• Vi har ju bytt forum och det finns säkert en del att förbättra. Har du problem? Titta först i forumet Felrapporter om felet redan är känt. Om inte så kan du starta en ny tråd där. Har du förslag på förbättringar eller andra synpunkter så passar ett inlägg i Funktionsförslag bättre.

Åratals gammalt vatten i PET-flaska. Ofarligt?

Jag har haft ett gäng PET-flaskor för vattenförråd under kajakpaddling liggande på balkongen. Länge. Igår upptäckte jag att några av dem var fyllda med vatten. Oklart varför de inte tömts :)

Det är alltså åratal sedan jag ställde ut flaskorna på balkongen, tror det är mer än fem år, men låt säga tre år. Så jag blev förstår nyfiken på hur vattnet klarat sig. Hällde upp en första skvätt i ett glas (från 33cl cola-flaska m tunnare plast, vet inte om det är PET men skitsamma). Nosade på vattnet. Luktade...typ ingenting. Lätt överraskande, jag hade förväntat mig en unken doft.

Vågar jag smaka? Ja, det går ju att spotta ut...tog en liten klunk, ingen konstig smak. Vågar jag svälja? Tja, allt för vetenskapen! Känner mig som vanligt idag. Än så länge ;)

Lade in en av flaskorna (1,5l PET) i kylen, och drack ett glas av innehållet nu imorse efter doft- och smakprov. Ingen noterbar reaktion än men det har ju bara gått någon timme. Spännande fortsättning följer...

Det jag undrar är vad som man främst kan oroa sig för map hur hälsovådligt vattnet kan vara efter så lång tid? Jag tänker främst på bakterier som borde förökat sig rejält under tiden. Läckning av plast till vattnet är en möjlighet men det passerar väl isåfall bara rätt igenom. Vad mer kan man tänka sig?

Flaskorna har inte varit helt fyllda så lite luft har funnits inneslutet i flaskorna. Fyllda till typ ett par cm från korken. En hel del innehåll har läckt ut på ett eller annat sätt; flaskorna har "krympt ihop" så att det skapats undertryck i dom. Just de här flaskorna har stått i en svart ryggsäck, och balkongen är plexiglasad, så någon UV-steriliseringseffekt kan man knappast räkna med.

(Att jag placerat detta under Överlevnad är för att jag funderat över hur ofta man måste byta vatten i sina vattenreserver för att vara säker på att det är tjänligt...)
 
Vågar jag smaka? Ja, det går ju att spotta ut...tog en liten klunk, ingen konstig smak.
Vågar jag svälja? Tja, allt för vetenskapen! Känner mig som vanligt idag. Än så länge ;)
Du kan väl talesättet: Allt går att äta - en gång.

Skämt åsido, om flaskorna stått mörkt så har du sluppit algtillväxten - om de stått kallt så har du
sänkt bakterie- och mikrobtillväxten - om de var noggrannt steriliserade så har du i princip helt
inert vatten...
Men, om du inte lider en stor brist på ersättningsvatten, jag tycker du ska omsätta innehållet. Nu.
"Vetenskapen" behöver inte ytterligare empirisk forskning om vad diverse orenheter i dricksvatten
kan ställa till med, speciellt inte i nuvarande Covid-19-drabbade sjukvårdsläge...

Vill du att ersättningsvattnet ska kunna vara användbart i åratal så återfyller du flaskorna med väl
kokt kranvatten [Big bubbles = No troubles!] som du låtit svalna i det tillslutna kokkärlet. När du fyllt
dina väldiskade 1,5 eller 2 liters PET-flaskor släpper du i en, med pincett hanterad, vattenrenings-
tablett precis innan du skruvar på proppen. Flaskorna skall vara bräddfyllda.

Sedan så kan du låta dem stå mörkt och svalt - i åratal. Mörkt är absolut viktigt...
Men det här beskrivna är ett extremfall, och helst ska PET-flaskorna vara utbytta mot autoklaverade
glasflaskor - då blir förväntad lagringstid som för helkonserv i permeabelfri behållare. Många år...

Normal hantering av våra MSB-förråd med vatten är vattenbyte var tredje månad - med ordentlig
sköljning mellan samt mörkast möjlig förvaring, helst i kyla eller åtminstone svalka.

På jobbet klorerar vi vattnet som går till förvaringsbassängerna varifrån det sedan långsamt omsätts
ut i distributionsnätet (som noggrant chockkloreras så snart något arbete skett i nätet). Ingenstans
kan ljus nå vattnet. Det verkar fungera bra...

/Odd
 
Behöver inte alger näring för att växa? Hur mycket näring finns det i rent vatten?

Att först koka bort kloret för att sen tillsätta en vattenreningstablett verkar lite omständligt?

Även solens UV-strålning dödar mikroorganismer. I U-länder desinficerar man vatten genom att lägga PET-flaskor i solen på taket över dagen. Värmen plus UV-strålningen räcker.

Den största risken med att förvara i PET är att plast inte är tät för allting. Förvarar man vatten i PET-flaskor eller plastdunkar i t.ex. garaget så kommer det troligen smaka bensin och olja om det. Ska man långtidsförvara är glasflaskor bättre än PET (eller metallbehållare).

Det finns en intressant artikel på norska om detta med förvaring av vatten.
 
Klorerat dvs kommunalt Stockholmsvatten i plastdunkar kan lagras länge dvs åratal t ex vårt uppvärmda och hyfsat mörka garage utan bismak. Bilen har inte varit inne i garaget sedan den köptes för typ 8 år sedan, däremot är där +10 cyklar.

Thure
 
Tackar, alger och mikrober är förstås att tänka på. Det här vattnet är/var alltså inte alls tänkt som något krisförråd och avsett att drickas. Jag bara undrade vad som är största problemet med för lång förvaringstid.

Jag hade väl mer funderingar om vatten för en veckas behov bör bytas varje månad, eller om det är OK att göra det typ var 3e månad. Jag är ju ingen hardcore survivor så jag lägger inte så mycket energi på det. Samtidigt vill jag ju ta lite eget ansvar för grundläggande behov utifallatt. Man vill ju ha så färskt vatten som möjligt men kanske inte överdriva omsättningstakten. Hållbarheten beror förstås på många olika faktorer, t ex de som nämnt ovan.

Med tanke på att flaskorna stått relativt oskyddade (balkong i söderläge) så har det förstås både varit varmt och ljust under dessa år. Det har väl varit minusgrader någon gång men den inverkan är nog försumbar. Och flaskorna var inte rengjorda på något speciellt sätt, bara ursköljda ett par gånger (om ens det, jag minns ju inte varför jag öht lämnat fyllda flaskor på balkongen.) Och ingen vattenreningstablett. Kan också tillägga att vattnet ser helt klart ut, inte minsta grumlingstendens. Skulle varit intressant att skicka på analys :)

Måste nog kolla efter studier på hållbarhet.
 
Klorerat dvs kommunalt Stockholmsvatten i plastdunkar kan lagras länge dvs åratal t ex vårt uppvärmda och hyfsat mörka garage utan bismak. Bilen har inte varit inne i garaget sedan den köptes för typ 8 år sedan, däremot är där +10 cyklar.

Thure
Det verkar onekligen vara så i mitt fall :) Lite fadd smak kanske, men definitivt drickbart. Återstår att se ev biverkningar :-/ Men kan jag avgöra om mjölk är drickbar m lukt- o smaksinne tycker jag det borde vara tillämpbart på vatten också. I en nödsituation skulle jag nog också koka vattnet först.
 
Intressant. Jag släpar med mig kranvatten till min ö och funderar ofta på om jag borde lägga upp ett "reservförråd" men det har strandat på att jag dels inte tror att jag kommer att hamna i sådan nöd att det egentligen skulle behövas (även om det alltid är bra att ha ordentligt med färskvatten) och just på denna tråds frågeställning, hur fräscht är egentligen vatten som legat länge i plastflaskor eller dunkar. Väntar med spänning på vidare utredningar och länk!
 
Behöver inte alger näring för att växa? Hur mycket näring finns det i rent vatten?
Tillräckligt mycket för att under en lång tid riskera en tillväxt om ljus kan nå vattnet. I vanligt
kranvatten kan det förekomma många spårämnen av diverse art - långt under gränsvärdena
och alltså ointressanta vid/för vanlig konsumtion, men nog för att oönskad tillväxt skall kunna
uppstå under ogynsamma förhållanden...

Att först koka bort kloret för att sen tillsätta en vattenreningstablett verkar lite omständligt?
Det är inte ev. klor i kranvattnet man kokar bort - det är en steriliseringsåtgärd som skall
ta död på allt vad mikrober heter inkl bakterier, virus, giardia, amöbor osv. Ev. sporer
och kemikalier som tungmetaller kommer man inte åt på det sättet - det får man lita på
att det kommunala vattenverket ordnat redan. Ev. PFAS etc kommer man inte heller åt
som privatist... Tillsättandet av natriumdiklorisocyanurat, dihydrat-tabletten* i det ny-
steriliserade vattnet är för att säkerställa långtidsförvaringen, och då talar vi om många
år... Här fungerar Katadyns kostsamma MICROPUR-tabletter lika bra som Biltemas
högkoncentrerade snabbkloreringsgranuler i 50-gramspåsar 36-4707 eller 1kg plast-
burk 36-472... Tänk på att Biltemakloret bara skall tillsättas med en till två millimeter-
stora korn per liter, det räcker gott. (Man är ute efter ungefär 0,01 gram natriumdiklor-
isocyanurat, dihydrat per liter kranvatten - som grundklorering). En 1kg burk lär räcka i
något århundrade i den här användningen, så själv har jag flyttat över mitt kilo granuler
i en glasburk med plåtlock - jag litar inte på plastburksförvaring i det långa loppet. Det
började lukta klor i min MSB-låda vilket försvann vid bytet till glasburken...

Den största risken med att förvara i PET är att plast inte är tät för allting. Förvarar man
vatten i PET-flaskor eller plastdunkar i t.ex. garaget så kommer det troligen smaka ben-
sin och olja om det. Ska man långtidsförvara är glasflaskor bättre än PET (eller metall-
behållare).
Det var precis det jag skrev om tidigare: "helst ska PET-flaskorna vara utbytta mot auto-
klaverade glasflaskor - då blir förväntad lagringstid som för en helkonserv i permeabelfri
behållare." Dvs fullt användbart efter 10-20-30 år vid rätt förvaring. PE-HD-plastdunkarna
bör bytas ut mot gamla hederliga bruna glasdamejeanner och moderna PET-flaskor mot
de gamla bruna svagdrickaflaskorna i glas med keramikpatentkork - då kan dricksvattnet
betraktas som helkonserver...

Så kom ihåg:
Big bubbles = No troubles!
/Odd
 
Har i Japan ar det inte ovanligt att man har ett vattenlager for att sta sig ett tag nar jordbavningen kommer. Sa har aven vi. Vattnet ar i tva-liters PET-flaskor och skall enligt bast fore-stampeln klara sex ar. Vattnet ar inte behandlat mer an vanligt flaskvatten. Daremot tror jag att PET-flaskorna som sadana ar nagot tjockare, aven om jag tror att det bara skiljer en millimeter, om an det. Mojligtvis att skruvkorten ocksa ar forstarkt.

Vi har druckit upp tidigare vattenforrad, och har aldrig markt nagon skillnad. Star i papperskartonger, dock ej kylt vilket betyder temperaturer upp till 35C i tva manader om aret.
 
Har du möjligen en länk till den aktuella artikeln?
Nej, jag försökte googla fram den men hittade den inte.

Edit: Och en minut senare hittade jag den, tror jag:
 
"Så længe det er opbevaret i en lukket flaske, som ikke afgiver stoffer, kan det stå i årevis, uden at det bliver farligt at drikke det,« siger Krogh - og det gælder også, selvom flasken allerede har været åbnet, og du har drukket direkte af den."

Så då är följdfrågan: avger PET.flaskan "stoffer"? Hur länge kan man räkna med att en sådan håller? Jag förstår att glas är bättre (och jag skulle absolut helst använda glas) men det finns praktiska fördelar med PET /plastbehållare.
 
Jag tror nog att de flesta plaster över tid avger sånt där som mjukgörare etc, och åt andra hållet
eftersom PET inte är helt opermeabelt för ämnen i omgivningen - så lär förändringar vara mät-
och/eller smakbara. Men! Eftersom PET-flaskorna är livsmedelsgodkända så är det säkert inte
något vi vanliga dödliga behöver bry oss om.

Jag tittade på en nyligen inköpt 1,5L PET med stilla vatten och den var märkt med bäst före datum
redan om 8 månader, men jag gissar att minst det dubbla ska en PET-flaska hålla sina ev. lösliga
komponenter i schack... Vad gäller det omvända så lär smaker/lukter i omedelbar närhet av den
kvarlämnade vattenflaskan vara ett större "problem" - efter en låång tid... Jag oroar mig inte.
 
*anekdotisk bevisföring*
Jag har druckit vatten från en petflaska som fylldes på inför en bilsemester. Tror den legat i bilen i 1,5 år innan jag drack det (slår vad om att någon hade läppjat på det innan och kontaminerat det, flaskan var i vart fall inte rengjord) och det var tämligen suboptimalt förvarat i en (oftast) fisljummen bil som stått i Carport, dvs ganska ljust men inte direkt solsken.
Jag fick inga men av det vattnet.
 
Min fundering om "... sånt där som mjukgörare etc " var det faktum att PET-flaskor nu-
mera är avsevärt mycket mjukare än vad de var förr - då var de hårda som bara attan
- och jag tror inte det endast beror på insnålad mängd råplast vid flaskformningen...
Och infärgning är väl också ämnen man inte vill ska lösa ut i innehållet sett över lååång tid...?
/Odd
 
Jo, PET-flaskorna har tunnare plast numera. De äldre PET-flaskorna med tjockare plast var returflaskor, de diskades och återfylldes (det fanns en laserskriven streckkod på dem som indikerade hur många gånger de använts).


Nät det gäller färg så undvik bara färgade PET-flaskor om det ska förvaras länge.

En scoutledarkollega har en 1,5-liters PET-flaska som är gul. Det gör den lite extra rolig med tanke på namnet på läsken som varit i den. Den heter nämligen Kiss. (De verkar dock gått över till gröna flaskor numera.)


Hittade den här sidan

Som bland annat säger "PET-flaskorna innehåller däremot varken ftalater eller BPA."
 
Ändå innehåller bröstmjölk ämnen från just PET-flaskor. Och de är inte avsedda att återanvändas. De släpper ifrån sig mer skit ju fler gånger de används. Är man i fertil ålder eller har barn ska man nog se upp lite, då många plastgifter är hormonstörande.

Vi har så mycket plast i våra liv och ihop med vår mat att det inte går att undvika. Skulle man försöka skulle man antagligen bli nipprig. Men man behöver ju inte långtidsförvara mat/dryck i gamla plastkärl när det finns alternativ. Fast det är ju upp till var och en.
 

Logga in