Fallteknik vid fall på sva?

[magwo]

Diskussionen om fallträning fick mig att tänka på fallteknik.

Är det att rekommendera att försöka hoppa/knuffa sig utåt från väggen precis innan ett fall på sva-vägg? Att göra det på vertikalt eller överhäng ger inga direkt positiva effekter, men i sva-fallet är jag inte så säker.

Har själv aldrig tagit några ofrivilliga ledfall på sva, men har kört lite fallträning, vilket visade att det inte är så skräckfyllt och smärtsamt som jag tidigare föreställt mig. De potentiella fallen på sva utomhus är dock rätt brutala när man får lite runout. Är det nån som har erfarenheter, och hur ska man bete sig för att förhindra skador?

 

[silenhag]

Känns som man rätt naturligt hamnar glidandes på alla fyra, oftast faller man för att en fot floppar…

Ett av mina absolut längsta fall var på leden Hægar i Nissedal 2007. I kruxrepan med en del luft ner till sista säkringen konstaterade jag att klippan susade förbi mig i hög fart, jag föll. I kombination med dubbelrep blev fallet många meter men det resulterade bara i lätta skrubbsår, mest på händerna.

Det kan vara klokt att alltid vara medveten om vad som kan tänkas ske vid ett fall…och vara aktiv under hela fallet för att behålla kontrollen utan att slå runt...?

 

[avslut210607]

Har inget konkret svar på din fråga men förstår precis varför du undrar.

Minns med skräckblandad förtjusning (då var det mest skräck..) en dag i Yosemite för några år sen när en kompis och jag klättrade leden the Goodrich Pinnacle på Glacier Point.

Fjärde eller femte pitchen var 5.9 R (runout) och vi stod på en bultad stand och såg en putsblank svayta ovanför oss. Min kompis skulle leda eftersom vi körde varannan men skakade på huvudet och sa: "Om du inte gör det så firar vi av här.." Tack för den!

Jag ville inte vända så tog ett djupt andetag och började trevande klättra uppåt.

Solen lackade på ryggen och handsvetten var ovanligt närvarande. Smearade mig upp nån meter och stannade för att krita, när jag släppte kontakt med en av fyra ytor gled jag sakta neråt. Satte tillbaks handen och stannade. Så fortsatte det hela replängden så jag fick krita blixtsnabbt. Efter 20-30 meter började jag på allvar överväga vad som skulle hända om jag halkade och fick upp lite fart.. Föreställde mig hur jag skulle skrika åt kompisen att dra in rep och försöka glida ner på fötterna. Men om jag skulle fortsätta förbi standen skulle det gått åt helvete.

Hur som helst gick det bra och känslan när jag klippte nästa bultpar ( efter en hel pitch utan säkringar) kan närmast jämföras med en orgasm! =)

 

[embl]

Det handlar om att inte knuffa så hårt att du får bakåtvikt och du vill inte heller komma framåtlutad utan du vill falla med fötterna först. För att undvika skrapsår på händerna kan man slå snabbt flera gånger under fallets tid på väggen. Viktigt är också att man försöker att undvika att slå i utstickande formationer genom att styra sitt fall i rätt riktning eller möta formationerna med kroppsdelar som är reda på att ta emot. Förutom det man lär sig på en kurs, med det menar jag att ha repet över låret/mellan benen och inte runt foten. Runt foten är ganska dåligt.

 

[achtminus]

På flack väggklättring, dvs typ 70-80° är det inte så stor sak att falla en bit, så länge det är hyggligt blankt. På ett riktigt friktionssva så går det bra att falla en bit men en riktigt långt fall är väl sisådär.

http://www.stanford.edu/~clint/yos/belle94.htm

 

[Mezzner]

Att falla på blankare svan är väl en sak, men om det är lite brantare, men samtidigt mer formationsrikt (troligen lättare klättring) är det ju rätt slumpartat vad man slår i - och hur.
Som redan nämnts så är det väl så att när man faller så är det ju så dags att fundera över hur man ska göra - och att fundera på det innan man faller känns ju kontraproduktivt...

Minns en kompis som gled på Fullbroplattan. Inte så långt alls, men fotens framdel hamnade snart i ett bra steg, ett hål, och blev effektivt stukad. Det var färdigklättrat för henne den dagen, och då gled hon inte ens en meter. Men med lite tur kan man nog klara betydligt längre rutshningar.
Har fallit/glidit längre själv, på t ex Toppklippan/T-berg. Det är ju lite brantare och var helt odramatiskt, upptäckte lite skrubbsår så småningom, men inget man märkte av i frustratrionen vid fallet.

 

[Mike C]

Jag har bara tagit ett fall på en sva led, men vilket fall det blev! Det var på Thiras Mirith till höger om Bara Blåbär. Jag var en bra bit över min sista säkring och hade repdrag... Jag for av så fort och var helt oförberedd att jag hann inga tänka nånting, det var bara att åka med. Jag roterades lite när jag gled ner, for över en kant på en meter, smackade in i berget under och studsade & rullade neråt tills ena halvrepet fick stop på mig. Allt som allt vart det nånstans runt 10 meter. Med tanke på det så gick det riktigt bra! Jag fick bara rejält ont i rumpan, en lätt stukad fot samt en sönderskrapad armbåde som krävde omplåstring flera gåner om dagen resten av den resan... Men jag kunde fortsätta klättra.

Oförberedda fall på sva är nog lite luriga. Gravitationen gör att man genast hamnar mot berget och det kan nog vara lite svårt att förutsäga hur man ska göra för det beror så mycket på vilken kroppsdel som rippar och hur balansen är när den rippar.

Vad gör man i ett fall som är lite väntad? Jag har för mig att jag läst nå tips nånstans om att vända sig om och springa neråt. Jag har ingen aning om hur detta fungerar i praktiken dock...

 

[embl]

[...]

Vad gör man i ett fall som är lite väntad? Jag har för mig att jag läst nå tips nånstans om att vända sig om och springa neråt. Jag har ingen aning om hur detta fungerar i praktiken dock...

reflexmässigt... inget du kontrollerar (min uppfattning efter att ha fallit på sva några gånger och sprungit nedåt)

 

[johnliungman]

Läste om en toksvår aidtur (i R&I) på sva. Klättraren for av hur många gånger som helst men hade knäskydd på sig, så han tycks ha fixat det bra genom att glida på skydden. Kanske handskar också?

 

[mThureson]

När jag Säkrade min flickvän på ett fransk-bultat sva blev hon rejält pumpad mot slutett, hennes reflex blev att med de sista krafterna skjuta sig ut från väggen. Hon fick ett bra fall, tog emot sig "som vanligt" och inga skrubbsår eller liknande. För hennes del skedde det rent instinkttivt. Själv har jag inte fallit långt på sva men har alltid upplevt det som rätt läbbigt...