Jodå, det blev en fin tur. Kanonväder hela veckan utom första dagen.
Katterat - Hunddalshytta har jag åkt förut. Då åkte vi på anläggningsvägen. I år var det så mycket snö att vi tappade bort den så snart vi kommit upp ur skogen. Hittade några spår att följa, men hamnade lite dumt vid de tre privatstugorna ungefär halvvägs och fick en massa extra bök att ta oss tillbaka över bäckravinen. Så tipset där är att försöka hålla sig på västra sidan av jokken.
Vi gick sedan söderut från Hunddalshytta för att kunna välja väg om vi skulle gå mot Lossi eller Cunojaure. På grund av stora mängder nysnö blev valet att gå österut på sjön mot Cunojaure. I övrigt inget särskillt att säga om den dagen. I Cunojaure var vi ensamma.
Från Cunnojaure gick vi mot Cainavaggehytta. Fortfarande mycket nysnö, men inte alls så jobbigt som i Hunddalen. Passagen av moränryggen norr om Cainavaggehytta var häftig. En 40m djup och väldigt brant bäckravin skar genom ryggen. Käkade lunch vid stugan och beslöt att ta oss till Gautlis samma eftermiddag. Började bra upp i passet, och vi trodde att det skulle bli en lätt match, men vi bedog oss. Ner mot Gautlisvatten var det åter fyra decimeter nysnö så det tog sådär fyra timmar att åka de fyra kilometrarna ner till stugan. Terrängen i sluttningen är också betydligt mer snåkuperad än vad som går att läsa ut av fjällkartan. Eftermiddagens positiva upplevelse var att vi fick se två järvar. Gautlisstua var inte använd på över två veckor när vi kom dit.
Gautlis till Hukkejaur var inga problem. Åkte på sjöarna i måttliga mängder nysnö. Mycket låg vattennivå i sjöarna gjorde att kartan stämde lite dåligt, men på inget vis svårnavigerat.
Hela vägen i Norge är ju omärkt så jag är glad att vi hade fint väder. Det är nog inget vidare lättnavigerat där vid dålig siklt.
Hukkejaur till Singi var inga problem. Skönt med lite spår och led att följa som omväxling.
Singi - Sydtoppen t.o.r. var en trevlig dag. Följde durlings led. Mycket dåligt med snö i Singivagge och Kaffedalen. Gick på hudar en bit upp i sluttningen upp. Träffade på ett heliskiing-gäng längst upp i Kaffedalen. När vi nådde västra leden lämnade vi skidorna och gick sista två kilometrarna upp till toppen. Mycket sten framme i de branta partierna. På väg ner igen var det fantastisk utförsåkning ner i kaffedalen, samma väg som vi sett de andra skidåkarna ta och därefter skönt glidande i i stort sett 6km hela vägen till Singivagges slut. Åkte mest i dalbotten där snön var heltäckande.
Singi - Tarfala var liknande den föregående dagen. Lite och hårdpackad snö i Goupervagge gjorde åkningen lätt. Vi fann spåren av några som åkt trepassleden från Tarfala vilket var skönt eftersom vi inte riktigt hade kläm på hur vi skulle ta oss ner till Tarfala. Upp till passet ovanför Svarta sjön gick det lätt, och det hade troligen varit fin åkning utför. På Svarta sjön missade jag spåren upp till höger mot glaciären och gick istället fram till sjöns utlopp. Mycket dålig ide märkte jag då jag stod inför de stup jag läst om men aldrig riktigt begripit var de låg. Insåg att vi missat spåret av våra föråkare och klättrade upp på sjön igen. Fann sedan en väg ner mot snörännan mellan glaciären och moränryggen. Återigen ganska lite snö. Beslöt att gå ner med skidorna på ryggsäcken. Det hade nog varit en fin åkning för någon som behärskar utförsåkning bättre än mig, men ungefär halvvägs ner, i det brantaste partiet ligger ett riktigt stort block mitt i rännan med några mindre block på sidorna som nog kan vara knepigt att åka förbi. När det blev bredare och flackare i den nedersta tredjedelen av backen åkte skidorna på igen och det blev fin åkning ner mot Tarfalajaure.
Tarfala - Nikkaloukta var heller inte mycket att säga om. I rännan nedanför vattenmätstationen var det gott om sten men mycket rolig åkning. Det behövdes för att väga upp 15 km björkskog ner till Nikkaloukta...
