Ni som inte orkade ända upp på kebnekaise?

Varför gav ni upp? Jag tog mig 1711 meter sen tog det helt stopp pga. vattenbrist, stekande sol m.m. Just nu känns det som jag är den ända som inte klarat att bestiga Kebnekasie :-(
 
Varför gav ni upp? Jag tog mig 1711 meter sen tog det helt stopp pga. vattenbrist, stekande sol m.m. Just nu känns det som jag är den ända som inte klarat att bestiga Kebnekasie :-(

nej, du är inte ensam...som ett led i 40-års krisen gick jag med 2 kamrater.
Hyggligt otränad så gick vi hela vägen från Nikka med 25 kg packning.
Jag var rejält trött när vi kom fram, dels pga vikten, dels då det var riktigt varmt.
Väderrapporterna var sådana att vi beslutade för toppen direkt nästa dag.
Det gick bra till en början men inför sista stigningen tog bensinen helt slut.
Jag tuppade av en halvtimma i gamla toppstugan medan mina kamrater fortsatte upp.
Jag kvicknade till och det gick bra komma ned sedan.
Lärdomen är att jag var för otränad och drack alldeles för lite den första dagen

Hur som helst en upplevelse rikare och inget jag ångrar eller skäms över
(fast det var lite pinigt bli omsprungen av en unge på 10 år på vägen ned...)
 
Förra året gick jag, min sambo och hund Durlings led. Vi vände strax innan vi kom upp i Kaffedalen. Molnen började tynga neråt, molntak vid 1500 m, blåsigt, regnet hängde i luften. Det var inte värt det helt enkelt. Berget står fortfarande kvar. Det blir nya försök.

För övrigt var det 5:e eller 6:e gången som jag var förbi Kebne som jag överhuvudtaget fick se något mer än foten av berget!

Lycka till med nya försök!
Peter P.
 
* Dåligt väder x1
* Bruten fot på en okänd tysk som behövde vår hjälp x1
* Guidens beslut på guidad topptur (pga dåligt väder) x1

Sedan har jag sammanlagt väntat 7 dagar (vid olika tillfällen) på bättre väder än snöstorm, regnoväder och låga moln vid fjällstationen...och inte kommit upp ändå...
 
Har varit på väg upp en gång men gick rakt in i " Ärtsoppa"...ingen idé om man knappt ser handen framför sig...

Men berget går ingenstans....man får nya chanser :)!

//A
 
Jag var nära att ge upp!

I Tisdag gick jag västra leden mot toppen efter att ha gått från Nikka dagen innan i strålande väder. Prognosen såg bra ut men på morgonen låg dimman tät. Både jag och receptionisten var dock övertygade om att det skulle lätta så klockan sju gav jag mig av.

Dimmans tjocklek varierade mycket man strax innan toppstugan tappade jag leden och insåg att jag var tvungen att äta lunch - medan jag satt där tätnade dimman och regnet tilltog så jag insåg att jag var tvungen att vända. När jag gått ner i kaffedalen och upp igen på andra sidan upptäckte jag till min fasa att man nu kunde se stugan ända därifrån - och jag som inte sett den när jag stod alles bredvid den.

Precis på andra sidan krönet mötte jag tre tjejer från Kalix varav en berättade att hon vänt vid toppstugan förra året ock ångrat sig varje dag! Så de övertalade mg att vända igen. Och upp på toppen kom jag och till på köpet så sken det upp klockan 17 - precis när jag var uppe :D

Jag är evigt tacksam till dessa tjejer - jag hade dött om jag kommit ner utan att vara upp och sett att solen nu lös där uppe!!

Over and out
 
Jag fick upp min far och mor för några år sedan. Farsgubben var då 59.

Vi gick ca kl 0800 från fjällstationen uppför östra leden. Planen var att lägga "basecamp" strax innan glaciären, och sova där, men alla kände sig förvånansvärt fräscha när vi kom fram dit ca lunchtid, så vi vilade en timme och fortsatte (med bara toppturspackning med oss).

Allt gick fint, även om pappa började bli ganska trött när vi närmade oss toppen.

Väl tillbaka vid "basecamp" låg pappa och skakade i tältet. Vi kunde inte hitta något bättre skäl än att det var lite väl tungt traska från fjällstationen och upp till toppen och sedan ner till glaciären.

Så det gick, men det var tyngre än vad som var riktigt bra. (Och en riktig ögonöppnare för mig i vilken skillnad det kan vara i styrka och uthållighet, utan att det märks så mycket på ytan)
 

avslutad210712

Gäst
Vände en gång mellan Tuolpaguorni och Virrenvarre när det drog in tjocka mörka moln som låg ända nere vid Kaffedalen. Kändes liksom rätt onödigt att gå upp om man lika inte ser något.
 
Toppglaciären!

Jag och en kompis gick ända upp till toppglaciären och hade ca hundra meter kvar då vi var tvungna att ge upp. Glaciären var för hal och vi hade inga stegjärn. Vi vågade inte ta riskan att halka. Som tur är hade i alla fall jag varit på toppen tidigare, då var den snötäckt.
 

Liknande trådar


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.