Äntligen framme
Efter några otroligt upplevelseladdade dagar i Syd Georgiens fantastiska vildmark är vi nu äntligen framme vid turens mål, Stromness gamla valfångststation. Sista biten var dock strapatsrik och vi hade bland annat en riktigt allvarlig incident med en ilsken Pälssäl.
Vi vaknade upp vid Creen Glacier efter en mycket skön natts sömn, tyvärr visade det sig dock vara total whiteout utanför tältet och vi insåg genast att vi var tvungna att hålla ett lugnt tempo tills vädret lättade. Det dåliga vädret höll i sig större delen av dagen och det kändes otroligt skönt när solen tillslut bröt igenom och sikten återkom. Framför oss bredde havet i Fortuna Bay ut sig och vi förstod hur Shackleton måste ha känt det när han kom fram hit och såg glaciären bryta ner i havet. En fantastisk, men också för honom synnerligen trist syn då han insåg att han kommit fram till fel vik, för vid Stromness finns inget glaciärbrott. Likt Shackleton fortsatte vi den branta vägen ner till kustlinjen, en färd som var långt ifrån enkel då vägen ner bara blev brantare och snöfattigare ju närmare havet vi kom. Väl framme fortsatte vi vår färd längs kustlinjen till mörkret inföll. Vi slog då lägger vid strandkanten i närheten av en flock med ståtliga kungspingviner och somnade som stockar efter den hårda färden ner till havet.
Dagen därpå beslutade vi oss för att fästa pulkorna och skidorna på våra ryggsäckar och fortsätta till fots då det var allt för lite snö för att kunna skida. Vid strandlinjen var det även gott om aggressiva Pälssälar som gärna skulle vilja sätta tänderna i oss om de kunde, vi kände oss helt enkelt bra mycket smidigare utan skidor på fötterna. Vår färd fortsatte längs Fortuna Bay och plötsligt hände det som inte fick hända, en ilsken Pälssäl hoppade fram framför Hannibal som instinktivt ryggade tillbaka och tappa balansen! Sekunden senare kravlar han upp på alla fyra och till sin fasa får han se garnityret på en rytande Pälssäl bara några centimeter från ansiktet. I skräck och kanske även ren panik visar även Hannibal tänderna och ger ifrån sig ett riktigt avgrundsvrål, Pälssälen blir så förvånad och rädd att den flyr fältet och vi andra viker oss dubbla av skratt. Hannibal fortsätter dock att vråla och vi inser snart situationens allvar, Hannibal har skadat sig! Tuben rusar snabbt fram och försöker bilda sig en uppfattning av vad som hänt. Det verkar initialt som att knät är vridet ur led men efter en stund släpper smärtan något och Hannibal känner att han förmodligen kommer att kunna stödja sig hjälpbart på benet om han får ett bra stödbandage. Tuben grejar bandaget och efter en kortare paus fortsätter vi vår färd. Vi andra går runt Hannibal likt livvakter och föser bort alla faror i vår väg medans han går i mitten och svär åt alla sälar han ser och mumlar något om ökad skyddsjakt… ;)
Vi slingrar oss fram mellan Elefantsälar, Pälssälar och Pingviner och efter en tuff tur kommer vi fram till det 500 meter höga passet som sammanbinder Fortuna Bay med Stromness Bay. Vägen upp blir riktigt tuff, kanske speciellt för Hannibal som har ont i knät och vi blev mer än lyckliga när vi stod på toppen och såg en enda lång sluttning hela vägen fram till Stromness gamla välfångsstation. Våra tankar gick även till Shackleton som även han när han såg Stromness måste ha känt ett otroligt lyckorus. Vi satte på oss skidorna och pulkorna och gled i triumf ner mot våra vänner och Searcher i Stromness hamn. Shackleton gjorde sin tur snabbt för att överleva, vi tog det lugnt och gick för att uppleva. Det äventyr vi varit med om så här långt har varit en otrolig upplevelse och vi har fått se fler fantastiska miljöer och mer vild natur än någon av oss var beredda på innan avresan, Syd Georgien är och förblir ett för oss totalt äventyrseldorado som hämtat ur våra bästa drömmar. Under kvällen hade vi en riktig segerbankett för att fira med våra vänner ombord på båten och vi planerar nu för att eventuellt göra en toppbestigning innan vi seglar hem till Argentina.
Fortsätt följ vårt äventyr och ha det bra!
Hälsningar
Skinnarmo och grabbarna!
Vi vaknade upp vid Creen Glacier efter en mycket skön natts sömn, tyvärr visade det sig dock vara total whiteout utanför tältet och vi insåg genast att vi var tvungna att hålla ett lugnt tempo tills vädret lättade. Det dåliga vädret höll i sig större delen av dagen och det kändes otroligt skönt när solen tillslut bröt igenom och sikten återkom. Framför oss bredde havet i Fortuna Bay ut sig och vi förstod hur Shackleton måste ha känt det när han kom fram hit och såg glaciären bryta ner i havet. En fantastisk, men också för honom synnerligen trist syn då han insåg att han kommit fram till fel vik, för vid Stromness finns inget glaciärbrott. Likt Shackleton fortsatte vi den branta vägen ner till kustlinjen, en färd som var långt ifrån enkel då vägen ner bara blev brantare och snöfattigare ju närmare havet vi kom. Väl framme fortsatte vi vår färd längs kustlinjen till mörkret inföll. Vi slog då lägger vid strandkanten i närheten av en flock med ståtliga kungspingviner och somnade som stockar efter den hårda färden ner till havet.Dagen därpå beslutade vi oss för att fästa pulkorna och skidorna på våra ryggsäckar och fortsätta till fots då det var allt för lite snö för att kunna skida. Vid strandlinjen var det även gott om aggressiva Pälssälar som gärna skulle vilja sätta tänderna i oss om de kunde, vi kände oss helt enkelt bra mycket smidigare utan skidor på fötterna. Vår färd fortsatte längs Fortuna Bay och plötsligt hände det som inte fick hända, en ilsken Pälssäl hoppade fram framför Hannibal som instinktivt ryggade tillbaka och tappa balansen! Sekunden senare kravlar han upp på alla fyra och till sin fasa får han se garnityret på en rytande Pälssäl bara några centimeter från ansiktet. I skräck och kanske även ren panik visar även Hannibal tänderna och ger ifrån sig ett riktigt avgrundsvrål, Pälssälen blir så förvånad och rädd att den flyr fältet och vi andra viker oss dubbla av skratt. Hannibal fortsätter dock att vråla och vi inser snart situationens allvar, Hannibal har skadat sig! Tuben rusar snabbt fram och försöker bilda sig en uppfattning av vad som hänt. Det verkar initialt som att knät är vridet ur led men efter en stund släpper smärtan något och Hannibal känner att han förmodligen kommer att kunna stödja sig hjälpbart på benet om han får ett bra stödbandage. Tuben grejar bandaget och efter en kortare paus fortsätter vi vår färd. Vi andra går runt Hannibal likt livvakter och föser bort alla faror i vår väg medans han går i mitten och svär åt alla sälar han ser och mumlar något om ökad skyddsjakt… ;)Vi slingrar oss fram mellan Elefantsälar, Pälssälar och Pingviner och efter en tuff tur kommer vi fram till det 500 meter höga passet som sammanbinder Fortuna Bay med Stromness Bay. Vägen upp blir riktigt tuff, kanske speciellt för Hannibal som har ont i knät och vi blev mer än lyckliga när vi stod på toppen och såg en enda lång sluttning hela vägen fram till Stromness gamla välfångsstation. Våra tankar gick även till Shackleton som även han när han såg Stromness måste ha känt ett otroligt lyckorus. Vi satte på oss skidorna och pulkorna och gled i triumf ner mot våra vänner och Searcher i Stromness hamn. Shackleton gjorde sin tur snabbt för att överleva, vi tog det lugnt och gick för att uppleva. Det äventyr vi varit med om så här långt har varit en otrolig upplevelse och vi har fått se fler fantastiska miljöer och mer vild natur än någon av oss var beredda på innan avresan, Syd Georgien är och förblir ett för oss totalt äventyrseldorado som hämtat ur våra bästa drömmar. Under kvällen hade vi en riktig segerbankett för att fira med våra vänner ombord på båten och vi planerar nu för att eventuellt göra en toppbestigning innan vi seglar hem till Argentina.Fortsätt följ vårt äventyr och ha det bra!
Hälsningar
Skinnarmo och grabbarna!
