Fjällmarathon ny distans under BAMM 2002
Av Per-Erik Malmqvist
I år var det premiär för en ny distans under Björkliden Arctic Mountain Marathon – 42 km Fjällmarathon med en stigning på cirka 1200-1500 meter. Enligt arrangörerna har banan en stigning av cirka 1200 meter men då har banan beräknats efter kartor med en ekvidistans på 20 meter vilket innebär att en och annan topp på upp till 19 meter alltså inte räknats.
Deltagarna i Fjällmaran måste bära med sig en minimal obligatorisk utrustning med bl a karta, kompass och vätskebehållare som lätt får plats i en midjeväska eller Camelbak. Till skillnad från övriga klasser i BAMM ställs inga krav på orienteringskunskaper (vilket kan intygas av undertecknad som sprang med kompassen i sin Camelbak ;-). Längs banan finns ett par vätskestationer med sportdryck. Löparna passerar dock fjällbäckar och sjöar i stort sett varje kilometer vilket gör att det inte är någon större brist på vätsketillgång.
Tyvärr ställde bara 15 löpare upp i loppet. Det fanns dock flera meriterade löpare som t ex den tidigare FEM70-vinnaren Mats Ekman med personbästa från marathon på 2:38 och flera genomförda bergs- och ultramarathon på meritlistan. Även tidigare FEM70-vinnaren Lars-Erik Andersson fanns med i startfältet.
Från starten nere i Björkliden gick bana längs Rallar-leden via en smygande men tuff stigning på ungefär 900 meter upp mot Låkktatjåkkastugan. Efter starten med lite mulnigt väder nere i Björkliden bjöd dagen sedan på strålande solsken. Flera löpare sprang i shorts eller kortarmade tröjor.
Redan upp mot Kårsavaggestugan formades en mindre klunga bestående av Mats Ekman, Torbjörn Olsson och Lennart Töyrä. De var tätt följda av Jonny Oja och Lars-Erik Andersson.
Från stugan gick banan sedan längs Kuoblavagge ner mot Kårsavagge via ett mycket brant parti där de flesta löpare fick övergå till gång. Väl nere i Kårsavagge var de ungefär en mils svag nerförslöpning innan nästa tunga stigning tog över upp mot Tjatjenjåskatjåkka.
Först vid slutet av Kårsavagge fick Mats Ekman ett litet försprång på ett par minuter från Sundbyberg Multisports Torbjörn Olsson, som han sedan lyckades bibehålla in de sista 7 kilometrarna in i mål. Sista biten av banan är trevlig nerförslöpning innan slutklämmen uppför skidbacken vid målet. Mats Ekman vann på 4:29:32 och Torbjörn Olsson kom in strax efter på 4:31:55.
Banan går på väldigt skiftande underlag med allt från vandringsled, fjäll, stenpartier, snö (!) och grusväg. Största delen är dock mycket trevliga leder. Underlaget gör att skor med bra fäste är en klar fördel.
Banan är exceptionellt naturskön och arrangörerna har för avsikt att permanenta banan. Eventuellt kommer några mindre justeringar baserat på kommentarer från årets löpare att genomföras till nästa år. Frågan är om det finns någon vackrare marathon-bana i Sverige?
Förhoppningsvis kommer fler deltagare att ställa upp nästa år – Björkliden Fjällmarathon har alla förutsättningarna att bli ett klassiskt, tufft marathon-lopp!
För mer information och referat från övriga klasser, gå in på
I år var det premiär för en ny distans under Björkliden Arctic Mountain Marathon – 42 km Fjällmarathon med en stigning på cirka 1200-1500 meter. Enligt arrangörerna har banan en stigning av cirka 1200 meter men då har banan beräknats efter kartor med en ekvidistans på 20 meter vilket innebär att en och annan topp på upp till 19 meter alltså inte räknats.Deltagarna i Fjällmaran måste bära med sig en minimal obligatorisk utrustning med bl a karta, kompass och vätskebehållare som lätt får plats i en midjeväska eller Camelbak. Till skillnad från övriga klasser i BAMM ställs inga krav på orienteringskunskaper (vilket kan intygas av undertecknad som sprang med kompassen i sin Camelbak ;-). Längs banan finns ett par vätskestationer med sportdryck. Löparna passerar dock fjällbäckar och sjöar i stort sett varje kilometer vilket gör att det inte är någon större brist på vätsketillgång.
Tyvärr ställde bara 15 löpare upp i loppet. Det fanns dock flera meriterade löpare som t ex den tidigare FEM70-vinnaren Mats Ekman med personbästa från marathon på 2:38 och flera genomförda bergs- och ultramarathon på meritlistan. Även tidigare FEM70-vinnaren Lars-Erik Andersson fanns med i startfältet.
Från starten nere i Björkliden gick bana längs Rallar-leden via en smygande men tuff stigning på ungefär 900 meter upp mot Låkktatjåkkastugan. Efter starten med lite mulnigt väder nere i Björkliden bjöd dagen sedan på strålande solsken. Flera löpare sprang i shorts eller kortarmade tröjor.
Redan upp mot Kårsavaggestugan formades en mindre klunga bestående av Mats Ekman, Torbjörn Olsson och Lennart Töyrä. De var tätt följda av Jonny Oja och Lars-Erik Andersson.
Från stugan gick banan sedan längs Kuoblavagge ner mot Kårsavagge via ett mycket brant parti där de flesta löpare fick övergå till gång. Väl nere i Kårsavagge var de ungefär en mils svag nerförslöpning innan nästa tunga stigning tog över upp mot Tjatjenjåskatjåkka.
Först vid slutet av Kårsavagge fick Mats Ekman ett litet försprång på ett par minuter från Sundbyberg Multisports Torbjörn Olsson, som han sedan lyckades bibehålla in de sista 7 kilometrarna in i mål. Sista biten av banan är trevlig nerförslöpning innan slutklämmen uppför skidbacken vid målet. Mats Ekman vann på 4:29:32 och Torbjörn Olsson kom in strax efter på 4:31:55.
Banan går på väldigt skiftande underlag med allt från vandringsled, fjäll, stenpartier, snö (!) och grusväg. Största delen är dock mycket trevliga leder. Underlaget gör att skor med bra fäste är en klar fördel.
Banan är exceptionellt naturskön och arrangörerna har för avsikt att permanenta banan. Eventuellt kommer några mindre justeringar baserat på kommentarer från årets löpare att genomföras till nästa år. Frågan är om det finns någon vackrare marathon-bana i Sverige?
Förhoppningsvis kommer fler deltagare att ställa upp nästa år – Björkliden Fjällmarathon har alla förutsättningarna att bli ett klassiskt, tufft marathon-lopp!
För mer information och referat från övriga klasser, gå in på
