Total nybörjare – Vad i utrustningsväg är 100% nödvändigt?

[Kan inte låta bli... ]
Omdöme
Omdöme
Omdöme

torpet sa:

Om du tycker att livet är 100 % nödvändigt så måste du betrakta ryggsäck som en del av din säkerhetsutrustning! Inte bara något att ha matsäck och ombyte i.

Klicka för att se resterande...

Ryggsäcken blev ett exempel mest för att jag sökte runt lite på forumet om dem innan jag skrev inlägget, och ryggsäckarna som kom på tal låg i 1000-1500 kronors klassen. Så jag bara såg framför mig tusenlapp efter tusenlapp flyga iväg . Men att döma av många svar verkar det som om det skulle kunna gå att hitta något betydligt billigare, vilket är skönt att höra!

n_zackrisson sa:

Ska du åka med Friluftsfrämjandet som du skrev är mitt råd återigen, fråga dom vad dom har med sig för utrustning, och vad dom förväntar sig att du har med dig.

Klicka för att se resterande...

Bra tips, tack!

n_zackrisson sa:

När det gäller skridskor och kängor duger nästan vad som, jag köpte ett par billiga skridskor med remmar som man kan ha med vanliga vandringskängor förra året, och dom fungerar alldeles utmärkt. Kostade typ 700 kronor nya tror jag. Men kolla Blocket.

Klicka för att se resterande...

Även det var skönt och höra, har nämligen ett par vandringskängor som sitter som gjutna. Antar att jag kan gå till en butik så kan personalen hjälpa mig att hitta rätt sorts skridsko, så kan jag sedan utifrån deras rekommendationer kolla runt lite på bl.a. Blocket.

Fjärdebrunn;333537 sa:

Sällskap
Sällskap
Sällskap

Klicka för att se resterande...

Patric Petersson sa:

[Kan inte låta bli... ]
Omdöme
Omdöme
Omdöme

Klicka för att se resterande...

Naturligtvis! Omdöme anser jag mig ha så att det kanske till och mer blir lite över, och det är absolut inte frågan om att ge sig ut på egen hand eller med i grupp där folk är oerfarna. Jag kommer aldrig ta någon dum risk. Sådana har man tagit tidigare i livet och fått betala för, så det gör vi inte om igen! Så tanken är alltså att börja i en större grupp för att lära sig och ta del av folks erfarenheter, och sedan därefter i takt med att jag lär mig ta ut svängarna. Bokstavligen talat .

Tack för alla givande svar!

johan.dahlstrom sa:

Vad i utrustningsväg är 100% nödvändigt?

Klicka för att se resterande...

Tja, det är väl i stort sett bara enklast möjliga kängor och skridskor som är 100% nödvändiga - utan dom kan du ju inte åka. Resten är en fråga om hur bekvämt och roligt du vill åka, samt vilka risker du är villig att ta.....

Frågan borde istället ha ställts: vilken utrustning bör du ha? För man bör ha betydligt mer än det absolut nödvändiga! Listan blir den sedvanliga:

- Kängor och skridskor
- Ispik eller dubbelstav
- Isdubbar, gärna med visselpipa
- Ryggsäck med midjebälte och grenrem
- Packat i ryggsäcken: ombyte i vattentät påse samt livlina
- Åksällskap - åk inte ensam!

Annat som är mindre nödvändigt men gör åkturen trevligare är:
- Matsäck, inkl. termos med varm dryck
- Karta över området du tänker åka på
- Kompass
- GPS
- Mobiltelefon (du kan ha otur och behöva kalla på hjälp)

Åker du bara på plogad bana på sjöis under åksäsongen (dvs före tövädren) kanske du kan avstå från ryggsäcken - plogade banor är i regel ganska säkrare och där åkter ofta även andra, vilket du kanske kan räkna som en slags åksällskap. Och åker du på konstfruset kan du även lämna ispiken och isdubbarna hemma.

För dyrt? Det finns vägar runt detta: skaffa inte allt på en gång utan bygg upp utrustningen under flera säsonger. Skaffa begagnat. Försök låna ibland av någon annan. Avstå från löshälsskridskor och satsa på fast häl istället, det är billigare. Kolla in t.ex. tradera.se mot slutet av åksäsongen om någon säljer ut några utrustningsdetaljer billigt. Se ditt åkande på lite längre sikt: du kanske inte gör allt du skulle vilja göra denna säsong, men om ett par säsonger så....

Kanotsäck

Av egen erfarenhet så skulle jag vilja säga att en kanotsäck är nog rätt bra i ryggsäcken. Om Du har en på 15-20 liter någonting och fyller upp den med luft, så har Du hyfsat bra flytkraft där. Sedan kan sjäva ryggsäcken vara av en annan storlek. Annars är nog piken och sällskapet viktigast i övrigt. Tex kan en Pikmakarpik även användas som isdubbar.
Telefon kan vara bra också.
http://www.utemagasinet.se/skridskor/article152362.ece
Mvh

En nybörjares omdöme funkar inte

Någon skrev "Omdöme,omdöme,omdöme".

Men en nybörjares omdöme som kommer ut på en kolsvart kärnis (som är hur tjock och säker som helst) kommer att säga "Stopp, varning..." ,medan samma omdöme mycket väl kan godkänna en helvit pipig våris.

Alltså måste nybörjaren skaffa ispik OCH använda densamma. Lära känna skillnad på olika isar och tjocklekar.

[ Man ska aldrig behöva fråga någon annan om isen håller. Den frågan skall man dock ställa sig själv "hela tiden". Svaret finns i ispiken. ]

Alltså: Kunskap, kunskap, kunskap.. vilket man endast får genom erfarenhet, erfarenhet, erfarenhet vilket man endast får genom att vara ute på olika isar och pika, pika pika :^)

Fast om vi nu utgår från frågan...

Här talar vi om vad en komplett nybörjare måste skaffa för att prova på! (i uppsala)
Då föreslår jag att du inte köper ett enda dugg (utom kanske isdubbar då).

Istället packar du fika och (enbart för känslans och principens skull) ombyte i plastpåsar i nån rygga du redan har, vare sig den har grenremmar eller inte. Sen åker du ut till fjällnora med en eller flera kompisar, hyr skridskor och pjäxor där och ger dig ut på isen och åker.

Har du aldrig stått på långfärdsskridskor förr är det en upplevelse som räcker långt. De "riktiga" turerna utanför de trygga banorna finns kvar när du lagt några mil under skenorna.
Då kan du njuta desto mer av dom.

är oxå en testsugen nybörjare

Hej,
Jag vill oxå hemsk gärna prova på långfärdskridskoåkning och är oxå en 100% nybörjare.
Har letat på google utan någon större framgång efter några ställen man kan åka till och provåka . Sen vill man inte riktigt åka dit själv heller. Roligare med någon annan nybörjare, haha.
Vart ska man åka och vem vill följa med? Eller åka dit samtidigt? Själv bor jag i Malmö så länge.
Monika

Hej Monika,
Isläget här i södra Sverige ser ju alt annat än ljust ut. Själv tar jag mig ibland till bandybanan här i Motala och åker lite. IFK Malmö tror jag tränar ibland på Sjöaltsvallen i Örkelljunga, men nu vet jag inte om de har is ens där och jag tror de får åka ännu längre norrut.
Annars brukar jag åka iväg till isarna där de finns. I förra veckan och under julen har det ju varit kanon i Finland t.ex. vid Vasa vet jag. Och ganska bra även längre norrut här i Sverige. Själv var jag dock i Österrike och åkte på Neusiedler See. Det var tjock is fast med lite snö på. Nu har snön emellertid smält bort i värmen. http://www.byc.at/wetter/ Jag åkte med Ryanair från Skavsta till Bratislava, och jag åker igen på fredag för en långhelg fram till tisdag. Om jag skall åka skridsko vet jag inte, men webcambilderna ifrån Rust ser faktiskt läskande ut. Med sällskap och bra väder kan det bli kanon.
Mvh

pacific sa:

Den mest basala säkerhetsdetaljen är isdubbarna. Därefter kommer ispiken och sedan livlinan.

Klicka för att se resterande...

Den prioritetsordningen hör man oftast, men jag håller inte med. Jag tycker ispiken är viktigare än isdubbarna - varför? Därför att isdubbarna har du ingen nytta av förrän du har plurrat - ispiken är däremot ett hjälpmedel som kan förhindra plurrning - med ispikens hjälp så "ser" du mycket bättre hur isen är. Dessutom kan, om du plurrar, ispiken till nöds användas även som isdubbar - men då är det förstås bäst med en dubbelpik.

Man kanske kan jämföra med bilkörning: skulle det vara OK att dra ner rullgardiner för bilrutorna och sedan köra i blindo, bara för att man använder säkerhetsbälte? Naturligtvis inte - men det är ändå så många gör på isarna: de går ut utan ispik, för de har ju isdubbar på sig. En del tar t.o.m. med barnvagnen ut på isen på det sättet... <ryser>

Strykarräven sa:

Jag vet att det i allmänhet är idiotiskt att ifrågasätta säkerhetstänkande (det tycker jag själv, ironiserar alltså inte!), men om jag jämför med min isaktivitet (pimpling) så är de gånger jag tar med isdubbar försvinnande få.

Varför då, jag som är så jäkla rädd för det mesta? Jo, för att jag inte ger mig av om isen är tunn. Är isen någonsin tunn (<20 cm, vilket bär ett par bilar staplade på varandra) på plogade banor?

Klicka för att se resterande...

Isen är sällan tunn på plogade banor, men kan ibland bli det efter en värmeperiod. Under vårens islossning blir isen dock sällan tunn utan den blir i regel icke-bärig medan den fortfarande är tjock - och går man igenom isen på sådan våris, då lever man verkligen farligt! Och det är ju en och annan pimplare som drunknar ibland för att dom gick ut på samma is som hållit i månader tidigare och "den håller säkert idag också" - men det gjorde den inte den gången. Och sedan kan isen vara fullt bärig på morgonen då du går ut, men bli icke-bärig under dagen p.g.a. solljuset, för att åter bli bärig nästa morgon.

Strykarräven sa:

Om jag skulle pimpla på en plogad isbana (haha!), så inte f-n skulle jag ta med dubbar. Lever jag farligt?

Klicka för att se resterande...

Om du borrar upp sådana fallgropar mitt i en plogad bana lever du farligt: du kanske blir nedslagen av någon ilsken skridskoåkare som har brutit benet på grund av ditt tilltag !!!! ;-)

Ett misstag som jag tror många pimplare gör är att dom underskattar isens förmåga att ibland snabbt ändras. Vilket kan vara förståeligt, eftersom dom bara ser samma isplätt hela tiden, medan en skridskoåkare får se mycket större isområden på nära håll. Men det gör att pimplarna ibland lever farligare än dom inser - och några får sätta livet till.

johan.dahlstrom sa:

Det jag dock undrar nu eftersom jag aldrig åkt skridsko i hela mitt liv [...] vad behövs egentligen [...] till en nybörjare?

Klicka för att se resterande...

Spark, god matsäck, varmt sittunderlag, fint väder och trevligt sällskap är ingen dålig början.
HåkanF

johan.dahlstrom sa:

Det jag dock undrar nu eftersom jag aldrig åkt skridsko i hela mitt liv ....

Klicka för att se resterande...

Det du kanske behöver mest av allt är nog tålamod... du kanske inte lär dig åka bra denna vinter, eller nästa, men om du verkligen vill så kommer det så småningom. Jag vet....


När jag var i din ålder så hörde jag för första gången i mitt liv talas om långfärdsskridskoåkning. Jag bara häpnade - att kunna åka på sjöis mil efter mil hade inte funnits i min föreställningsvärld tidigare. Jag kände bara till ishockey och konståkning, och eftersom inget av dem intresserade mig så lärde jag mig aldrig åka som barn. Jo visst försökte jag några gånger som 7-åring, men fötterna bara vek sig och jag tröttnade snart. Mina föräldrar åkte inte heller så där hade jag inga förebilder. Under hela skoltiden stod jag bredvid banan då klasskompisarna åkte (men det var några till som heller inte åkte).

Samtidigt tyckte jag om att vistas på is vintertid. Jag promenerade, och ibland cyklade jag. Någon gång följde jag med skridskoåkande vänner ut på sjöis, fast på cykel förstås. Men att jag skulle åka själv .... näää, jag hade ju aldrig lärt mig som barn, och att lära sig som vuxen.... Fast tanken fanns ändå i bakhuvudet nånstans - kanske jag skulle prova. Och åtta år efter det att jag hade hört talas om långfärdsskridsko för första gången gick jag och köpte mig ett par Gillbergare. Jag övade hemma på att snöra dom runt kängorna, sedan gick jag ut en vinternatt på en mycket tjock sjöis - jag skämdes ju för att jag inte kunde åka, och vågade inte göra mina första försök i andras åsyn. Jodå, den tjocka sjöisen höll utan problem, men tyvärr var det lite väl mycket snö på den, och jag fick direkt hur det var att åka i snö med dessa Gillbergare. Det var förstås en besvikelse, men jag provade igen senare, på en mer snöfri is. Det gick förstås trögt, men det var i alla fall en början.

Men jag blev aldrig riktigt sams med dom där Gillbergarna - sammanlagda åksträckan på dem har blivit kanske någon kilometer, möjligen två. När metallskridskorna kom några år senare bytte jag till sådana: skaffade ett par Skyllermarks Remless år 1983, plus ett par nya kängor, och dom gillade jag mycket bättre - dom skridskorna tog mig till Landsort och åter i mars 1987.

Sedan blev jag förälder, och under småbarnsåren blev det inte så mycket åkande. Men år 2003 vaknade intresset till igen, och jag bytte till ett par längre skridskor som jag trivdes bättre med, och har åkt mer än nånsin tidigare sedan dess.


Jag ville bara berätta denna historia för att tala om att du är inte för sent ute. Kanske är det bäst att du börjar med att hyra skridskor för att prova på. Men om du känner dig mycket säker på att du vill göra detta är det nog bättre att köpa, för då kan du troligen få tag på något som passar dig bättre. Börja med att öva på konstfrusna banor, där behöver du ingen säkerhetsutrustning. Plogade banor under plogningssäsong får också anses vara mycket säkra.


Lycka till!