Äntligen har det kommit en isvinter här på västkusten, så i veckan köpte jag långfärdsskridskor. Testade dem för andra gång i dag. Tog också med mina nyinköpta isdobbar (i går glömde jag ta med dem.) Först gick jag ut till där det var öppet vatten för två dagar sen. I går var det 1 cm is där och nu var det 2-3cm. Kunde stödja på ett ben där, men med ett trampande var jag genom. Alltså gick jag tillbaks och innover den trygga isen bakom holmarna. Fick se en person som gick till fots ut mot samma iskanten och utgick från att han också bara skulle kontrollera hur tjock isen var. Det skulle han inte...
Efter en bit vände jag mig om igen för att se efter honom och då var det inte en människa som stod på isen, utan det såg mer ut som en hund. Först trodde jag han stod på knä, men tänkte det var bäst att gå närmare. Fick snart se att han låg i till halsen och bara vevade med armarna. Jag hade 3-400 meter bort och åkte så fort jag kunde utan att slita ut mig. (Ville ha klar hjärna och stark kropp när jag kom fram.) När jag hade 30 meter kvar blev isen annorlunda, och jag blev nervösare. Men det var bara gamla isflak som hade återfrusit, så där var det 25 cm tjock is. Jag testade mig fram med stavarna och 4 meter från honom var det ny is. Kunde kanske lagt mig på magen och krupit fram, men jag valde att slänga till honom isdobbarna. Nu kunde han ganska enkelt hasa sig upp på trygg is och vi började gå in till land.
Någon hade sett det från land och larmat räddningstjänst, så när jag fått honom in i bilen och körde hem honom mötte vi brandbilen. Hade han klarat sig i ytterligare 12-15 minuter hade ju de räddat honom, om inte... (så kan man nog säga att jag fick en bonuspoäng inför mötet med St. Peter
)
Efter en bit vände jag mig om igen för att se efter honom och då var det inte en människa som stod på isen, utan det såg mer ut som en hund. Först trodde jag han stod på knä, men tänkte det var bäst att gå närmare. Fick snart se att han låg i till halsen och bara vevade med armarna. Jag hade 3-400 meter bort och åkte så fort jag kunde utan att slita ut mig. (Ville ha klar hjärna och stark kropp när jag kom fram.) När jag hade 30 meter kvar blev isen annorlunda, och jag blev nervösare. Men det var bara gamla isflak som hade återfrusit, så där var det 25 cm tjock is. Jag testade mig fram med stavarna och 4 meter från honom var det ny is. Kunde kanske lagt mig på magen och krupit fram, men jag valde att slänga till honom isdobbarna. Nu kunde han ganska enkelt hasa sig upp på trygg is och vi började gå in till land.
Någon hade sett det från land och larmat räddningstjänst, så när jag fått honom in i bilen och körde hem honom mötte vi brandbilen. Hade han klarat sig i ytterligare 12-15 minuter hade ju de räddat honom, om inte... (så kan man nog säga att jag fick en bonuspoäng inför mötet med St. Peter
)
