Ensamturer på vintern. Åsikter och erfarenheter önskas

[plp]

Hej
Har ju varit ett antal diskussioner om att fjällvandra ensam. Men mig veterligen ingen om att ge sig ut på vintern ensam med tält i exempelvis Sarek.
Bör ju ställa högre krav än på sommaren... men vad tycker ni?
Helt förkastligt/dumt? Ok med rätt utrustning och kunskap?
Erfarenheter av ensamturer på vintern?
/Joel

 

[svartöra]

Tja, man tar ju större risker helt klart. På sommaren kan man ju oftast räkna med att någon passerar inom rimlig tid på visselpipe-hörhåll, men på vintern är folkmängden mindre och den rimliga tiden kortare.

Risken att råka illa ut är väl i och för sig lika stor som på sommaren, men chansen att få hjälp är alltså mindre.

Ensamtur i Sarek skulle jag inte försöka oavsett erfarenhet. Det är det inte värt. "Ensamtur" på Kungsleden i mars, med övernattning i stugorna, är däremot helt rimligt (det gjorde jag i vintras och gör om kommande vinter). Vill man nödvändigtvis tälta kan man ju ta samma rutt; någon trängsel är det ju inte så upplevelsen fördunklas ju inte av det i alla fall.. snö och norrsken finns det så det räcker till alla..

Fast när jag tänker på det .. satellittelefoner är ju överkomliga numera.. det är om man ramlar och slår sig medvetslös som det blir problem. Och laviner förstås men där hjälper det inte att gå i grupp, man får hålla sig i lavinfria områden. Åter en anledning att slopa Sarek. Har man rätt telefon kan man ju påkalla hjälp (men man borde b*nne mig få betala den själv i ett sådant fall)

 

[Malindo]

Här en artikel av en spansk äventyrare som ensam skidade Kungsledens 45 mil häromâret. http://www.barrabes.com/reportajes/articulos.asp?id_articulo=2170

För övrigt samme José Mijares som korsade Östersjön pà skidor i mars detta âr tillsmmanas med en annan spanjor (se trâd), samt samme herre som tillsammans med den katalanske bergsguiden Carles Gel helt utan yttre hjälp korsade Grönland pà skidor (i Nansen spâr) förra âret. Den andre spanjoren pà östersjö-traversen, Josá Manuel Naranjo, utförde 2001 den snabbaset Grönlandstraversen genom att àka skidor med draghjälp av játtelika drakar.

Tyvärr mâste man kunna spanska för att njuta av herrarnas beráttelser.

Mvh / Mats

 

[jamo]

Una traducción pobre es mejor que ningúno

http://babelfish.altavista.com/babe...rticulos.asp?id_articulo=2170&lp=es_en&tt=url

 

[Malindo]

Jisses! Hur gick det till? (Lâter iofs värre án en spansk flygvärdinna pâ ett Iberia-plan - och det vill inte sága lite, men ändâ..)

Kan för övrigt meddela att nämnde Carles Gel är vâr Technical Adviser, och kommer inom kort att hâlla ett bild/föredrag om Grönlandstraversen som náms i denna text här pà Mallis. Sà den som har vágarna förbi fàr gärna titta in!
Carles Gel har för övrigt ett otroligt passande namn, pà det att han i direkt översättning pà svenska heter KARL IS.


Mvh / Mats

 

[janstj]

Vintertältning och Sarek

Ensamtur i Sarek på vintern är förenat med risker, men kan också bli en upplevelse man minns resten av livet. Jag har gjort flera ensamturer vintertid i Sarek. Riskerna är alltid större om man är ensam och ännu mera utsatt är man på vintern. I Sarek finns ju inga stugor att övernatta i.
I de centrala delarna kan man ofta räkna med att få vara ensam. På sin höjd syns något gammalt skoterspår eller järvspår. Händer någonting kan man inte räkna med att få hjälp den första veckan. Det största och första är vädret. Man ska kunna slå upp tältet själv i hård vind.
Glöm allt vad gräva heter, det tar för lång tid. Med rätt tält och träning att sätta upp det i hårt väder är en förutsättning att hålla värmen och samtidigt förbli torr. Lavinrisken kan oftast minimeras genom ett klokt vägval. Packningen blir tyngre vid vintertältning, för en vecka, räkna med 25-30 kg. Glöm inte spaden och ett beprövat bensinkök med två liter bensin. Att smälta snö kostar bensin.

Att genast ge sig in i Sarek ensam vintertid utan att först ha byggt upp en gedigen erfarenhet vid mer civiliserade trakter, typ Kungsleden eller Padjelanta där det finns stugor, är direkt dumdristigt.
Med erfarenhet och sunt förnuft blir det ett minne för livet.

/Janne

 

[Duracellkaninen]

Ensamturer är alltid en större risk. De blir inte lättare av att göra dem vintertid och speciellt inte i Sarek.

Om det är ok eller inte kan bara du själv avgöra. Du måste ta hänsyn till hur mycket du värdesätter ditt liv jämfört med det du får ut av att göra en ensamtur. Blunda bara inte för det faktum att du faktiskt riskerar ditt liv. Det är alltför vanligt att dölja sig bakom: ”Risken är ju liten att det händer just mig”, ”Andra har gjort värre ting”, ”Jag kommer ändå att dö någon gång, så det är väl bättre att det sker när jag lever det liv jag vill” etc.

Kunskap är naturligtvis en förutsättning, men jag tycker psyket är än viktigare då du kommer att hamna i situationer du inte tränat för. Hur reagerar du när skiten träffar fläkten? Känner du igen tecknen för när din hjärna slutar att fungera (nedkylning, vätskebrist etc)? Kan du ta det lugnt och tänka rationellt – eller stressar du iväg? Kan du vända då det är rätt beslut – eller fortsätter du i alla fall för att du SKA vidare? Hur känns det när skidorna inte går att reparera och det är fyra dagar sedan du såg en människa senast (på håll dessutom)? Klarar du att fungera med brutna ben i kroppen? Vad gör du om du går genom isen och förlorar din utrustning?

Glöm inte heller att det är en sak att hantera utrustningen när du testar den hemma under trevliga förhållanden. En helt annan om temperaturen och vinden inte är lika medgörliga. Vad gör du om metall brister pga att den krymper vid en snabb temperatursänkning (själv förlorade jag skruvarna till bindningen på det sättet och hann knappt få på mig kläderna i tid)? Kommer din metod att säkra vantarna att fungera vid 30 minus och stormbyar (=en liten karbinhake är inte bästa metoden)?

Är du tveksam – gör det på annat sätt/på annat ställe.