jobbet, det är mörkt, regnar småspik och kreativiteten räcker inte till annat än den vanliga slingan som man sprungit tusen gånger förut. Ändå vill man inte bli snuvad på det där joggingpasset som man så väl behöver, och det är där som pulsmätaren kommer in: genom att få en chans att koncentrera sig på den rent fysiska insatsen så kan man i alla fall se någon slags anledning till att utsätta sig för den själsliga tortyren det innebär att masa sig utanför dörren. Träningsvärdet består ju även om den sinnliga upplevelsen uteblir, och ibland räcker det faktiskt för mig. Men så hör jag väl också till de som har mer långsiktiga mål med träningen än en stunds trivsel i skogen.
Alltså: den sinnliga dimensionen är jättebra, men när den uteblir så stirrar jag lika gärna på en display, och får i alla fall träning.
Och nu hamnade jag förstås utanför ämnet, men å andra sidan är väl den ursprungliga frågan knappast av den karaktären att den förtjänar en närmare diskussion
Beppe; sa:
Precis som tidigare talare påpekat så är det knappast något viktigt att reflextera över då strålningen är försumbar om den ens existerar.
Re: Till pulsmätarens försvar
Hörrö Adam, jag håller inte alls med dig. Motivationen för var och en på löprundan är en sak, pulsmätaren som träningsredskap en annan.
Motivationen: Personligen har jag tröttnat på pulsmätaren. Den ger mig inget extra för min motivation att uthärda löprundorna. Med pulsklocka på armen upplever jag rundan som än mer mekaniskt styrd och ofri. Min egen taktik inför glåmiga, blöta, kalla rundor är att inte tänka på dem i förväg, utan bara ge sig ut (Hä bar´ å åk!) Väl ute på rundan är det inte så farligt tycker jag. Men det är jag det (som springer 3 ggr / vecka cirkus), folk är ju olika.
Träningsredskapet: Int måste man använda pulsmätare på varje löprunda för att klara ett lidingölopp eller en mara. Man sprang faktiskt sånt innan pulsmätarnas tid också, med i stort sett samma resultat.
Hursomhelt åker pulsmätaren ändå fram inför ett lopp för att stämma av att allt står rätt till, och på själva loppen finns den givetvis också med för att kolla så man inte ligger för högt eller lågt.
Apropå Hä bar´ å åk, stötte jag på herr Stenmark i spåret en gång. Jisses vad den killen kan springa! Hann inte ens se om han hade pulsklocka på sig!
/ G
bigfoot; sa:
Hörrö Adam, jag håller inte alls med dig. Motivationen för var och en på löprundan är en sak, pulsmätaren som träningsredskap en annan.
Motivationen: Personligen har jag tröttnat på pulsmätaren. Den ger mig inget extra för min motivation att uthärda löprundorna. Med pulsklocka på armen upplever jag rundan som än mer mekaniskt styrd och ofri. Min egen taktik inför glåmiga, blöta, kalla rundor är att inte tänka på dem i förväg, utan bara ge sig ut (Hä bar´ å åk!) Väl ute på rundan är det inte så farligt tycker jag. Men det är jag det (som springer 3 ggr / vecka cirkus), folk är ju olika.
Träningsredskapet: Int måste man använda pulsmätare på varje löprunda för att klara ett lidingölopp eller en mara. Man sprang faktiskt sånt innan pulsmätarnas tid också, med i stort sett samma resultat.
Hursomhelt åker pulsmätaren ändå fram inför ett lopp för att stämma av att allt står rätt till, och på själva loppen finns den givetvis också med för att kolla så man inte ligger för högt eller lågt.
Apropå Hä bar´ å åk, stötte jag på herr Stenmark i spåret en gång. Jisses vad den killen kan springa! Hann inte ens se om han hade pulsklocka på sig!
/ G
Jag äger ingen pulsklocka och har bara använt det på ett pass någonsin. Men min teori av det hela är att man lätt får en övertro på vad pulsklockan säger gentemot vad kroppen säger när det gäller dagsformen. Vissa gånger kanske man vill springa långsammare än vad klockan säger (man kan ju t ex känna sig lite sliten i leder, vilket inte syns på pulsen). Andra gånger kanske man vill gasa på mer än vanligt, för ibland är det ju faktiskt skönt att ta ut sig ordentligt trots att det inte ingick i planeringen.
På tal om detta, så rekommenderar jag alla att läsa Runes artikel i senaste Runner's World. Han verkar vara en riktig pulsmätarmotståndare.
På tal om detta, så rekommenderar jag alla att läsa Runes artikel i senaste Runner's World. Han verkar vara en riktig pulsmätarmotståndare.
Pulsmätare
Jag menade såklart inte att man MÅSTE använda pulsmätare bara för att man tränar för ett lopp. Det jag sa var att pulsmätning på olika sätt kan tjäna som motivation om inget annat funkar, och man likförbannat vill hålla igång sitt träningsprogram. Om man däremot tycker att pulsmätare gör löpningen tråkigare är det ju självklart att man ska lämna den hemma.
Jag avundas de som alltid kan bejaka den rena löpglädjen och springa "just for the joy of it" trots att det som idag är svinkallt, halkigt och kolmörkt ute. Jag kan det inte, men jag springer ändå och då funkar pulsmätaren som en extra motivator eftersom det tillför en teknisk dimension som gör löpningen lite roligare. Andra kanske har bättre sätt att motivera sig.
Jag menade såklart inte att man MÅSTE använda pulsmätare bara för att man tränar för ett lopp. Det jag sa var att pulsmätning på olika sätt kan tjäna som motivation om inget annat funkar, och man likförbannat vill hålla igång sitt träningsprogram. Om man däremot tycker att pulsmätare gör löpningen tråkigare är det ju självklart att man ska lämna den hemma.
Jag avundas de som alltid kan bejaka den rena löpglädjen och springa "just for the joy of it" trots att det som idag är svinkallt, halkigt och kolmörkt ute. Jag kan det inte, men jag springer ändå och då funkar pulsmätaren som en extra motivator eftersom det tillför en teknisk dimension som gör löpningen lite roligare. Andra kanske har bättre sätt att motivera sig.
Nämen herrejisses en sån negativ stämning det var här då. Att använda en apparat/utrustning är inte det samma som att låta sig styras av den. Det blir vad man gör det till!
Jag låter t ex mig inte styras av min gamla Volvo, vårt förhållande är nämligen det rakt motsatta. När jag vrider ratten åt höger (för att fortsätta färden i den riktningen) följer bilen mina instruktioner (bortsett från vissa tillfällen med obehagligt väglag).
Vem bestämmer om man ska springa vidare med ont i knäet? Pulsklockan eller den som springer? Kom igen nu, är ni helt viljelösa?
/Håkan
Jag låter t ex mig inte styras av min gamla Volvo, vårt förhållande är nämligen det rakt motsatta. När jag vrider ratten åt höger (för att fortsätta färden i den riktningen) följer bilen mina instruktioner (bortsett från vissa tillfällen med obehagligt väglag).
Vem bestämmer om man ska springa vidare med ont i knäet? Pulsklockan eller den som springer? Kom igen nu, är ni helt viljelösa?
/Håkan
Liknande trådar
Liknande trådar
Sova ute en natt i månaden
Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.