Bloddoping vid Höghöjdsklättring?

När man skall klättra de allra högsta topparna som t.ex. Everest, K2 etc krävs en acklimatiserings för att fördubbla antalet röda blodkroppar.

Acklimatiseringen tycks vara mycket slitsam, vilket ofta verkar vara orsaken till att många tvingas bryta under kompersiella guideningar, då man fått så många bekymmer under acklimatiseringen att man inte klara toppförsöket.

Skulle man inte istället för att acklimatisera sig, eller som komplitering till acklimatiseringen kunna bloddopa sig? Självklart är detta inte ett alternativ för riktiga äventyrare som vill få sitt namn berömt i sociteten och klättra utan syrgas, men de stackars personer som åker till Everest eller liknande på kommersiella expiditioner.
 
Nä, man löser kanske inte alla problem men nog borde det hjälpa?
Jag har tänkt i samma banor, Epo vore väl något?
Ok, ok, jag är självklart helt emot all doping och testas själv på min arbetsplats så det är inte aktuellt på något sätt men rent teoretiskt trots alla risker.
Massa röda blodkroppar och något som tunnar ut blodet så man inte får proppar...
Säkert har det provats men det lär inte bli offentligt!



JL
 
KLAGER; sa:
Man löser inte problemen med höjdsjuka bara genom att skaffa fler röda blodkroppar.

Utveckla?

På en så kort tid som några dagar, vad händer egentligen med kroppen under acklimatiseringen? Hinner antalet syreupptagande lungblåsor öka? Hur många nya röda blodkroppar bildas? Blir blodet tjockare så att fler röda blodkroppar hinner strömma förbi en lungblåsa under ett andetag och därmed höja upptagningen över fem procentenheter?

Höghöjdsläkarna i Manang (Annapurna, Nepal) pratade om att Diamox gjorde blodet mer basiskt och optimerade syreomsättningen, dock inte i detalj hur. Deras åsikt om Diamox var för övrigt att den just optimerade dina befintliga resurser snarare än utökade dem, därför kunde man med fördel ta tabletterna, så länge som man lyssnade på sin kropp. En liten lustig detalj är att jag inte blev mer kissnödig än annars, till skillnad från de sex tjejer jag vandrade med (ett hiskeligt springande efter obefintliga buskage på en smal stig =)
 
bloddoping

Att öka antalet röda blodkroppar skulle på hör göjd naturligtvis ha en possitiv effekt på din maximala syreutttagningsförmåg, men detta är bara en mycket liten del av kroppens omställning till att leva och prestear i en syrefattig värld. Hela din matabolism skall ställas om tex njurar, lever och matasmältningsorgan skall klara sitt jobb med betydligt mindra bränsle. Det är en ekvation som är svår att få att gå i hop. Funktionen hos organen ändras, men inte tillräckligt och alla som varit på hög höjd under längre tid kan nog vittna om hur det "tar" på kroppen. Underställer brukar inte längre sitta tight efter några veckor...:)

Död zonen har som bekant inte fått sitt namn efter att ett stort antal alpinister ligger kvar på div berg världen över. Utan av det faltum att kroppen inte längre klarar att förnya produktionen av celler, vilket innebär att även under de bästa förhållanden dör kroppen sakta och det är alltså inte möjligt att acklimatisera sig hur länge du än stannar på den höjden.

Diamox är en medicin mot ödem som påskyndar omställningen och ger dig lite mindre besvär under omställningen. Den är samtidigt förädisk då den kan "dölja" tidiga symptom.

Daxametason är ett annat läkemedel som är vanligt på mycket hög höjd. Det är en stereoid som injeceras rakt in i stora lårmuskeln. Den ändara inte nämvärt blodets sammasntällning utan känns ungefär som en adrenalinkick.
 
Re: bloddoping

BOBen; sa:
Diamox är en medicin mot ödem som påskyndar omställningen och ger dig lite mindre besvär under omställningen. Den är samtidigt förädisk då den kan "dölja" tidiga symptom.

Daxametason är ett annat läkemedel som är vanligt på mycket hög höjd. Det är en stereoid som injeceras rakt in i stora lårmuskeln. Den ändara inte nämvärt blodets sammasntällning utan känns ungefär som en adrenalinkick.

Ok, jag är ingen läkare - men jag har jobbat inom vården som akutsjuksyrra och på ambulans. Jag har också varit sjukvårdare på ett par höghöjdsexpeditioner. Med detta sagt - jag är INTE läkare, så någon som är det får gärna vidare utveckla de här teorierna (vet att vi har några stycken, och några som är RIKTIGT duktiga på det här med höjdsjuka, här på forumet).

Diamox är ett läkemedel som innehållet acetazolamid som framförallt används till att behandla grön starr. Det kan användas vid höghöjdsklättring, men effekterna av preparatet har från vissa håll ifrågasatts under de senare åren. Det skall tydligen användas profylaktiskt mot AMS, genom att bl.a. påverka blodtrycket. En del av nackdelarna med preparatet är att det är vätskedrivande och en del, om än sällsynta, biverkningar liknar symptom vid höjdsjuka.

Dexametason är en avsvällande steroid som framförallt används vid smärtlindring hos bl.a. cancerpatienter som genomgått cellgiftsbehandlingar. I höghöjdssammanhang används preparatet vid konstaterat höghöjdshjärnödem. Då kan det tas i spruta (i bl.a. stora lårmuskeln), eller i pillerform (i pillerform oftast som preparatet "Decadron"). Detta preparat stoppar momentärt upp symptomen och kan ge ett "fönster" för att få ned den höghöjdssjuke på lägre höjd/i gamow bag/motsv.

Mytbildningarna kring de här preparaten är stor, framförallt bland amerikanska klättrare, och eftersom USA är en av världens största producenter av klätterlitteratur har dessa bilder spridits över världen. Att experimentera med steroider och liknande är farligt och kan ge OERHLRDA biverkningar. För att slippa otrevligheter är det alltid läge att prata med din husläkare, som du känner och som känner dig och som vet dina fysiska förutsättningar för de olika biverkningarna hos preparaten i fråga. Kanske finns andra preparat som hjälper bättre? (Det bedrivs konstant forskning kring det här och senare rön säger att det finns andra preparat - bl.a. Marijuana, som också kan användas vid liknande tillfällen - som har mindre, men andra, biverkningar.)

Träning är bättre än piller. Acklimatisering är bättre än doping. Att vända är bättre än att droga.

Typ.

MVH

/Kotten
 
medikamenter på hög höjd

Håller med kottens inlägg till 100%

Prated med en forskare på Kili somhävdade att det fanns goda vetenskapliga grunder för att Ginko Biloba tabletter från naturapoteket är mer verksamt än Diamox.

Varför ha mer brottom är vad kroppen tål?
 
Diamox

Kotten; sa:
Träning är bättre än piller. Acklimatisering är bättre än doping. Att vända är bättre än att droga.

Instämmer, från vad jag förstår är bieffekterna av Diamox mot höjdsjuka outforskade, så det är något man bara ska ta i nödsituationer.

För egen del har jag bara tagit Diamox en gång, då vi åkte jeep från Nepal till Lhasa och steg från drygt 2000 m över flera 5000 m höga pass och sov på drygt 4000 m i Tingri. Hade en fruktansvärd huvudvärk. Replik om att det var för snabb stigning är överflödig. Det vet jag redan. Men det fanns inget val p g a att de kinesiska ockupanterna av Tibet tvingade oss att ta en jeep direkt till Lhasa från gränsen.

Per
http://user.tninet.se/~ipg289h/fu99/Trekking/Treks.html
 
Att man får fler röda erytrocyter (röda blodkroppar) av hormonet EPO (erytropoitein) är bara en av effekterna av vistelse på hög höjd. När man vistas på hög höjd länge som vid en 8000m expedition så får man oftast alldeles tillräckligt många röda blodkroppar. Detta kan t.o.m vara ett problem eftersom att ration blodplasma/blodceller kommer direkt att påverka blodets viskositet och göra det mera trögflytande. Kombinationen extremt många röda blodkroppar och uttorkning kommer att göra blodet så trögflytande att den perifera cirkulationen inte är tillfredställande med kraftigt minskat prestanda, ökad risk för förfrysning och blodproppar som följd. Detta scenaio beskrivs mycket väl av läkaren i en norsk expedition som besteg Everest från Tibet-sidan under de ödesdigra dagarna 1996. Han tappade helt enkelt ut en hel del blod från en del av sina expeditionsmedlemmar och ersatte med vätska och ökade då prestandan hos de personerna.

Andra adaptioner till hög höjd är exempelvis att man får mer 2-3 Bisfosoglycerat i vävnaderna vilket kommer att underlätta avgivandet av syre från hemoglobinet perifert.

Jag skulle kunna tänka mig att om man går in kemiskt och ökar endast en av parametrarna i anpassningen till hög höjd mha EPO så blir det mera stälpa än hjälpa.

Parentes:
(Notera att vältränade personer som skaffat sig sin kondition under en lång tid ökar sin blodplasmavolym väldigt mycket (över en liter mer än normalt). Således kommer de skidåkare som näppeligen klarar gränsen på 175mg Hemoblobin/liter att ha mycket mera hemoglobin än vad det verkar på siffrorna eftersom att deras totala blodvolym är enormt stor. )
 
Jag får rätta mig själv, Diamox/acetazolamid gör blodet surare och tillåter att man andas snabbare, kroppen börjar på hög höjd själv att utsöndra bikarbonat i urinen efter 48-72 timmar, men azetozolamid gör att det går fortare. Utan att hänga upp mig på just Diamox, kan jag efter lite googlande tipsa om följande två länkar:

Himalayan Rescue Association
http://www.himalayanrescue.com/

Project Himalaya, trekkingarrangör med förnuftiga sidor om AMS:
http://www.project-himalaya.com/infohealth-AMS.html

Sen kan ju någon gräva efter kliniska tester om ork och tillgång till databaser finns. Slutligen håller jag så klart med om att det bästa sättet är ha gott om tid på sig.

Mina personliga erfarenheter inskränker sig till Annapurna runt (<5416m). Jag märkte att orken tröt, men vilopulsen steg knappt och jag blev som nämnts inte kissnödig av Diamoxen. En tjej som vandrade samtidigt med mig drabbades av måttlig AMS på väg ned från övre rutten Pisang-Manang, bars sista biten på en åsna och fick en plats i helikopten hem dagen efter. Jag och två till som gått i förväg fick höra det först när de andra kom till Manang. Vi hade inte märkt något när vi lämnade dem, utan det gick verkligen fort.


[Ändrat av orchid 2003-02-23 kl 16:51]
 

Liknande trådar


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.