Jag överraskades av att det var så gott om vatten i Schweiz, eftersom Wallis är känt för ett torrt klimat. Dock var det lite pirrigt efter Fenêtre d'Arpette (2650 m ö h) eftersom vattnet kommer i dagen först på c:a 1800 meters höjd och vegetationen och terrängen omöjliggör tältning. Ju lägre man kommer, desto svårare bör det bli, dessutom närmar man sig civilisationen. Men på c:a 1600 meters höjd fanns alltså plötsligt en äng invid bäcken där det åtminstone var sed att bivackera - flera eldstäder (varför gör folk sånt - räcker det inte åtminstone med EN?).
Tips till den som går TMB: lägg inte in Col de Balme och F d'A på samma dag. Från Trient till La Fouly vore en lagom första etapp med det tuffa passet först och sen den enkla skogsvandringen.
Där jag tältade i Italien fanns det flera bäckar att välja på och korna var någon helt annanstans (jag talade med herden på kvällen när han dök upp vid sin stuga). Fullmåne dessutom ...
I Frankrike minns jag inga problem med vatten. Noterade bara vid sista lägret, Lac de Cristol, att sjöns inflöden var uttorkade (eller kanske underjordiska) och att jag tyckte vattnet var för stillastående alldeles vid utloppet (bilden visar att jag tältade en bit nedströms). Men längre ner mot trädgränsen var det hur bra som helst, om också inte lika fina utsikter. Mont Thabor-området är ytterst tältvänligt.
GR5 mellan Bonhomme och Landry verkade föga trafikerat. I La Vanoise, där jag ju var beroende av stugorna, var det genast lite mer folk, många dagsgäster när jag gick in (en söndag), dessutom
är det en hel del folk som gör rundturer i detta område, endast delvis på GR5, alltså. Det var inte mycket folk på stugorna. När jag gick genom La Vanoise 1999 övernattade jag på Refuge de l'Arpont, det var väl en bit in i juli. Händesevis inträffade tre stora vandringsgrupper samma dag på stugan som var precis full. Det var sådan trängsel och sådant larm i sovsalen strax före kvällsmaten att jag utnyttjade möjigheten att tälta vid stugan, något jag normalt inte gör.
